Skolmaten, dens betydelse och framtid! ???

Norges kändaste staty, den arga pojken, "Sinna tagen, får vara en

avbild över den frustration och ilska jag känner inför skolmaten och hur den behandlas.

Ett typiskt exempel på mat som saknar allt det elementära i gastronomi är mat som görs på halvfabrikat eller på den så populära färdigmaten. Mat som saknar både smak, karaktär, stil, ärlighet, sensualitet, äkthet och värst av allt är helt utan kärlek och omsorg lagad, Det är vad skolmat i dagens Finland  presenterar för eleverna, och även om den med bästa helhjärtade vilja skulle försöka smaksättas av personal runt om i landet, så är den ett alldeles förfärligt exempel, och efter omständigheterna verkar det som något slags påtvingad panikartad nödlösning, som på inga vis eller villkor är ett föredömligt exempel på god mat, även om den kunde vara hur billig som helst, tyvärr! Och är halvfabrikat då så mycket billigare än handgjort? Svaret är nej, och det vet både industrin, skolan, personalen och Politikerna lika bra som vem annan som helst som kan räkna lite. I restaurangvärlden är det förenligt med god ekonomi och fair play att kunna använda råvaror av högsta kvalitet för det innebär att du också kan utnyttja råvaran maximalt. Att du har yrkeskunnigt folk som hanterar dessa råvaror och fram för allt känner till råvarans betydelse för maten, kocken skall förutom att han skall laga god och näringsrik samt mättande mat även känna till råvarans egenskaper, syften och användningsområde och hur han/hon på bästa sätt, som sagt, kan utnyttja den maximalt, det ger en sund och vinstbärande ekonomin i det hela, och det kommer skolköken inte ens i närheten av med det system de nu körs. Vill man vara riktigt fräck, vilket jag också är, så kan man påstå att inbesparningarna på skolmaten är en räcke resultat av dåligt gjort arbete av dåligt utbildad personal med dålig ekonomisk insikt i råvaruhantering och mat generellt.

Som säkert många redan märkt så är min förundran och bekymring över den finländska skolmaten stor, tänk att man i ett land som Finland, där utbildningsnivån och det pedagogiska kunnandet anses vara bland världens bästa, och att barnen får i våra Finländska skolor enligt utländska uttalanden, en så grundlig och tillrättalagd undervisning att man med avundsjuka ser på den i övriga delar av världen, hur är det då samtidigt möjligt att servera denna slags industriella skitmat åt våra barn, som är vårt lands framtid....det är mer än sorgligt och vittnar bara om en endaste sak, och det är att vi i dagens samhälle bryr oss lite om framtiden, om överhuvudtaget alls ! Och vad värre är, bryr vi oss i det minsta om vad vi stoppar i våra barn.  Men någon/några kämpar ändå för en bättre tillvaro för den Finländska skolmaten och det är glädjande samtidigt som jag personligen också vill framföra följande:  förhoppningsvis görs det inte förgäves!

Skolmaten har nu behandlats i snart ett tiotal år i både debatter, media och tidningsspalter landet över, och det som varje gång slår mig är hur lite vi lyssnar till dem som problemställningen egentligen berör mest, nämligen, barnen/ eleverna, vem skall föra deras talan inför en alltid så ointresserad skara människor, politikerna och skolledningen, som ändå aldrig vill höra på någonting annat än sin egen röst. Det är märkligt hur vi människor är funtade, så fort det handlar om ekonomi lägger vi allt annat åt sidan, ja, till och med våra egna barn blir värderade som mindre värdefulla. Kan vi ha de så här? Vill vi ha det så här?

Så vill jag också påkalla lite av uppmärksamheten till en annan aspekt i saken, jag har hört någon har en gång sagt att det är konstigt att många verkar tycka att hemmagjord mat gör en till hedersknyffel som förälder, och att denna någon bjuder sorglöst färdigmat till familjen av orsaker som kännetecknar en tidsbrist i familjen, att  vardagsturbulensen och hobbyn gör att logistiken kräver rappa tag...Denna någon och alla andra också för den delen bör dock emellertid komma ihåg en sak, att någon hedersknyffel till förälder blir man inte bara av att laga maten varken som hemmagjord eller som halvfabrikat, om eller ens som färdigmat via mickron i detta avsende, hedersknyffel till förälder blir man först den dagen då man KAN utan omsvep, ärligt och uppriktigt ge måltiden en chans att vara hedersgäst i ens egna hem, dvs, att man ger måltiden och alla runt omkring själva måltiden en chans att kunna tillbringa tiden tillsammans utan tidspress, att man oavsett vad man lagat och äter, faktiskt ger hela familjen chansen att äta måltiden tillsammans, alla på en gång, och inte i skift som så många familjer gör det idag, först då när allt detta faller på plats kan man kalla sig för en hedersknyffel till förälder och påstå att man har en etiskt och filosofiskt riktig matfostran. ( och detta gäller i lika hög grad även för skolan).

Och så är det nu då en gång för alla så att det oundvikliga faktum är att handgjord och från grunden av lagad mat är hälsosammare och näringsrikare mat än den fabriks lagade, inget halvfabrikat kan mäta sig med den handgjorda i näringsrikedom och hälsosamhet, sinnlighet och smakfullhet det kan man ta fram en oändlig massa kalla fakta om. Jag blir lite chockad av att man utan några som helst tvivel och omsvep kan förespråka den teorin bland en del människor att man skall sänka på matstandarden i hemmet så kanske knorrandet över skolmaten skulle sluta och man åt den med nöje, säkert sant, men vad för en slags smörja till tankar är detta, när inte ens skolan klarar av att ge barnen sina en regelrätt näringsmässigt tillrättalagd måltid, vilket trots allt är inskrivet i den Finländska grundlagen men som några väljer att tolka på sitt sätt,  och då halvfabrikaten och den industriellt tillverkade måltiden är vardagsmat, där alla näringsämnen, mineraler, vitaminer od, har för längesedan förångats bort i processen eller slukats upp av golvsilen, så hur skulle det då ens finnas en chans för barnen att kunna få det någon annanstans om också hemmet skall förespråka den här formen av, "rappa tag", som nu en del vill föra fram, det vittnar bara om en stor nonchalans mot ens egna familj, och värst av allt mot ens egna barn, och det tror jag nog ingen med vett och vilja är kapabel till att föra fram som ett föredömligt exempel på god och fin matkultur ens  i hemmet eller på skolan. Eller finns det faktiskt de som skiter fullständigt i vad barnen får för mat, eller rättare sagt blir serverade för en smörja.

Att man inte gillar att stå i köket är ingen godtagbar ursäkt för att låta barnen känna på den enklaste lösningen till en måltid, det är att nedvärdera sina egna barns eventuella vilja till nya smaksupplevelser, det är att med vett och vilja låta barnen gå miste om så mycket mera intressant i matens underbara värld, tyvärr, och de föräldrar som väljer den vägen kallar jag för lättvindiga och ovärdiga sin roll som förälder. Och det samma gäller i allra högsta grad för skolans del, matfostran bör och skall även där bidra till att barnen/ eleverna får en njutbar upplevelse av maten det stoppar i sig, det är en rättighet som vi alla har och borde vara en självklarhet för våra barn, inte sant ?