Lika kärleksfullt och effektfullt som den bästa musik har stillat
vår hungrande aptit för det kulturella har också kycklingen
vandrat in i våra hjärtan som en klassiker på matbordet, jag
tror att ingen annan råvara har blivit så omtalad som just
kyckling, den har i många århundraden blivit i både text och
musik omnämnd, tänk bara på den kyckling som Frankrikes
härskare Napoleon Bonaparte blev serverad strax före slaget
vid Marengo. Jag har säkert nämnt det förr men kan ändå inte
låta bli att här dra denna parallell en gång till.
Enligt Traditionen skapades den här rätten av Napoleons köks-
mästare. Påskyndad av sin hungrige herre som inte ätit under
hela dagen och för att känna sig klartänkt, fick han skynda sig ut
för att skaffa det råvaror som behövdes. Trossen hade inte
hunnit fram och Napoleon var rastlös. Han ville aldrig vänta och
satt sällan till bords mer än några minuter även om han menade
att ett krig aldrig kan vinnas på en tom mage. Så det gällde alltså
för köksmästaren att handla snabbt.
Han samlade ihop vad han behövde i bondgården där Napoleon
hade inrättat sitt tillfälliga högkvarter. De kycklingar han fick tag
i lär han för att spara tid ha huggit i stycken med sin sabel.
Tomaterna fanns i trädgården, några ägg i hönshuset och kräftor
i den lilla bäcken som porlande flöt förbi i närheten.
Det flesta av oss vet att Kyckling a la Marengo är en klassisk
gryträtt och den har fått gå igenom en hel del moderniseringar
genom århundraden, men lika god och intensiv i smak är den för
det. Kycklingen har alltså trollbundit oss i århundraden och kan
inte därför överses eller underkastas nonchalans lika lite som vi
kan låta bli att bli hänryckta av god klassisk musik. Radetzkys
marsch kunde lika väl ha dedikerats en råvara som kycklingen.
Ja, jag menar det, kyckling är ju bland det populäraste just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar