kaffelikör och vanilje tiramisu
valnötskaramell och en smörstekt choklad-banan
Alla har vi vår egna favorit bland desserer, antingen den är söt
eller sur, kall eller varm, stor eller liten så är det lika passionerat
goda var endaste en av dem. Om jag skall försöka ange den som
faller i min smak bäst blir det inte lätt att förklara någon enskild
rätt, tvärtom, det blir mera ett hopkok av flera desserer på en
och samma tallrik, där både varmt och kallt, surt och sött, stort
och smått möter varandra.
Några Italienska Savoyardkex indränkta i kaffelikör och varvade
med vaniljekräm och toppade med sockerflarn och vid sidan av
skrikande karamelliserade valnötter och en smörstekt banan med
gräddigt flammande chokladsås är himmelriket på jorden. Min
efterätt är en kombination av en Italiensk tiramisu, en Fransk
flambering, stekta bananer och en Svensk chokladsås, och även
om Brillat-Savarin talade om en Gastronomisk måttfullhet och
Tore Wretman om vikten av att läsa och förstå receptena så är
man kanske lite på sidan av vad måttfullhet och förståelse borde
vara när man vill pressa samman så här mycket på samma fat,
men ändå inte så att det är utan det egna skapandet och i varje
fall så är det långt ifrån kopierat, så jag tror att både Brillat och
Wretman hade förlåtit mig i detta frossande bland recept.
Tag två stycken savoyardkex och dränk dem i 1 msk kaffelikör,
vispa ihop 1 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljesocker och spritsa det
emellan och på toppen av kexen.Strö därefter ett tunt lager av
kakaopulver över och ställ tiramisun på tallriken. Värm upp en
kastrull med 2 msk socker och ½ dl grädde, tillsätt några
valnötter och låt detta koka ihop till sirapskoncistens, placera så
vid sidan av tiramisun några valnötter. Stek bananen i ordentligt
smör, varefter du stänker saften av en apelsin över tillsammans
med 1 msk socker och häller en ½ dl konjak över och låter det
brinna ner, därefter sätter du i två stycken chokladbitar, 2 x 2 cm
stora bitar, låter dem smälta ner i pannan samman med bananen.
Lyft därefter upp banan på tallriken och skeda på av chokladsåsen.
Vill man kan man dryga ut såsen ytterligare med någon matsked
grädde, och skämmas behöver man inte för kalorierna och fett-
procenten har man ändå redan för längesedan i den här desseren
sprängt, märkväl med riktigt smör och vanlig grädde, ingen hokus
pokus, ligt eller fettsnåla oärliga produkter, bara rena och högst
vardagliga produkter som alla vet vad det innehåller. Säkert skulle
mången kostterapeut, GI och Atkinsonmetod förespråkare ha
mycket att säga men so wath, några ordentliga varv runt bordet
och en del av energin den är förbrukad, resten kan du göra dig av
med genom av att påpassligt kratta bort löv och annat skräp från
eller sur, kall eller varm, stor eller liten så är det lika passionerat
goda var endaste en av dem. Om jag skall försöka ange den som
faller i min smak bäst blir det inte lätt att förklara någon enskild
rätt, tvärtom, det blir mera ett hopkok av flera desserer på en
och samma tallrik, där både varmt och kallt, surt och sött, stort
och smått möter varandra.
Några Italienska Savoyardkex indränkta i kaffelikör och varvade
med vaniljekräm och toppade med sockerflarn och vid sidan av
skrikande karamelliserade valnötter och en smörstekt banan med
gräddigt flammande chokladsås är himmelriket på jorden. Min
efterätt är en kombination av en Italiensk tiramisu, en Fransk
flambering, stekta bananer och en Svensk chokladsås, och även
om Brillat-Savarin talade om en Gastronomisk måttfullhet och
Tore Wretman om vikten av att läsa och förstå receptena så är
man kanske lite på sidan av vad måttfullhet och förståelse borde
vara när man vill pressa samman så här mycket på samma fat,
men ändå inte så att det är utan det egna skapandet och i varje
fall så är det långt ifrån kopierat, så jag tror att både Brillat och
Wretman hade förlåtit mig i detta frossande bland recept.
Tag två stycken savoyardkex och dränk dem i 1 msk kaffelikör,
vispa ihop 1 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljesocker och spritsa det
emellan och på toppen av kexen.Strö därefter ett tunt lager av
kakaopulver över och ställ tiramisun på tallriken. Värm upp en
kastrull med 2 msk socker och ½ dl grädde, tillsätt några
valnötter och låt detta koka ihop till sirapskoncistens, placera så
vid sidan av tiramisun några valnötter. Stek bananen i ordentligt
smör, varefter du stänker saften av en apelsin över tillsammans
med 1 msk socker och häller en ½ dl konjak över och låter det
brinna ner, därefter sätter du i två stycken chokladbitar, 2 x 2 cm
stora bitar, låter dem smälta ner i pannan samman med bananen.
Lyft därefter upp banan på tallriken och skeda på av chokladsåsen.
Vill man kan man dryga ut såsen ytterligare med någon matsked
grädde, och skämmas behöver man inte för kalorierna och fett-
procenten har man ändå redan för längesedan i den här desseren
sprängt, märkväl med riktigt smör och vanlig grädde, ingen hokus
pokus, ligt eller fettsnåla oärliga produkter, bara rena och högst
vardagliga produkter som alla vet vad det innehåller. Säkert skulle
mången kostterapeut, GI och Atkinsonmetod förespråkare ha
mycket att säga men so wath, några ordentliga varv runt bordet
och en del av energin den är förbrukad, resten kan du göra dig av
med genom av att påpassligt kratta bort löv och annat skräp från
tomten din.
Bon apetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar