MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

torsdag 30 april 2009

Efterrätternas efterätt...



kaffelikör och vanilje tiramisu
valnötskaramell och en smörstekt choklad-banan

Alla har vi vår egna favorit bland desserer, antingen den är söt
eller sur, kall eller varm, stor eller liten så är det lika passionerat
goda var endaste en av dem. Om jag skall försöka ange den som
faller i min smak bäst blir det inte lätt att förklara någon enskild
rätt, tvärtom, det blir mera ett hopkok av flera desserer på en
och samma tallrik, där både varmt och kallt, surt och sött, stort
och smått möter varandra.

Några Italienska Savoyardkex indränkta i kaffelikör och varvade
med vaniljekräm och toppade med sockerflarn och vid sidan av
skrikande karamelliserade valnötter och en smörstekt banan med
gräddigt flammande chokladsås är himmelriket på jorden. Min
efterätt är en kombination av en Italiensk tiramisu, en Fransk
flambering, stekta bananer och en Svensk chokladsås, och även
om Brillat-Savarin talade om en Gastronomisk måttfullhet och
Tore Wretman om vikten av att läsa och förstå receptena så är
man kanske lite på sidan av vad måttfullhet och förståelse borde
vara när man vill pressa samman så här mycket på samma fat,
men ändå inte så att det är utan det egna skapandet och i varje
fall så är det långt ifrån kopierat, så jag tror att både Brillat och
Wretman hade förlåtit mig i detta frossande bland recept.

Tag två stycken savoyardkex och dränk dem i 1 msk kaffelikör,
vispa ihop 1 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljesocker och spritsa det
emellan och på toppen av kexen.Strö därefter ett tunt lager av
kakaopulver över och ställ tiramisun på tallriken. Värm upp en
kastrull med 2 msk socker och ½ dl grädde, tillsätt några
valnötter och låt detta koka ihop till sirapskoncistens, placera så
vid sidan av tiramisun några valnötter. Stek bananen i ordentligt
smör, varefter du stänker saften av en apelsin över tillsammans
med 1 msk socker och häller en ½ dl konjak över och låter det
brinna ner, därefter sätter du i två stycken chokladbitar, 2 x 2 cm
stora bitar, låter dem smälta ner i pannan samman med bananen.
Lyft därefter upp banan på tallriken och skeda på av chokladsåsen.

Vill man kan man dryga ut såsen ytterligare med någon matsked
grädde, och skämmas behöver man inte för kalorierna och fett-
procenten har man ändå redan för längesedan i den här desseren
sprängt, märkväl med riktigt smör och vanlig grädde, ingen hokus
pokus, ligt eller fettsnåla oärliga produkter, bara rena och högst
vardagliga produkter som alla vet vad det innehåller. Säkert skulle
mången kostterapeut, GI och Atkinsonmetod förespråkare ha
mycket att säga men so wath, några ordentliga varv runt bordet
och en del av energin den är förbrukad, resten kan du göra dig av
med genom av att påpassligt kratta bort löv och annat skräp från
tomten din.

Bon apetit

Inga kommentarer: