Filosofi och etik runt måltiden

En sak som slår mig och som jag var eviga gång blir påmind om, när jag surfar in i den Finländska matsaiten, sfären där branschen och andra matkunniga ger uttryck för sina tankar och tyckanden, är huru den uppriktiga och ärliga filosofin inför gastronomiskt tänkande, bla: matens betydelse som uppfostrare och sinnespåverkare, men framförallt etiken runt ingrediensen, råvaran och i slutändan själva måltiden har blivit så snedvriden, man har blivit fångade i en slags sluten vård, där medicineringen är: fast food mat, halvfabrikat och färdiga produkter som bara behöver en uppvärmning, som tex: den så "strålande" mickro maten. Den ständigt närvarande trenden att även inom kokandets allra ädlaste konst, bland restauranger och kockar allmänt, tillhandahålla sig med det enklaste lösningarna, för att finna den för dem passande strukturen då det gäller att bjuda på en läckerhet är skrämmande, vart har den ärliga och uppriktiga konsten av att kunna göra allting från grunden och absolut utan halvfabrikat tagit vägen... Givetvis skapas det även många goda och fina rätterna på den gastronomiska arenan, men det är bara de att den arenan är så otroligt utrotningshotad, speciellt i Finland.

Den ärliga och uppriktiga kärleken till god mat och därigenom också själva kokandet, arbetet i köket, är ett moment som tydligt har blivit ett måste i det flesta hem idag och ett allt för bortglömt objekt i själva branschen, då tid och åter tid verkar vara den största bristvaran. Ett snedvridet samhälle som dessutom på dessa kriterier otroligt nog lyckas att manipulera det flesta av oss, Tore Wretman sade en gång för länge sedan att, citat: "Laga aldrig mat efter kokbok men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön, Mat skall skapas inte kopieras". Idag kopieras det allför mycket och den egna skaparkraften har just ersatts av alla dessa halvfabrikat och industritillverkade matförpackningar, man har på något underligt vis blivit beroende av den här industriförpackningen och verkar helt att ha glömt den gamla och hederliga kokkonsten, för att inte tala om den genuina husmanskosten. Och det som jag tycker är så genialt, om vi ser på innehållet i Tore Wretmans text, är det att han uppmuntrar ju till ett ärligt och eget initiativtagande då det gäller att utföra handlingen, samtidigt som han också påminner oss om hur viktigt det är med en grundläggande förståelse i att läsa recept. Den här konsten har våra mormödrar och mödrar ännu bevarade i sina kunskapsfack färdig att föras vidare till nästa generation mödrar och mormödrar, skrämmande här är det faktum att ingen verkar ha tagit till sig den här informationen på allvar, än mindre tagit den i bruk.

Branschfolkets oaktsamhet inför råvaran kan tyckas vara påkallat av just samhällets efterfrågan på detta, men då skall vi komma ihåg att den efterfrågan var etablerad av industrin/ producenterna, inte av konsumenterna. Livsmedelsindustrin själv har lagt till rätta för den här konsumtionen av alla dessa halvfabrikat som är en slags kopior av det äkta. Att sedan mången Restaurang i Finland går i industrins ledband då det använder sig av dessa dåliga kopior är ledsamt, men och andra sidan kan man nog förstå det, då deras situation idag är den att med minsta möjliga manskap utföra det mesta, personalindragningarna har gjort restaurangerna till
matstationer där kunden är ett kolli, "snabbt in och ät, och lika fort ut, nästa tack...". Man står inför en stor utmaning i den Finländska Gastronomin, och i synesättet på vad en god relation till matkultur och en kulinarisk upplevelse är då den ärliga och uppriktiga kärleken till god mat blivit så bortglömd. Och för att lyckas med den utmaningen krävs det tålamod, ödmjukhet och

framförallt tid och en vilja till förändring, är viljestyrkan stark nog finns det också gott om tid, det handlar alltså i slutändan om att kunna prioritera rätt.