lördag 31 juli 2010

Omänskligt förfarande

Det här kunde man läsa i dagens tidning, Österbottens tidning i Finland,


Två dagisbarn tejpades, ( Nämnas bör att förfarandet ägde rum för en inte så lång tid sedan.)
Helsingfors, FNB.


Det var inte vanligt att barn tejpades fast vid det daghem i Helsingfors där tejpningen av barn vid matbordet uppdagades. Överkommisarie Tuomo Lotta sade på fredagen att det handlar om två barn som vid två olika tillfällen tejpats fast i stolen eller bordet. Två anställda vid dagiset misstänks för lindrig misshandel. Enligt Lotta var deras avsikter inte att misshandla barnen. Tejpningen berodde på att de hade bråttom och det var ont om personal. De ville bara lugna ner stämningen vid matbordet. Enligt MTV3 jobbar det misstänkta fortfarande för socialväsendet i Helsingfors. Stadens ställföreträdande socialdirektör Helinä Hulkkonen säger att staden tillsvidare inte beslutat om några påföljder för dem. Polisutredningen ska fortsätta i ett par veckors tid. Det var de tejpade barnens föräldrar som polisanmälde det tvivelaktiga förfarandet vid daghemmet Tomtebo.

Ursäkta min totala ursinnighet, men vad fan är det som sker i samhället bland oss vuxna, att barn tejpas fast i matbordet eller stolen, oavsett vilket av dessa det varit, är enligt min mening en bekräftelse på hur eländigt det blivit bland det vuxna i matuppfostran och måltidsdyrkan i allmänhet. Att dessutom komma med en så i alla avseenden urusel ursäkt, ( om nu någon ursäkt i det hela taget är acceptabel)  som att det var på grund av tidsbrist och personalbrist, gör att jag blir ännu mera förbannad. Så i helvete heller om detta beteende skall få förekomma en endaste sekund bland oss vuxna. Att man i samhället har ont om tid i dag är kanske inte så underligt eller ens märkvärdigt, men att våra barn, oberoende hur vilda eller upproriska det än må vara skall under den mest betydelsefulla tiden av sitt liv behöva hamna ut för den här slags tvång gör att det får, (som säkert någon  nu är snabbt ute nog  för att dementera) allvarliga men för livet, vem vet, det kanske får psykologiska traumor av detta förfarande senare,

Och att stadens ställföreträdande socialdirektör kommer med uttalandet att det inte beslutat  om några påföljder bekräftar bara den bittra sanning att man så att säga  "SKITER" i det, man nonchalerar det totalt och tyvärr, tystar ner det med ännu mera tvivelaktiga svepsjäl. Skall det vara så himla svårt att förstå att barn är barn och det skall därefter också behandlas om de så är vid eller utanför matbordet, basta. Jag hoppas då innerligen att det som ännu inte blivit straffade, dessa anställda som utfört detta illdåd inte har några barn, för i såfall är det mer än synd om deras barn, och att de får sina ordentliga straff, mindre kan vi inte begära. Värna om barnens rättigheter inte minst vid matbordet gott folk. Detta var ett förfarande som kräver ett lindrigt sagt, hårt straff. ( Vill be om ursäkt för mitt hårda språk, men ni förstår att mat, och speciellt mat och barn är något jag brinner för och när jag får kännedom om sådana här förfaranden är inte min tunga lagd som med band för munnen, tvärtom jag skriker allt vad jag kan och orkar).

Jag får bara mer och mer bekräftat för mig själv att min tanke om att stifta en ny organisation likt den redan befintliga i Sverige, Allebarnsrätten, är det nog dags att stifta i Finland också, underlag för det finns, bevisen talar sitt allt för tydliga språk för detta. Ta kontakt med mig om ni är intresserade i att hänga med. Detta är allvarligt.





"Blåbär och kylskåps kall fil".



Det moderna samhällets brist på gammal kunskap är i ögonfallande, kunskap som våra förfäder hade som självklarheter är som bortblåsta hos den moderna människan i dag. Visserligen upprätthålls mången gammal kunskap än i dag, men på ett mera konstlat och industriellt vis. Jag tänker närmast på en så simpel och enkel sak som fil, -någonting som var den självklaraste sak förr i världen, och som varje människa visste om hur det skulle lagas, det var någonting som hörde vardagen till och en kunskap som man hade fått i arv från sina förfäder och någonting som man med stolthet kunde föra vidare till nästa generation.

Under århundradens lopp har den här kunskapen förfinats och förädlats, industrialiserats och kommersialiserats, och man skulle kunna tycka att vi, -den moderna människan med all den teknik, och den ofantliga mängd information och upplysning som vi kan inhämta från internet- borde ha dessa självklarheter och den där kännskapen till denna gamla kunskap bevarad åtminstone någonstans i våra hjärnor.

Gamla traditioner och tillagningssätt är unika och dessutom oftast en slags fingeravtryck på vår historia, och i det landskapet föddes filen tillsammans med en hel del andra värdefulla och traditionsrika maträtter, maträtter som vi moderna människor i dag inte har en aning om varifrån det kommit eller hur det blivit lagade, - annat än at vi vet att det kommer från en industri, en produkt färdig i en förpackning-. Det känns beklämmande när man kan konstatera att vi i dagens samhälle, trots den hungrande aptit för kunskap vi bär på låtit den här enkla men geniala och gamla kunskap slinta oss näsan förbi, och kanske det rent av är så att vi tillpassat oss den industrialiserade formen av denna unika tradition, den frågan kan vi egentligen bara ställa oss själva och frågan är om vi kanske blivit lite för slöa och likgiltiga inför det egenhändiga och hemtama, vem vet?


Så här gör du din egen fil från grunden:
Förutsättningen för att du skall överhuvudtaget kunna laga din egna fil är att du har en såkallad bottensats, bottenmjölk, till din fil, alltså en liten mängd av en redan färdig fil som du tillsätter den fil du skall tillreda. Jag vet om husmödrar som har hållit sin fil levande i över tiotals år och som med en stor stolthet äter den varje morgon, den filen har fått sin början hos någon bonde och bottenmjölken har gått i arv, den surakulturen som filen innehåller har man lyckats överföra till andra på det mest geniala vis när det så varit anlednig, ja, man har till och med lyckats få den till Afrika genom av att först blötlägga ett tygstycke i just fil, därefter torkat tyg-stycket och sedan sänt det som postpaket till Senegal i Afrika, där man sedan lagt det i blöt i mjölk och på så vis återupplivat surakulturen i mjölken och vips så har man fått fil även infört i Afrika. Givetvis går det också att ta den här kulturen ur den köpta färdiga filen, det räcker med en stor matsked.

Tag ett kärl, en kaffekopp eller annan liten lämplig skål och lägg i den en matsked redan färdig fil, häll så över detta vanlig lättmjölk ca 1-2 dl, och rör om ordentligt. Därefter, och detta är ytterst viktigt, ställer du på en dragfri plats i ett dygn i normal rumstemperatur, efter att dygn, (absolut inte mera) ställer du den i kylskåp där den kan bevaras i max 2-3 dagar. Vill du dessutom göra den extra god tillsätt, tex: blåbär i den när du skall äta den, ett morgonmål som slår det mesta, full av vitaminer, antioxidanter, kunskap och tradition.



Bon appetit

torsdag 29 juli 2010

Skolmaten/ åldringsvårdens bespisningar... lite ur en annan synvinkel ?

Bristsjukdomen Folsyresjuka är en allt för vanligt förekommande sjukdom bland Finska medborgare och främst inom åldringsvården och bland grundskoleeleverna, dessutom av orsaker som skulle ha kunnat före-byggas på ett mycket enkelt sätt,  genom av att inte använda halv eller helfabrikat.

B 12 vitamin bristen hos den Finländska befolkningen är också tyvärr allt för hög, och som följd sjukdom förekommer i en allt för allmän sekvens bristsjukdomen b 12, med bland annat benskörhet och mjölk-syrekramp som ett vanligt förekommande hälsoproblem. Och dessa problem är en följd av att man äter för mycket halv och helfabrikat, det är den kalla sanningen av idag. Informationen om dessa nu förekommande bristsjukdomar kommer från oväntat håll och ger samtidigt en fingervisning om hur illa vi har ställt det för våra ungdomar och åldringar när det gäller att förse dem med en enligt föreskrifterna " regelrätt och mångsidigt tillrättalagd näringsrik kost"...informationen kommer från det Finländska apotekens försäljningspunkter, där det framkommit att man det 5 sista åren börjat inhandla allt för mycket vitamintillskotts preparat, och att förfrågningar om bristsjukdomar relaterade till kosten har blivit allt för vanliga, därav har man inom Apoteks-förbundet sett sig nödgad att informera Statens Näringsdelegation och Social och hälsovårdssektorn samt informera forskningssamfundet och läkarsamfundets olika organisationer för en förfrågan om vad som kunde eller borde göras.

I ett längre perspektiv kan följderna, enligt min mening, gå så långt att bristsjukdomarna blir kroniska sjuk-domar med följder som gör befolkningens hälsa kännbart kännsligare för yttre påverkan, dvs: immunförsvaret blir försämrat och kroppens egna försvarsmekanism blir reduserad. Denna information är någonting som man vet om bland annat i Stat och kommun och bland politikerna idag, att man sedan i landets kommuner bland det som beslutar om barns och åldringars bespisning valt att inte hörsamma denna information eller ens ta den på allvar något desto mera vittnar bara om en ren okunskap och inkompetens bland det berörda, eller så är det så enkelt att den kortsiktigaste ekonomiskt fördelaktigaste vinningen översköljer allt det sunda förnyftet.

Och så när nu det dokumentationsrika bevisen är lagda på bordet kan vi återgå till mitt kära skötebarn, nämligen SKOLMATEN. Och här vill jag framföra den så för sig själv tydligt talande föreskriften och lagen, Den Finländska lagen, lagen om grundläggande utbildning ( 31§), samtidigt som jag ställer ett stort, STORT, frågetecken över tillämpningen, tolkningen och praktiserandet av denna lag hos våra kommunpolitiker, och de som bestämmer över hur en skolbespisning eller åldringsvårdens bespisningar skall se ut i praktiken. Så här står det i lagen: Enligt Finlands lag, lagen om grundläggande utbildning 31§, skall skolorna erbjuda en styrd, fullviktig och kostnadsfri måltid. Måltiden skall motsvara en tredjedel av det dagliga näringsbehovet. Och skolmaten skall också vara en del av grunderna för läroplanen, som en del av elevvården och skolans undervisnings- och fostringsuppgift. Min stora förundran är om man nu då har gjort sig en rättvist och riktigt hänsynsfullt genomtänkt värdering om skolmatens betydelse bland alla våra beslutande organ i landets kommuner när trots allt situationen pekar på någonting helt annat och forskning dessutom bekräftar detta att barn och åldringar inte alls mår bra i vårt samhälle. Här har våra kommunala rättigheter totalt åsidosatts av okunniga och giriga pampar som bara ser en siffra i stället för en medmänniska.

 Någonting för alla och en var att tänka över!

Man borde kanske inte säga i detta läge Bon appetit ?
Jag väljer att säga då:
Tankar från mitt köksbord, väl bekomme !

måndag 26 juli 2010

Galette Monick


Galette Monick

Ingredienser:

1 st smördegsplatta
2 dl blandade bär, ( Smultron, åkerbär, blåbär och hallon)
En blandning av pudersocker och lite kakao
 Vaniljglass

Dryck:
 Åkerbärslikör och kaffe

Tag fram en eller två smördegs plattor, beroende på hur många du själv tänkt att äta, ... dela dem i två delar och lägg en klick bär i mitten på varje smördegsplatta ( Galett), strö över bärblandningen en liten gnutta potatismjöl, det gör du för att vätskan i bären skall hållas samman och inte rinna ut allt för mycket. Grädda dem därefter i ugnen på 225 grader i ungefär 12 minuter. Tag dem ut och strö över dem blandningen av pudersocker och kakao. Lägg en liten sked av vaniljglass över och servera genast. Hustrun är upphovsman till detta recept. Och som med allting i matväg: det enklaste är oftast det godaste.

Bon appetit

Ostar till desserten


Lokal getost camember från Hokksund
napperad med apelsin-timjan sås och
en Aura blå med pepparkaksknäcke
och socker inkokta valnötter.

Jag har säkert presenterat denna kombination i ett tidigare inlägg någonstans men när det nu är så att detta ostfat även om det då innehåller endast två ostar är så himla gott och dessutom bjuder på en kombination som man mera sällan kommer över vill jag trots allt föra fram den här ostdesseren en gång till. Här samsas på den samma talriken  två vitt skilda ostar, ostar som egentligen inte kompletterar varandra utan mera tävlar mot varandra i smak och styrka, men när det på detta vis måste samsas om den ena och samma platsen på både tallriken och i gommen med sina olika tilltugg som apelsin-timjan såsen till getosten och pepparkaksknäcken och det inkokta valnötterna till blåmögelosten så vill jag påstå att smak-
upplevelsen är mera att betraktas som en fredsförklaring fiender emellan, ostarna smälter samman och bildar en smakfullt ordnad gemenskapspakt.
 Och när allt detta sedan dessutom sköljs ned med ett  Ben Rye 2006  Passito di Pantelleria,  Ja då blir smakupplevelsen fullständig och komplett. Detta måste man bara pröva för att själv kunna sätta sig in i vad jag menar med att upplevelsen är fullständig. Kombinationen har jag i tiderna fått av en ytterst kunnig sommellier, en kollega och vän och det är jag då väldigt tacksam för.

-Koka saften av 4 apelsiner tillsammans med 1 dl socker och 2 msk färsk fint skuren timjan, koka det tills det blir en trögflytande vätska, låt den svalna och häll över din camember en liten del av såsen. Resten kan du spara i kylskåp i evinnerliga tider.

- Koka 2 dl grädde med 2 dl socker och 2 dl hela valnötter, låt det koka till kolakonsistens men ändå inte för länge för då riskerar du att få en sås som blir hård som tegelsten, ta ett skedprov, om vätskan droppar trögt av skeden avsluta genast kokandet och kyl ner. Serveras till blå mögelost, ett måste.

- Smält smör (1 dl) i en kastrull tillsammans med ca 3 dl smulade pepparkakor, låt det få ett uppkok och ta det av värmen och rör om tills det svalnat, ett ytterst gott alternativ till blåmögelosten även detta.

Och som sagt utan att nu försöka vara påträngande eller för den delen försöka föra reklam för någon så måste det bara vara så att den här desserten skall kombineras samman endast och enbart med den ovannämnda drycken, rött eller vitt vin är för mesigt, (tycker jag då) och påminner endast om fostervatten i detta tillfälle, om ni frågar mig, men smaken är delad som baken. Nog sagt om det, prova det  i varje fall.

Bon appetit.

lördag 24 juli 2010

Lättsaltad Torsk


Smörstekt lättsaltad Torsk på en bädd
med syrade grönsaker och en löksås

Receptet för 4 personer
Ingredienser:

800 g torskrygg (Ryggfilebiten)
salt och peppar
Smör till stekning

Till det syrade grönsakerna
12 st grön sparris
4 st morötter
En handfull sockerärter
Några mindre blomkålsknippen (buketter)
Vatten
½ dl ättika
2 msk socker
2 st hela nejlikor
ett lagerblad
1 tsk salt

200 g färska kantareller putsade och delade i mindre bitar
2 st rödlökar skurna i klyftor

Löksåsen
1 st vårlök skuren i små tärningar
1 dl vitvin
2 dl grädde
Salt och peppar

1: Börja med att skära torsken i portionsbitar om det inte redan var gjort i affären, lämna skinnet på för det blir knaprigt och gott när du sedan steker det i smör. Salta och peppra fisken lätt och låt den stå och vila i kylen någon halvtimme.

