MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 19 juni 2010

"Spekemat-sallad"



Norsk "Spekemat" i min tappning.

I Sverige och Finland benämns den Norska Spekematen som fingermat. När man här i Norge sätter fram spekemat så återfinner man några väldigt genuina och traditionsrika råvaror på faten, det som alltid skall finnas med är det saltade och torkade fårköttet, ett som man i Norge kallar för fenalår, de är bakläggen av fåret som blivit saltat och torkat som sedan skivats upp och läggs på fatet. Likadant är det med spekeskinkan, en skinka som på ett gammalt Norskt traditionsenligt vis saltats och torkats. Skall man göra en jämförelse så är nog spekeskinkan en nära släkting till både den Spanska Seranoskinkan och den Italienska Parmaskinkan. Andra goda produkter på spekematsfatet är olika sorters korvar, fårpölse, fårsalami, en slags hackekorvar som även de är traditionsbundna och speciella, regionsmat och även traditionsmat på sitt bästa.

Jag har kanske gjort ett stilbrått i allt det traditionella med vad som anses vara ett riktigt spekematsbord. Allt vad det riktiga upplägget skall innehålla, eller en del i varje fall, så har jag satt upp i en slags sallad på följande sätt. Tag en handfull isbergssallad och strimla den grovt, strö den ut på ett stort och ovalt fat. Gör likadant med en del rukkolasallad. Ta en bit god lagrad källarost, jag tog en Norsk blåmöggelost, (den Finländska Aura osten är en minst lika god följeslagare), sprid ut osten på fatet i små bitar lite här och där, därefter tar du det olika charkuterierna och placerar dem ut på fatet som du själv önskar, sedan strör du ut några halverade färska jordgubbar och fint skuren färsk koriander på toppen över allting. Blanda till sist ihop en matsked god balsamvinäger, ( Jag valde Grythyttans hjortronbalsamvinäger) med 2 msk olivolja och skvätta det över salladen. Servera med ett gott hembakt bröd och självklart en god dryck till.

Bon appetit




2 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

Vis det er noe jeg savner fra Norgestiden er det spekematen. Skickelig frenalår full av umami. En annen ting er svolværpostej. Dejligt!

(men jeg liker ikke koriander, det var det første jeg lærte på thai: Maiau Pakchi krap. Likevel dyrker jeg masse koriander til min kone som er besatt)

Christian Tikkanen sa...

Yepp. Sant sade du, och en annan sak som jag inte till först var så förtjust i var Römmegröten deras med just spekemat,flatbröd och röd saft till, men nu när man bott här några år så har man lärt sig att tycka om det, och svolværspostejen är bara ett dagligt morgon måste, är det månne ett ålders tecken!?