Norsk "Spekemat" i min tappning.
I Sverige och Finland benämns den Norska Spekematen som fingermat. När man här i Norge sätter fram spekemat så återfinner man några väldigt genuina och traditionsrika råvaror på faten, det som alltid skall finnas med är det saltade och torkade fårköttet, ett som man i Norge kallar för fenalår, de är bakläggen av fåret som blivit saltat och torkat som sedan skivats upp och läggs på fatet. Likadant är det med spekeskinkan, en skinka som på ett gammalt Norskt traditionsenligt vis saltats och torkats. Skall man göra en jämförelse så är nog spekeskinkan en nära släkting till både den Spanska Seranoskinkan och den Italienska Parmaskinkan. Andra goda produkter på spekematsfatet är olika sorters korvar, fårpölse, fårsalami, en slags hackekorvar som även de är traditionsbundna och speciella, regionsmat och även traditionsmat på sitt bästa.
Jag har kanske gjort ett stilbrått i allt det traditionella med vad som anses vara ett riktigt spekematsbord. Allt vad det riktiga upplägget skall innehålla, eller en del i varje fall, så har jag satt upp i en slags sallad på följande sätt. Tag en handfull isbergssallad och strimla den grovt, strö den ut på ett stort och ovalt fat. Gör likadant med en del rukkolasallad. Ta en bit god lagrad källarost, jag tog en Norsk blåmöggelost, (den Finländska Aura osten är en minst lika god följeslagare), sprid ut osten på fatet i små bitar lite här och där, därefter tar du det olika charkuterierna och placerar dem ut på fatet som du själv önskar, sedan strör du ut några halverade färska jordgubbar och fint skuren färsk koriander på toppen över allting. Blanda till sist ihop en matsked god balsamvinäger, ( Jag valde Grythyttans hjortronbalsamvinäger) med 2 msk olivolja och skvätta det över salladen. Servera med ett gott hembakt bröd och självklart en god dryck till.
Bon appetit
2 kommentarer:
Vis det er noe jeg savner fra Norgestiden er det spekematen. Skickelig frenalår full av umami. En annen ting er svolværpostej. Dejligt!
(men jeg liker ikke koriander, det var det første jeg lærte på thai: Maiau Pakchi krap. Likevel dyrker jeg masse koriander til min kone som er besatt)
Yepp. Sant sade du, och en annan sak som jag inte till först var så förtjust i var Römmegröten deras med just spekemat,flatbröd och röd saft till, men nu när man bott här några år så har man lärt sig att tycka om det, och svolværspostejen är bara ett dagligt morgon måste, är det månne ett ålders tecken!?
Skicka en kommentar