måndag 27 juli 2009

Traditioner, mat och kultur.




Heddal i Telemark en liten by väster om Oslo, det tar dig ca 2
timmar att nå dit med bil, och när du väl är där undrar du säkert
som jag över vad som gjort den här lilla Norska byn bland alla
dessa fjälltoppar så populär och rikskänd, då byn är i storlek av
några små bondgårdar och ett mindre samhälle inte större än
att ett tiotal hus får plats i centrum blir man ju lite fundersam.

Det är inte länge man behöver fundera över vad som lagt byn
på den Norska rikskartan, då du passerar det lilla centrum som
håller byn samman möts du av en skylt med informationen om
att du närmar dig Norges och kanske Nordens största stavkyrka.
En träkyrka med en byggnadsteknik som är intressant, unik och
gammal, kyrkan är från 1100-talet, den tid då kyrkorna ännu var
katolska. Förvåningen och häpnaden blir inte heller mindre av att
man lyckats bevara allting i så ursprungligt skick som möjligt.

Men det är inte bara den vackra stavkyrkan som bringar oss hit
till Heddal i Telemark. Telemark i sig självt har en särskilt unik
tradition med visor, texter och sånger och för att inte tala om den
traditionsrika maten deras. Det var hon Olea Cröger, född 1801
här vid Heddal prostgård som började med att samla in texter
på folksånger och visor runt omkring i Norge, texter som idag
är tack vare hennes insatts bevarade, och kanske det också till
och med var så att ett eller annat recept fann sin väg till hennes
samlingar av texter, hon var ju även väldigt intresserad i allt
som handlade om god mat.

Telemark är ju kännt för alla sina goda äpplen, det är här som
en del av det största äppel, körsbärs och plommonodlingarna
finns. Hela Telemark med det gröna kullarna och blomstrande
dalarna är som att träda in i ett sagoland, man träder in i
bröderna lejonhjärtas körsbärsdal, det är bara Skorpan, Jonatan,
Mattias och Sofia som saknas här. Och skulle det befunnit sig här
hade det säkerligen suttit och ätit av den urgamla traditionsrika
gröten som Norge och Telemark är så kännt för, nämligen den
unika römmegröten.

2 dl römme ( Norsk motsvarighet till Crem frech)
2 msk smör
2 msk vetemjöl
1 tsk socker
½ tsk salt

Allting blandas i kastrull och får koka så pass länge att fettet i
römmen eller creme frechen släpper, lite likt det då man kokar
petit choux, massan skall släppa kastrullbotten och nästa bli
till en klump, då är den färdig, fettet tar man till vara och serverar
med gröten och som tilltugg har man flatbröd och en del saltkött.
En kulinarisk begivenhet man mer än gärna återvänder till.

Bon apetité

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen