MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

onsdag 10 november 2010

Måltidsfostran !

-Jag har kommit över en ganska så originell bok, ingen riktig kokbok men väl en bok för gastronomer, boken råkade jag snubbla över i ett antikvariat, där stod den i raden av många andra utnötta böcker, nästan urblekt och lite tråkig i sin färg på bokryggen, det som däremot fångade min uppmärksamhet med boken var dess titel: Ät, drick och var Smärt...! En bok utgiven av Rabben & Sjögren, 1951, skriven av E. Clausen - K. Lundberg. Intressant läsning  med tanke på att den tar upp ett redan känt faktum, fetma, avmagring och förhållanden till olika kurer.

Redan förordet i boken är en intressant läsning och vittnar om det att kostrådgivning har i alla tider varit något som uppkommit endast och enbart på grund av vårt enfaldiga förhållande och beteende till maten. Jag läser i boken följande:
I få ord: 
Det nya med den här boken är, att den över huvud taget inte kommer med något nytt. Den drar bara en rad slutsatser, som redan är kända. Det finns inga nya teorier i den, där avslöjas inga under-görande metoder och där finns ingen mirakelkur. Redan därigenom skiljer den sig från de flesta böcker om avmagring. Den proklamerar inte något evangelium och kräver därför inte så förfärligt mycket av den läsare, som vill ha ett par goda råd. Boken är baserad på något så anspråkslöst som sunt förnuft. 


Saken är helt enkelt den, att fetma i över 90 procent av alla fall bara beror på en enda sak, nämligen okunnighet. I mindre än 10 procent av alla fall är det frågan om sjukliga tillstånd. Okunnigheten är fundamental. Det är inte så värst mycket för mycket sagt, att överviktarna inte vet stort mera än att, "man blir tjock, när man äter för mycket", och att "man skall akta sig för socker, sås och potatis och choklad", men sedan är också förrådet av kunskaper uttömt för det flesta vidkommande. Och detta är den egentliga orsaken till deras fetma och de därmed förbundna obehagen eller olyckorna.


-Mycket av allt det som står i den här boken är kalla fakta och som redan nämnts, en rad slutsatser. Det som jag dessutom reagerade på i boken var att man redan på 40-50 talet kunde konstatera hur illa det kunde bli med det egna dieterandet om man hade svagheten att låta sig bli påverkad eller lurad av alla dessa, redan då uppkomna dunderkurer och påstådda mirakel, som kunde komma till uttryck i fullkomligt hysteriska avmagringskurer och i värsta fall användandet av medicinska preparat utan läkarens vetande och kontroll. Det här leder i regel till fysiska och psykiska svaghetstillstånd som i värsta fall kan medföra obotlig skada., och allt detta på grund av en så simpel liten sak som okunskap.

Går vi till dagens kost-relaterade problem är det inte i stort annorlunda än vad de var på 40-50 talet, den samma okunskapen finns där, det samma fross-ätandet, mat för det psykiska stimulerandet, etz, etz, Men det nya är att en hel hord av så kallade kostrådgivare och näringsterapeuter har slunkit in på banan, det har blivit den moderna människans trendskapare och livstilsförbättrare. Inget illa i det så länge alla dessa kostrådgivare och även näringsterapeuter kommer ihåg den enkla och enda regeln att använda sitt sunda förnuft i all rådgivning. Vad jag menar med det är att allt för ofta är dagens kostrådgivning baserad på metoder som rådgivaren själv fallit för eller proklamerar som den bästa och i värsta fall ännu till tar betalt för, metoder som kanske passar för någon men inte på långt när alla, jag skulle vilja att dagens kostrådgivning, eller rättare sagt alla dagens kostrådgivare skulle tänka sig in i situationen, kosthåll-matfostran lite djupare än vad som görs idag, man är allt för upptagen av den egna metoden och då glöms det fort bort det så viktiga "sunda förnuftet".

Och det är då den rådgivning som man  kunde tycka skulle vara viktig blir allt för snedvriden och även i vissa fall helt upp och ner vänd. Vi borde kanske också tänka lite mera på att fostra den moderna människan i konsten att kunna njuta maten på ett tillbörligt sätt, och inte bara det, även lära ut det allra mest elementära i kokandets ädla konst, enkelheten, måttfullheten och viktigaste av allt, den fullkomligt harmlösa, handgjorda och från grunden av lagade måltidens betydelse för det goda och hälsosamma livet, att ge den ärbara vällusten och välbefinnandet den uppslutning den förtjänar, det kan inte vara fel eftersom man har en över 600 år gammal erfarenhet av just det, ( jag åsyftar till världens första tryckta kokbok, Honnesta Voluptate & Valetudine, 1474, skriven av Bartholomaeus de Sacci, eller Platina).

"Alla människor sätter i sig mat, men få kan konsten att äta ."

 Bon appetit

2 kommentarer:

weronica sa...

Hej Christian,
jag och mina kollegor på Majemaförlaget älskar din blogg!
I december månad ska vi ha en adventskalender på vår hemsida http://www.majema.se.
Under varje lucka ska vi ha en länk där besökarna får ett julpyssel, lektionstips, recept...
Jag undrar om du har lust att bidra med en (eller 2) länkar med recept som passar i jultid?
Känner att det kanske är för mycket begärt, jag förstår om du varken har lust eller tid...

Varma hälsningar/Weronica

Christian Tikkanen sa...

Hej Weronica!
Självklart skall ni få några recept till julkalendern och det är inte alls för mycket begärt, tvärtom.
Tala bara om för mig när och hur du vill ha recepten så skall jag fixa det för dig. Vi kan hålla kontakt. Eller räcker det med att jag sänder recepten till er på förlaget via e-post?

Hälsningar från Norge. Christian.