Ibland kan man undra över om man trots allt valt ett yrke man inte borde ha gjort,- intressant, ja, slitsamt, ja, utfodrande, ja, kreativt, ja, krångliga gäster, ja, gäster med beslutsångest, ja, konstnärligt, ja, uppmuntrande, ja, men som ni kanske ser är det positiva delarna flere än de negativa. I den här branchen är vi trots allt i ett serviceyrke, som till alla delar skall behaga kunden på det bästa möjliga sätt, -till och med när det gäller att hjälpa någon med beslutsångest inför valet av meny-. Storkök och industrikök har aldrig det dilemmat att behöva göra maten på beställning enligt kundens önskemål och dessutom direkt, allra helst på en gång, industrikökens mat kan göras på förhand, enligt vissa principer, men det kan tyvärr inte restaurangkockarna syssla med överhuvudtaget, eftersom det ligger i sakens natur att rätten skall göras där och då.
Men av den grunden är det också som restauranglivet bakom svängdörrarna är så intressant och kreativt, -men också väldigt impulsivt både för oss kökschefer och den ihärdigt arbetande serveringspersonalen-. Det finns få som kan fånga restauranglivets hjärtpungt i text bättre än Joseph Wechsberg, den här texten har flere gånger fångat mitt intresse:
" En av det stora mästarna i hovmästarnas yrke har en gång sagt mig: 'vi måste ju först och främst veta varför gästen kommer hit. Är det för att bjuda ut en bekant? För att göra en god affär? Att imponera på en dam? Att äta gott? Vi uppskattar gäster som är besvärliga, bara de vet vad de vill ha.Vårt hjärta tillhör de besvärliga gäster som tänker sig länge för innan de gör sin beställning. En illa genomtänkt beställning kan betyda att restaurangen förlorar en gäst. För det är ju så att en restaurang inte är bättre än den sämsta måltid som en gäst blivit serverad där'." (Ur blå forell och svart tryffel av Joseph Wechsberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar