torsdag 4 november 2010

Hamburgare, på mitt vis.

Hamburgare, namnet som får nackhåren att resa sig och blicken att stelna på mig. Jag tror att det är ganska så exakt 20 år sedan jag sist satte min fot på en hamburgerbar, och jag vet inte om jag egentligen har gått miste om någonting under den tiden, åtminstone saknar jag det inte, den där maten som är tillredd i allt för gammal olja och dessutom alltid så fettdrypande att man kunde dränka sig i den. Köttet någon slags kopia av en slags biff eller vad man nu sedan borde kalla det, en slags helköttsbiff annonseras det ut i marknadsföringen, helkött, jo jag tackar jag, helkött brukar vara gjort på en riktig bit kött, men dagens hamburgare liknar då mera en ihjälkörd...något... eller någonting som blivit nedtrampat av en spiksko. Och för att inte tala om potatisen, pommes fritén som kokats i den där allt för gamla och stinkande oljan, som borde varit utbytt för länge sedan, potatisen är så gott som det bästa tänkbara exempel på det sämsta man kan bjuda någon, pommes frité skall vara spröda, gyllene färgade, knapriga och oljan skall ha fått rinna väl av innan det serveras, vilket aldrig är fallet på en hamburgerbar, det här är typisk mat för den som älskar snabbmat.

Och för att inte tala om alla dessa kebaben som serveras lite varstans, än med det ena eller andra tilltugget. Jag minns det så väl ännu idag, dagen då vi unga pojkar, unga och unga, men i alla fall, vi hade fått oss våra kebab portioner, någon med ris och någon med franska potatisar, visserligen kändes det då som att maten kunde vara god och mättande, men det var bara för att vi inte visste bättre då, hur som helst det jag kommer ihåg så väl är kommentarerna som bröt fram bland mina kollegor och kompisar dagen efter, någon i sällskapet
yttrade de så välformulerade orden: Vem har pinkat i min mun, det blev några väl valda ord som fått ge efterklang åt min upplevelse av kebab och hamburgare. Men visst, det går att äta en hamburgare även i dag 20 år efter att jag sist gjorde det, men bara om det är från grunden av gjort och med råvaror av högsta kvalitet.
Min Hamburgare "Nittedalaren"
detta behöver du till en person

2 st brödskivor av hembakat grovt lantbröd
1 st maletköttbiff gjord på:
 80 g stekmalet, 1 st ägg, 2 msk vichy, ½ tsk salt, peppar, 1 msk senap, 1 msk hackad lök och 1 msk skorpmjöl, allt detta blandas samman till en fin smet. Stek biffen i smörad stekpannan tills den är genomstekt.

1 st morot i tärningar
1 st lök i tärningar
1 st palsternacka i tärningar
2 st potatisar i tärningar
1-2 st grön sparris i små bitar
Rotsakerna steker du i pannan tills det fått en vacker färg då lägger du dem på tallrik. Brödskivorna rostar du antingen i stekpannan, ugnen eller så i brödrosten. Komponera uppsättningen för din hamburgare som du själv tycker att du vill ha den och det viktigaste du bör tänka på är att du själv har lagat den från grunden, inte något halvfabrikat här inte, en ren råvara med en ren smak avslöjar äktheten.



Bon appetit

1 kommentar:

stephan sa...

Du har ju helt rätt i att en hamburgare kan vara bra. Minns när jag för många år sen försökte mig på hemlagad hamburgare. Gjorde brödet. Använde normalt kött etc. Och med en sallad enligt kostcirkeln, som de säger i reklamen. Men inte ens brödet är ju färskt normalt...



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen