I finländska tidningsartiklar har man den senaste tiden reflekterat
över om det är någon vits i att låta småbönder överleva, "vill vi ge
småbonden en chans?
I dagens samhälle där allting skall vara stort och super industriellt
blir maten utan identitet och smak. Det viktiga bandet till naturen
har kastats ut och den effekten bidrar till att dagens människor
har blivit så att säga det nyhjälplösa, människor som aktar sig för
att bry sig om matlagning överhuvudtaget, deras ända förtjusning
till maten har blivit fast fooden och den enkla lösningen genom
industriförpackningens färdigmat.
Så visst småbonden behövs i allra högsta grad, det är de som kan
(om det ges den chansen) förena människan med maten genom
den nära kontakten till allt de producerar, en förkärlek till
råvaran som ger den bästa tänkbara handledning också för
konsumenten, det är genom den lilla lokala bondens ständiga
strävan att ha ett humant och naturnära förhållande till sina
produkter, dvs, sin boskap och sin gröda som vi andra människor
lärt oss att förstå det viktiga bandet mellan mat och natur, de om
någonting borde värnas så det inte blir till en slags utrotnings-
hotade rariteter.
Maten skall vara ärlig och uppriktig samt lokalt förankrad då
tjänar den sina syften bäst och ger konsumenten bästa möjliga
njutning. Det är bra att man i den Finländska matkulturen och
debatterandet börjat ta upp dessa frågor, men samtidigt blir jag
lite förskräckt över hur snedvriden den gastronomiska hållningen,
den etik och moral som återspeglas i synen på råvaruhantering
och mat allmänt blivit. Allt för många är dessa Nyhjälplösa som
knappt vet varifrån mjölken kommer, annat än att den är i en
förpackning du köper på snabbköpet. Jag skulle vilja se mera av
den goda, innovativa, ärliga, uppriktiga och lokalt förankrade
viljan även hos producenterna alltså industrin och inte bara hos
oss kockar eller konsumenter som i slutändan är de som skall
göra någonting av den tilldelade produkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar