MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

måndag 26 juli 2010

Ostar till desserten


Lokal getost camember från Hokksund
napperad med apelsin-timjan sås och
en Aura blå med pepparkaksknäcke
och socker inkokta valnötter.

Jag har säkert presenterat denna kombination i ett tidigare inlägg någonstans men när det nu är så att detta ostfat även om det då innehåller endast två ostar är så himla gott och dessutom bjuder på en kombination som man mera sällan kommer över vill jag trots allt föra fram den här ostdesseren en gång till. Här samsas på den samma talriken  två vitt skilda ostar, ostar som egentligen inte kompletterar varandra utan mera tävlar mot varandra i smak och styrka, men när det på detta vis måste samsas om den ena och samma platsen på både tallriken och i gommen med sina olika tilltugg som apelsin-timjan såsen till getosten och pepparkaksknäcken och det inkokta valnötterna till blåmögelosten så vill jag påstå att smak-
upplevelsen är mera att betraktas som en fredsförklaring fiender emellan, ostarna smälter samman och bildar en smakfullt ordnad gemenskapspakt.
 Och när allt detta sedan dessutom sköljs ned med ett  Ben Rye 2006  Passito di Pantelleria,  Ja då blir smakupplevelsen fullständig och komplett. Detta måste man bara pröva för att själv kunna sätta sig in i vad jag menar med att upplevelsen är fullständig. Kombinationen har jag i tiderna fått av en ytterst kunnig sommellier, en kollega och vän och det är jag då väldigt tacksam för.

-Koka saften av 4 apelsiner tillsammans med 1 dl socker och 2 msk färsk fint skuren timjan, koka det tills det blir en trögflytande vätska, låt den svalna och häll över din camember en liten del av såsen. Resten kan du spara i kylskåp i evinnerliga tider.

- Koka 2 dl grädde med 2 dl socker och 2 dl hela valnötter, låt det koka till kolakonsistens men ändå inte för länge för då riskerar du att få en sås som blir hård som tegelsten, ta ett skedprov, om vätskan droppar trögt av skeden avsluta genast kokandet och kyl ner. Serveras till blå mögelost, ett måste.

- Smält smör (1 dl) i en kastrull tillsammans med ca 3 dl smulade pepparkakor, låt det få ett uppkok och ta det av värmen och rör om tills det svalnat, ett ytterst gott alternativ till blåmögelosten även detta.

Och som sagt utan att nu försöka vara påträngande eller för den delen försöka föra reklam för någon så måste det bara vara så att den här desserten skall kombineras samman endast och enbart med den ovannämnda drycken, rött eller vitt vin är för mesigt, (tycker jag då) och påminner endast om fostervatten i detta tillfälle, om ni frågar mig, men smaken är delad som baken. Nog sagt om det, prova det  i varje fall.

Bon appetit.

Inga kommentarer: