MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

söndag 12 december 2010

Måltidens väg genom århundraden

Det är intressant att följa hur måltiden och fram för allt hur måltidsrummet och måltidsupplevelsen har förändrats under det senaste 300 åren, allt i från det att måltiden på 1700 talet var en ytterst viktig gemenskapsform både för rik som fattig, hur den spelade en central roll i vardagslivet och hur den ännu på 1800- talet avspeglade den rollen som en gemenskapsform, maten var så att säga i centrum och mycken möda lades ner på att skapa den rätta atmosfären. Och hur den sedan på 1900-talet plötsligt inte mera är lika atmosfärbetonad och familjär. Nuförtiden är måltiden och måltidsrummet någonting man som allra hastigast passerar förbi, varför har vi låtit de ske. Kanske vi borde återgå till att skapa den samma goda atmosfär man hade på 1700 och 1800 talet i både i såväl rika som fattiga hem. Jag var på besök i det Norska folkemuséet för att ta del av en utställning om måltidens betydelse genom det senaste 300 åren. Och varje gång, (även om man är mycket medveten om det) blir man lika förvånad över hur fullbordat och komplett måltidsupplägget trots allt var förr, redan bara det hur brödet lades fram på bordet, dessutom med den bästa duk man hade i det fattigaste hem bevisar och talar om förr oss hur viktig själva måltiden var. Här några bilder från denna tillställning.








3 kommentarer:

Hon som lägger puzzlet sa...

Månne det har något att göra med, att vi tar maten för given. Vi tar allt för givet.

När svält, pest och krig och ofred härjar, blir ögonblicken då man får återse varandra och samlas tillsammans viktigare.

Svindlande tanke.. hur denna gemenskap förändrats och återkommit med jämna och ojämna mellanrum..

Att vara hungrig och gå till sängs är det få som upplever idag. Men ibland ser man dem, sökande efter matbitar i soptunnor.

Tiden är ett magiskt begrepp. Den finns i oändlighet och ändå inte tillräckligt av i stunden.

Christian Tikkanen sa...

Du har nog så rätt och så är jag ganska så säker på att en annan konsekvens är också den att nutidsmänniskan har blivit så bortskämd och främst lat att alla dessa måltidsfostrande ögonblicken och måltidsuppläggen som våra förfäder levde med har blivit offrade för den så kallade tidsbrist vi tror oss lida av... Tänk bara på en så enkel sak som bönder i dag, för att nu ta ett relevant exempel som handlar om hur du utnyttjar din tid, förr hade bonden ingen stor maskin park, på sin höjd en traktor och en häst som han/hon använde sig av vid jordbruket, och ändå, märkväl, ändå hann den bonden ofta sätta sig till bords för att avnjuta den mat som antingen husmor eller pigan lagade, och dessutom ta sig tid till att slå av en prat på farstutrappan med grannen. Men dagens bonde även om hans maskinpark är av det bästa och modernaste slaget och dessutom i flertal så har han/hon sällan eller aldrig tid till att ens snakka med grannen en liten stund, ja knappt ens via mobil, alltså vad jag menar är att vi nutidsmänniskor har blivit allt för likgiltiga och främst lata till att utföra något tyngre en att försöka få skeden till munnen, och de bara för att vi blivit bortskämda med allt detta skräp som bjuds ut idag, Tyvärr de är den bittra sanningen, Men därför är de också nu i tiden med att allt flera kockar förespråkar handgjort, rent och genuint, de har så att säga blivit den nya trenden i tiden, och de är jag glad för, det väcker åtminstone någons intresse.

Christian Tikkanen sa...

Ett litet tillägg som jag inte fick med i förra kommentaren är: I slutändan handlar det om att göra det rätta valen och prioriteringarna, prioriteringar som ingen annan än vi själva kan stå för och även skörda konsekvenserna av, alltså vi måste lära oss på nytt att göra det rätta prioriteringarna och besluten. Kan hända vi tar maten/Måltiden och ätandet för givet, just därför att det är en handling där glädjen vid att äta är den ögonblickliga och direkta förnimmelsen av att ett behov blir tillfredställt, vi så att säga tillfredställer bara behovet av att bli mätta utan att desto mera gå närmare in på ämnet som måltidsskapandet och måltidsupplägget, det man kan benämna som måltidsfostran du vet, de har vi satt till sidan och bara koncentrerat oss på själva mättnadskänslan. Förresten väldigt intressant att studera detta bland befolkningen av idag, det ger många olika utslag, och tyvärr också en hel del negativa följder som utarmar i extrema förhållningar till maten och ätandet och som ger den felaktiga synen på vad mat skall vara och inte så mycket på hur det borde vara. Och i förlängningen av allt detta blir det så att en mängd både bra som dåliga förhållanden till maten exponeras ut till allmänheten via olika kostmetoder, dietmetoder och annat, och där är vi i nuläget, jag tror att jag någon gång även sagt det förr att vi är i ett slags kost och dietdike där metodiken gräver oss bara längre ner i gyttjan.