lördag 11 april 2009

Påskaftonens middag.


Bild 1: Entrérätten: Honungsglaserad kycklingfile
vilande på ananas-äpplesalsa
Bild 2: Förrätten: Torn av stekt pilgrimsmussla varvad
med zuccini och morotstimbal

Bild 3: Varmrätten: Oxsvansragu med pommes dusches

Bild 4: Efterrätten: Chokladmousse, citrusbanan och
en chokladöverdragen gouda på sockerkaks-
botten med karamellsås

receptena hittar du i receptarkivet

5 kommentarer:

Anonym sa...

Om du serverar det kära Skruvstädet såna middagar var dag så förstår jag att hon håller i dig hårt! :)

Dock hörde jag nåt nytt. Vanlig potatismos kan ju t.o.m. jag lyckas med, men det nya var att förutom smör o mjölk också vispa ner ett rått ägg i moset! Vad är vitsen? Blir nånting bättre, eller är det bara nån byfånes egen upptäckt? Är det nåt man bör ta i beaktande i framtiden? //Pärlan

Christian Tikkanen sa...

Nå inte varje dag då, så bortskämd får hon inte bli, men däremot varje veckoslut. Det var ägg i potatismoset ja, i vanliga fall när man lagar potatismos fyller ett rått ägg ingen funktion och moset blir varken bättre eller sämre, däremot om du skall laga pommes duchesse har ägget en stor betydelse, det ger moset en suffleaktig konsistens och fluffighet samtidigt som det stabiliserar det när det gräddas i ugnen, alltså den här formen av potatismos skall spritsas på fatet och gräddas i ugnen för att få lite färg men framförallt den fluffiga karaktären. Med andra ord så är det så att i vanligt mos för vardagsbruk så länge det inte skall vidare förädlas är rått ägg bara hokus pokus, men inte i pom,duchen...
Och för att nu göra det sedan ännu mera invecklat så finns det skolor som säger att bara äggulan skall användas och åter andra som menar att bara äggvitan skall användas och så de som menar att hela ägget skall användas och alla har i princip lika rätt men ändå lika orätt...vitsen är ju själva ägget...
Hoppas du blev något klokare av detta.

Christian Tikkanen sa...

Måste då ännu tillägga att rått ägg nedvispat i potatismoset är en ren fransk uppfinning som upptäcktes av en slump, överbliven potatismos, (om det nu överhuvudtaget blir någonting till övers) som är kall, och helst en dag gammalt, i det rörde man ned ett rått ägg och kanske lite tjock grädde för att få det till rätt konsistens, som sedan värmdes upp i ugnen eller på kokplattan. Och effekten av det här moset om vi nu skall försöka ge en beskrivning på vad det går närmast att liknas med så skulle det vara dessa franska petit choux. Så för att vara helt ärlig så var det nog bara någon kock eller kokerska till någon fisförnäm fransk adelsman som kommit på detta. Ägg har ju alltid äggat upp folk, speciellt oss män genom alla tider....eller hur det nu var...!

Anonym sa...

Mums vilken god påsk middag! :)

Christian Tikkanen sa...

Tack för det, jag skall försöka att få ut receptena på middagen så fort som möjligt, även om det nu kommer i efterskott, men det är ju ingenting som hindrar en att använda dem även efter påsk. God fortsättning på våren.



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen