tisdag 14 juli 2009

Smakernas centrum, minnet.





Med några små souvenirer i bagage, gastronomiska läckerheter,
minnen från några av det platser jag besökt är det inte svårt att
tänka tillbaka på själva resan och dess avsikter och mål: att
försöka hitta en Nordisk måltid med en smak som skulle kunna
ge rättvisa till vår skandinaviska identitet. Det som däremot
kommer att bli en närmast omöjlig uppgift är det att kunna
definiera den specifika nordiska smaken, då alternativen är så
otroligt många och alla lika värdefulla i sitt slag, alla är det lika
fullvärdiga och goda kandidater för en nordisk smak

Tänk er att ha konst som kan ätas upp, jag menar nu då inte att
vi skall gå lös på tavelramar eller målningar, men när någon en
gång sade till mig att konst kan vara flyktigt, -och jag tror inte
att man då hade tänkt sig att i första hand ha mat eller smaker
i åtanke-, så träffade ändå påståendet huvudet på spiken, om
än omedvetet men ändå med en träffsäkerhet som var lika
målande som alla det vackraste målningar man kan beskåda.
De souvenirer jag förde med mig hem var sannerligen flyktiga,
just på grund av att det inte skulle ha gått att uppbevara dem
så nämnvärt länge, och så är det ju så att livsmedelsråvaror ska
man ju inte spara allt för länge även om det går att frysas, då är
det trots allt bättre att njuta av dem så länge det ännu går.

Att med hjälp av dessa souvenirer, "matminnen", göra en resa
tillbaka i tiden, känna det dofter och smaker som resan förde
med sig är underbart, och även om den här slags "konst" ändå
är så väldigt flyktig, kortvarig och bräcklig är den trots allt ett
minne för livet, -och minnet det är ju beständigt, dit kan du
alltid återvända som en slags "matturist" och aldrig att du
behöver bli besviken eller drabbas av leda, minnet det är bland
annat vår hjärnas bästa upplevelselager, ett magasin fullt av
både smakfulla och berörande sinnesstämningar, det är bara att
ta för sig när andan faller på.

Några av det bästa råvaror vi lyckades bringa med hem var bla:
Kyckling från Norges bästa kycklinggård, Stange, stangekyckling,
den blev dagens förrätt, en krämig kycklingsoppa med libbsticka
och kålrot, ingredienser som är sedan gammalt kända, trofasta
och historiska. Kött från en lokal gård, Gubböle gård i Sverge, och
råmjölken från Österbotten, alla tre goda matminnen som vi åter-
skapade i en flyktig och kortvarig konst.

Bon apetité

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nu är ni tydligen hemma bland igelkottarna igen, och jag kan bara tacka för att ha fått vara med som fripassagerare på den underbara resan genom nordiska landskap och nordiska smaker. Det blev just en sån omväxlande, givande, ibland överraskande resa som jag hade hoppats på. Mange takk! :) //Pärlan

Christian Tikkanen sa...

JOVIST, och rotborsten är fortsättningsvis attraktiv....allvarligt talat så har resan varit mer en underbardet och intressant, synd bara att endast en bråkdel av allt det intressanta kom med på bloggen, men det kommer att komma i lagom stora portioner under hela resten av året, resan är ju på sätt och vis inte helt färdig ännu, till hösten blir det ett längre besök till Sverge och i samma veva besöker vi också Grythyttan för att delta i Måltidens kunnskapsdagar och kokbokens dag, då och där avslutas den officiella delen av själva matresan vår.



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen