Det är bara att låta sig förföras: Ostron är festmat, och räknas som
ett klart afrodiaskum...särskilt i kombination med champagne. Det
är inte underligt att det litterära referanserna till ostron är otaliga,
och bland annat hos William Shakespeare: "Världen är mitt ostron
och med mitt svärd skall jag öppna den". Varje år förbrukas det
över en miljon ostron, det flesta kommer från Kina, Korea, Japan
USA och självklart Frankrike.
Den vanligaste typen kallas för stillahavsostron, eller gigaostronet
och den har ett avlångt skal med ojämnheter i skalet på ovansidan
och en djup koppformad undersida. Den är väldigt robust, växer
mycket fort och ägnar sig därför också till att odlas.
Till den Norska kusten och den Svenska västkusten kom ostronen
så sent som på 1970 talet. Men forskningsfynd bekräftar också att
det funnits en art av "flatostron" i Norge redan på stenåldern och
långt senare, - längs kusten av syd Norge och väst Norge skall det
ha funnits rikliga bestånd ända fram till mitten av 1800 talet. Då
klimatet förändrade sig till det kallare försvann också den rikliga
förekomsten av dessa ostron.
I dag finns det egna tävlingar i öppnandet av ostron, det är en
mycket krävande konst och till mästare kan man bara räkna sig
efter en mångårig träning. Man öppnar ett ostron på så vis att
kniven förs in mellan det båda skaldelarna på sidan eller vid skal-
spetsen. Håll ostronet stadigt, gärna i en handduk, rör kniven sid
längs tills "gångjärnet" knäcker eller låsmuskeln som håller ihop
skaldelarna är delad. Tag bort den flata delen, skär låsmuskeln lös
från den andra skaldelen och ostronet är färdigt att serveras.
Ostron är kraftiga och lite feta i smaken och sedan det bara skall
öppnas och förtäras direkt har det ofta blivit kallade för naturens
fastfood, själv är jag även om det är förtjusande goda som färska
och råa, iskalla, mera förälskad i dem som gratinerade med en
stark "spicy" variant av kryddsmör, eller så med en län och fluffig
hollandaise sås, att steka dem som allra hastigast i vitlökssmör
går också bra. Det allra viktigaste är nog ändå att ostronen är pin-
färska och bör smaka av friskt havsvatten ( i annat fall kan det
med stor sannolikhet bli magproblem att väntta ), men smaken
är också samtidigt ganska så sammansatt, lite vegetal då det lever
av alger, präglat av tillgången på havets alla mineraler, och
naturligtvis salt. Ostronet har faktiskt också en något sötaktig och
tidvis nötaktig smak över sig.
Min variant för 4 personer:
Räkna 2-3 st ostron per person, givetvis öppnade, sätt dem på en
ugnsplåt, strö över en tesked med finskuren stekt beacon och fin-
hackad rödlök, skvätta på lite färsk citronsaft och lägg en liten
klick smör på toppen, gratinera i ugnen på 185 graders värme i
några få minuter, ca 3-5 min. Servera sedan med ett färskbakat
batongbröd.
Bon apetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar