MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

tisdag 19 oktober 2010

Bonden Paavo !

Högt bland Saarijärvis moar bodde bonden Paavo på ett frostigt hemman, skötande dess jord med trägna armar; men av Herren väntade han växten. Och han bodde där med barn och maka, åt i svett sitt knappa bröd med dessa, grävde diken, plöjde opp och sådde. Våren kom, och drivan smalt av tegen, och med den flöt hälften bort av brodden; sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, och av den slogs hälften ned av axen; hösten kom, och kölden tog vad övrigt. Paavos maka slet sitt hår och sade: »Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe, tagom staven! Gud har oss förskjutit; svårt är tigga, men att svälta värre.»


Paavo tog sin hustrus hand och sade: »Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, jag skall gräva dubbelt flera diken, men av Herren vill jag vänta växten.» Hustrun lade hälften bark i brödet, gubben grävde dubbelt flera diken, sålde fåren, köpte råg och sådde. Våren kom, och drivan smalt av tegen, men med den flöt intet bort av brodden; sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, men av den togs hälften ned av axen; hösten kom, och kölden tog vad övrigt. Paavos maka slog sitt bröst och sade: »Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe, låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit! Svår är döden, men att leva värre.»


Paavo tog sin hustrus hand och sade: »Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten.» Hustrun lade dubbelt bark i brödet, gubben grävde dubbelt större diken, sålde korna, köpte råg och sådde. Våren kom, och drivan smalt av tegen, men med den flöt intet bort av brodden; sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, men av den slogs intet ned av axen; hösten kom, och kölden, långt från åkern, lät den stå i guld och vänta skördarn. Då föll Paavo på sitt knä och sade: »Herren prövar blott, han ej förskjuter.» Och hans maka föll på knä och sade: »Herren prövar blott, han ej förskjuter.»


Men med glädje sade hon till gubben: »Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran! Nu är tid att leva glada dagar, nu är tid att kasta barken undan och att baka bröd av råg allena.» Paavo tog sin hustrus hand och sade: »Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!»

(Johan Ludvig Runeberg)

2 kommentarer:

MoWe sa...

Läste nånstans att barkbrödet på sistone blivit pop i Sverige...nyttigt så sjutton anses det vara. Har du smakat? Inte jag...

Christian Tikkanen sa...

jo jag har provat det en gång... det lär inte bara ska vara nyttigt, de tär också otroligt sällsynt. Vad det smakade... hm, lite mellan en sur gammal trästubbe och ett nyhyvlat trävirke, inte för att jag har smakat på en gammal trästubbe men det var det första man tänkte på... Nej då, lite som att äta ett för länge stekt rågbröd är väl mera rätt att säga, en ganska så intressant smak. Och så beror det väl på hur mycket av den där barken man blandar i degen också.