2: Under tiden kan du göra såsen klar på följande vis: Tag fram en tjockbottnad kastrull och fräs löken tillsammans med lite smör i kastrullen, när löken fått lite färg och det fräser i kastrullen häller du över vinet, låter det koka ihop en aning varpå du tillsätter grädden och låter såsen småputtra en stund, just så lagom länge att den tjocknar av sig själv, hur tjock du vill ha den är helt upp till dig själv, desto längre du kokar den desto tjockare blir den. Kom ihåg att salta och peppra samt smaka av. Och som sagt: En god sås reder sig själv.

3: Det syrade grönsakerna gör du på följande vis: Morötterna skär du på längden eller i önskad form och lägger i en kastrull där du fyllt på med 1 liter vatten, ättikan, sockret, nejlikorna, lagerblad och en tesked salt.
Morötterna får koka tills det blivit lagom mjuka först då tillsätter du blomkålsbuketterna, sparrisen, och till sist sockerärterna, nu skall det inte koka mer en max 2 minuter varpå allting skall silas och grönsakerna får ånga av en liten stund under lock, på det viset hålls det varma under tiden du steker fisken.

4: Stek fisken i smör vackert gyllenbrun och låt skinnsidan bli ordentligt knaprig, du kan med fördel låta skinnsidan stekas i över 2 minuter medan köttsidan inte behöver mera tid än max 1 minut. Då har du en vacker gyllene färg på fisken och den är inte överstekt, lamellerna i torskköttet blottas vid beröring och är vackert vita och saftiga, ( det är vad vi eftersträvar). När fisken är färdig stekt lyfter du den upp på hushålls-papper att rinna av det mesta fettet, och under tiden fräser du dina kantareller tillsammans med den klyftade rödlöken. Salta och peppra samt smaka av och servera allting enligt bilden ovan. Såsen kan du välja mellan att servera som en spegel på tallriken eller direkt över fisken, jag fördrar den som spegel, men valet är fritt.

Bon appetit.

Halstrad lax


Halstrad  Oslofjord lax med nykokta räkor
och en sommarsallad dränkt i vinägerdressing

Receptet för 4 personer
Ingredienser:

600 g laxfile med skinn

En handfull ny kokta räkor
1 paprika skuren i lagom bitar
1 purjolök i strimlor
Några halverade söta cherry tomater
Rukkola sallad
Baby leaf sallad
Några skivade jordgubbar
Citronsaft av en citron

Dressing:

1 dl olja
½ dl citronsaft
2 msk vitvins vinäger
salt och peppar

1: Skär laxfilen i 4 stycken lagom stora portionsbitar och dela dem ännu därefter i två halvor, så att varje portion består av 2 stycken laxbitar. 

2: Halstra därefter laxen allra helst över öppen eld, men har du inte den möjligheten går det lika bra i en stekpanna med lite olja i botten. Halstra fisken på skinnsidan gott knaprig och köttsidan vackert gyllenbrun.
Skvätta därefter över laxen citronsaften och peppra samt salta lätt, placera den därefter på tallrikar med salladen vackert upplagd.

Så här gör du med dina salladsingredienser: Blanda samman alla ingredienserna för salladen och lägg en lagom mängd på varje tallrik varefter du häller över en skvätt av din egenhändigt gjorda dressing och till sist placerar du den halstrade laxen överst.

Så här gör du dressingen: Blanda samman alla ingredienserna för dressingen väl och skvätta den därefter över din sallad, den enklaste sak i världen, till och med ett litet barn bör klara av detta.

Bon appetit

fredag 23 juli 2010

Värdig avslutning på en semester





Så är då den årliga semestern nästan avslutad, det återstår bara ett veckoslut och så börjar den oundvikliga vardagen igen, -då vi återgår till verkligheten-... med alla det obligatoriska sysslorna man under semestern brukar sätta åt sidan. Semestern ja, den har vi kunnat njuta av på bästa tänkbara sätt, tagit vädret och dagarna som det kommit, som för övrigt varit både fina och varma.

När vi då styrde kosan från det österbottniska landskapet i Finland till vårt hem här i Norge han vi även med att göra en avstickare till Grythyttans Gästgiveri, mitt i Bergslagen i Sverige, vi gjorde en snabbvisit under vår resa till Oslo, Grythyttan låg ju så att säga på vägen dit, så vi tyckte att en lunch paus kunde vi väl ändå unna oss där, när vi nu ändå skulle åka där förbi.

Och för att göra en text kort och intensiv kan jag bara konstatera att Grythyttans Gästgiveri är det alltid lika trevligt att få återkomma till, vilken tid på året det än må vara, -även om det den här gången bara blev en snabbvisit-, så gjorde det ändå fram för allt att resan hem till Oslo och inte minst semestern fick en mycket värdig avslutning. Och jag kan tillägga att den sista var det inte heller, man har ju fått det till en tradition att besöka dem årligen, under lite längre period och under andra mera sofistikerade förhållanden. Grythyttan vi ses igen! Och till alla er läsare av min blogg; I  Am Back Now !

Förresten Tack till er på Hyttbläcket !
Den stekta strömmingen med potatismosen ( Dagens Husman) var himmelskt god
Svensken och Dansken ni gör ett gott Jobb!


Bon Appetit.

tisdag 20 juli 2010

50 år av lycka









Det sägs att livet börjar vid 50 eller var det vid 30 eller kanske 40, minns inte riktigt säkert, och kanske är det lika så bra det. Hur som helst så kan jag bara konstatera, - även om tidpunkten för när livet börjar är lite oklar....- att vid en ålder av fyllda 50 känns livet trots allt -även om det inte alltid är som en dans på rosor -  som ett liv med  50 år av lycka. Jag har haft och har den fördelen av att kunna njuta livets glada dagar tillsammans med min den samma älskade hustru, ännu, och med  mat som betyder mycket för mig, -stundtals till och med så mycket att hon blivit helt bortglömd, slutat att existera, om än för en liten stund- .

Närodlat och närproducerat, eller  "kortrest mat" som jag väljer att kalla det är någonting som alltid har fångat mitt intresse och som när jag sätter på mig mina gastronomiska glasögon ser jag den rätta etiken och filosofin i allt det kulinariska, det som skall vara lagat med kärlek och kännetecknas av en äkthet och ärlighet. I alla dessa år av äktenskap till både hustru och mat har den här filosofin format både min vardag som fest och alltid har den accepterats av alla, -och det måste man vara mer än väl nöjd över-.

Min 50 års dag den 4 juli blev till en i alla händelser mycket vällyckad fest, en fest som skapades just av alla dessa förutsättningar som den riktiga gastronomin kan bjuda på, nämligen, en ärlighet, uppriktighet, äkthet, närhet och inte minst just genom den kärleksfulla och ödmjuka behandling för maten som alla de inblandade medverkade till. Det kan inte många gånger nog poängteras hur viktigt det är att man använder sig av det råvaror som finns nära en själv, i den egna regionen, och hur viktigt det är för att hålla landsbygden levande just genom alla dessa närproducerade produkter. Ingen kan motstå den rena och goda smak som det ärliga
och äkta råvarorna kan åstadkomma, visst är den egna lokala bondens kalvdans betydligt bättre och inte minst lika god, -om inte godare också än den långväga resta Italienska Pannacottan-, och visst är den lokalt fångade siken, rökt eller gravad i din omedelbara närhet, tusen gånger bättre än den importerade "färska Norska Havslaxen" du kan köpa i din närbutik. Rätta mig om jag har fel, för skulle det inte vara så, ja då har mitt liv hittils varit en ren olycka.

Tusen tack till alla det som band samman festen till en stor knippe av goda upplevelser.

Bon appetit.

fredag 16 juli 2010

Min Chokladbakelse


Chokladbakelsen Tommasi

Ingredienserna är beräknade för en kaka till 8 personer.

En mjuk chokladkaka
230 g aprikosmarmelad
2 dl Tommasi Recioto di Valpolicella, Fiorato dessertvin
Några Färska jordgubbar
Riven choklad
Vispgrädde

1: Dela chokladkakan i tre delar som man gör när man skall laga en tårta. Fyll mellan varje del en lagom mängd med aprikosmarmelad. Dränk sedan tårtan med dessertvinet och låt den stå och dra till sig smaken en liten stund fören du skär upp den i portionsbitar.

2: Servera tårtan från stora tallrikar och gör som jag har gjort, på tallriken har jag monterat en liten strimma av den samma aprikosmarmeladen som själva tårtan blivit fylld med och vid sidan av det en skedad boll av vispgrädde. På de har jag sedan rivit en liten del mörk blockchoklad och till sist placerat några färska jordgubbar intill.

Vinet till desserten är självklart detta:

Tommasi Recioto di Valpolicello, Fiorato 2005. Italien

Bon appetit.

fredag 9 juli 2010

Sommar, sol och värme...

Vad är väl bättre en det. Och till sommaren hör utan tvivel att kunna grilla, det blir liksom inte riktigt någon sommar om inte grillen får stå i centrum för matlagningen, -åtminstone ett par gånger-, vad som sedan föranleder grillandet, -oberoende om det är en gas eller kolgrill- är av en mindre betydelse, huvudsaken är att man kan spåra smaken av det grillade, -för egen del tycker jag bäst om det som blivit grillat över öppen eld, men som alla andra lata människor har jag konstaterat att gasgrillen fyller många av det önskade effekterna minst lika bra-, så hemma hos oss står gasgrillen alltid lika redo från år till år.

Varför grillat... När det anses innehålla så mycket cancerframkallandet ämnen i det till vissa delar förkolnade bitar av kött man kan hitta på grillen, eller det näst in till oigenkännlighet brända köttstycken som en del människor anser vara det godaste bitarna, -då jag tycker att det närmast påminner om ett par torkade skosulor-, varför föredrar så många, ja nästan alla, ändå bränna smak i en köttbit över den egna grillen? Jag tror att det är urmänniskan i oss som kommer upp till ytan, vi vill på något sätt genom det undermedvetna försöka förstå, förmedla och känna av den kraft som just elden var för det första människorna på jordklotet och också lärde sig att tämja och använda.Vi vill på något slags vis känna av den mystik och kraft som elden skapar och då är grillen ett gott redskap.

Samtidigt som eld kan vara farligt och hotfullt är det också ett av det element som ger oss människor en inre ro och ett lugn, hur ofta är det inte så skönt att kunna sätta sig framför den sprakande brasan, eller sitta på bastulaven och se lågornas dans i kaminen, eller stå på den sandstrand där midsommarbrasan tänds och bara vänta på att få sätta pinnen med den dit stuckna korven på över just den brasan, visst känns det härligt och samtidigt fridfullt lika mycket som det sedan blir smakfullt, eller hur?

Smakfullt ja. I många fall är det klokt att ha en ordentlig marinad till det man skall grilla, speciellt kyckling och i all synnerhet allt kött. Det finns en hel del färdiga marinader och färdigt marinerade köttbitar man givetvis kan experimentera med, -men min åsikt om de experimenterandet och själva marinaderna skall vi lämna osagt-, jag föredrar att alltid göra dem själv. Norrmän har ett ytterst passande ordstäv för proceduren grillat, man säger där att allt grillat kräver KOS, och i norskan översatt till svenska betyder kos ungefär Njuta eller njutningsfullt, men i den här bemärkelsen avser man någonting helt annat, KOS betyder här någonting mera väsentligt och mera betydelsefullt för just själva grillandet och marinaden, dvs: K: står för kryddor, O: står för olja och S: står för syra. KOS krydda som salt eller örter, olja och syra i form av antingen citronsaft, vin, ättika eller annan syrlig vätska. Och så är det så att marinaden bör få all den tid det tar att tränga igenom köttstycket, -och det tror det flesta av oss att går på en kvart-, vilket i själva verket tar minst 4-6 timmar.

Tar man alla dessa faktorer i beaktande plus det att allt vad du tänkt att grilla inte skall vistas mer än nödvändigt kort på grillen, ja då har man en stor chans att kunna bjuda både sig själv och alla andra gäster på en smakfull och saftig upplevelse som man mer en gärna vill återvända till under sommaren.

God sommar och håll glöden levande.
Bon appetit.


Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen