MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 4 april 2009

Allt från lönneberga till Italien




Lönneberga skinka med
blomkålspure och en napolisalami

Tag en lokal råvara med gamla anor och ett internationellt
anseende och du har skapat en rätt som blir en symbol för
det traditionella och absolut en gastronomisk måltidsupplevelse.

Redan på Emils tid var det känt med stora fester, inte ofta, men
när det väl var dags för dem så var det verkligen dags för dem,
och precis som Emils mamma förklarade det för Anton så var det
så att allting hade sin tid, köttbullarna hade sin tid och ostkaka sin
tid, och katekesen sin tid, och även om Anton tyckte köttbullarna
var för stora och att allt det andra goda var rena slöseriet så hade
Alma så rätt när hon sade att köttbullarna var både lagom stora
och lagom runda.

Av en händelse så snubblade jag över den så goda och till
Lönneberga lokalt anknytna skinkan, "Lönnebergaskinka" en
kokt och lätt rökt skinka med anor tillbaka till Emils tid då
Järnspisar, Hackekorv & Tabberas var normalt, den här skinkan
behöver ingen närmare presentation annat än att den är himla
god, och i min version fick den hackad gräslök blandad i en blom-
kålspure som sedan rullades in i skinkan som en fyllning och
serverades tillsammans med en bit Napolisalami och en fikon-
lagerbladsmarmelad. Med en smak av det Småländska
landskapet och det internationella köket en förträfflig
förespråkare för den måltidsupplevelse som bereder stor lycka
för gommen, Tackar vet ja Alma Svensson från Katthult i
Lönneberga, och även speciellt till de som lyckats hålla
traditionen vid liv genom denna goda skinka, ni är guld värda.

Bon apetit

Inga kommentarer: