tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Klippfisk, Bacalao, lutfisk.
Påven med andra ord bidrog till en intäcktsökning för det arma folket i norr. Klippfisk är torsk som har blivit saltad och torkad, varken mer eller mindre. Likaväl är klippfisken i stånd att få hjärtat att slå fortare och munnen till att fyllas med vatten och stora ord. I Portugal, Spanien, Italien, Brasilien, Nigeria, Senegal och delar av Karibien är Norsk klippfisk ansedd som någonting av det allra finaste som finns. Portugiserna kallar fisken för " Fiel amigo ", den trofasta vännen, och diskuterar högljudt om vilken av deras mer än 300 bacalao recept som är det bästa.
Klippfisken från Norge har blivit så känd och berömd världen över att den banat väg för en konversation mellan olika folkslag, Möter du en Portugis eller Spanjor som frågar efter din nationalitet, och du svarar med – Norge- blir konversationen straks mycket lättare, du översköljs av kommentaren, " bacalao/ bacalhau/ morue/ stockfish ". Den torkade torsken "klippfisken" lagas till bacalao främst under julen, men äts också under andra tider av året. Saltningen sker i stora kar och torkningen ute i den friska vinden, de som besökt nordnorge eller lofoten har säkerligen sett hur fisken hängt på träribbor i långa rader, tätt efter varandra upphängda, det är den så berömda klippfisken, som även kommer till Finland i form av lutfisk, och har man inte sett den, så har man åtminstone känt lukten av den.
Den Norska torsken omvandlad till lutfisk är en kulinarisk rätt som även den gjort samma invandring i många andra land än bara Norden, den har färdats över Atlanten så långt bort som till Australien för att där hamna som den godaste kulinariska rätt på matbordet, den har till och med fått en hedersplats på matbordet i likhet med allt det andra goda under jul, den har blivit kärleksfullt och omsorgsfullt behandlad och det typiskt Norska förfarandet med tillredningen och för att inte tala om själva ätandet av fisken har vunnit många anhängare världen över.
Den Norska vandringstorsken (skrei) har till och med fått status som beskyddad Norsk mat skatt i Unescos världsarvslista. Men tyvärr har även det motsatta skett med denna kulinariska raritet, allt för många har den invanda föreställningen om att lutfisk skall kokas sönder och samman, vilket är helt fel och dessutom ett skändande av detta gastronomiska under. Hemma i Finland har jag bara stött på urusel lutfisk som på det närmaste kan likna en oaptitlig gröt och långt i från ens påminner om en ordentlig bit lutfisk, tyvärr. Orsakerna till detta kan vara många men ett kardinalfel görs och de är att fisken läggs direkt ifrån förpackningen, (vilket också de är ett stilbrott utan like, då lutfisk skall köpas färsk och ny direkt över disk) i kastull med vatten för att kokas, det här är totalt fel och skulle en Norrman få se detta förfarande skulle han slita sitt hår, om han då hade något hår.
Den riktiga och ända rätta tillrednings metoden är som följer, köp din lutfisk allra helst över disk i butiken, men om du nu absolut måste köpa den vakuumförpackade, se då för allt i världen till att påsen innehåller stora och fina bitar och inte några få futtiga stjärtbitar av torsk, sedan skall och jag poängterar, skall fisken ut ur förpackningen och sättas på ett galler, tex, ugnsgaller med en form under, saltas ganska rikligt för att få rinna av i minst ett dygn.
Då du har låtit lutfisken rinna av i ett eller två dygn, givetvis i kylskåpstemperatur, torkar du av den och lägger den att ligga med skinnsidan ned på det samma gallret i den samma ugnsfasta formen, (ursköljd och ren) och täcker med folie. Därefter steker du den i ugnen på 185 graders värme i ungefär 35 minuter, när halva tiden återstår öser du fisken med skinkfett eller baconfettet som du sparat på när du stekt bacon som skall serveras med lutfisken. Och har du inte skinkfett (Ribbefett) som det heter i Norge så misströsta inte här har åtminstone alla norska butiker detta fett liggande i askar i disken bredvid lutfisken under hela säsongen.
Lutfisken skall sedan serveras med stekt bacon, grön ärtpuré, en stark senap, kokt potatis och vitsås, det är den riktiga och ärliga varianten av lutfisk som Norrmän lärt resten av världen, allt det andra tramset med att koka sönder fisken är en ren katastrof och olycka. I Norge säger vi att en lutfisk, och speciellt en lutfisk, aldrig skall ha fått simma två gånger, för då blir den en katastrof mera än ett nöje och de är nog så sant, vilket jag också fått sett allt för många exempel på. Jag uppfordrar lutfisk älskare till att hellre fråga om råd angående tillredningen än att förstöra denna otroligt goda gastronomiska måltid med dåligt handlag, lutfisken är ett stycke fisk med historia och kultur som behöver hanteras med varsamhet och respekt, först då uppfyller den din förväntning på smak.
Visste ni förresten att här i Norge har man tilldelat lutfisken en helt egen period i kalendern. Lutfiskens säsongsöppning sker varje år den 12 oktober och själva lutfiskens internationella dag infaller den 24 oktober, samma dag som FN:dagen, och visste ni förresten att FN:s Generalsekreterare Kofi Annan år 1999 bad den Norska lutfisk-akademin vänligen flytta på datumet för lutfisken eftersom det tog för stor uppmärksamhet av FN:dagen, men den norska lutfisk-akademin var orubblig i denna sak och än i dag firas lutfiskens internationella dag överallt i världen där klippfisk - torrfisk är en råvara och kulmen av lutfisk ätandet nås under jul och in i Januari. under denna period har Norge exporterat ca 587 ton med lutfisk till olika länder samtidigt som man enbart i Norge äter ca 3000 ton av denna godbit, snacka om popularitet.
och ärtpurén).
söndag 28 november 2010
Nu är det jul igen
onsdag 24 november 2010
Avslöjad
-För det första så finns det inga halvfabrikat i vår familj, inte ens ketchup eller senap, de lagas själv, handgjort.
-För det andra så förekommer det inte utländska råvaror i någon form heller, det utländska är bäst där det hör hemma. nämligen, i det land de produceras.
-För det tredje så är hamburgerbarer och alla slags gatukök i mina ögon bara skräp inte ens värt att snegla åt. men visst gatukök kan jag tänka mig om det är där de hör hemma, i Thailand, Kina och tex, Grekland, där är gatukök något annat än de vad vi menar med gatukök, där lagas det mat, och inte den här slags skräpmat vi tänker oss här hemma. Hamburgare älskar jag endast så länge jag lagat den själv enligt konstens alla regler.
-För det fjärde så sätter jag inte min fot in i en restaurang där maten eller någon råvara är långrest, dvs, råvaran har transporterats än lång väg för att hamna på restaurangköket och till sist hos mig som gäst på tallriken. Det är inte pengarna värt. Då kan jag lika bra beställa en södernresa direkt.
-För det femte så äter vi, och detta poängterar jag ytterst noga, bara rena råvaror hos oss. Och med rena råvaror menar jag verkligen lokala och nära.
-För det sjätte så lagas maten hos oss med kärlek och omsorg och den tar alltid god tid på sig, maten är ett konststycke som fodrar sin tid och bör ges den tid de tar.
-Och till sist, de som under inga omständigheter kommer innanför min dörr är allt i buljongtärningsväg, mix av alla slag, färdiga fonder och såser, soppor och dylikt, det är förbjudna att ens visa sig på min tomt, och där finns ingen genväg. Som sagt detta att ta till buljongtärningar om man dessutom är en kock bevisar hur urusel kock man är, det håller jag fullt och fast vid, kan inte en kock ens i sitt egna hem laga en egen fond, ja då är man inte värd titteln sin alls, och här finns det inge ursäkt för att slippa undan, ingen bortförklaring med att man inte har tid är duglig. Allt i allt är maten det mest centrala i vår familj och det existerar inte en enda genväg, eller jo en finns det, den Finländska grillkorven har tillträde till vårt kök, en gång i året, men det är nog allt.
Inte heller att förglömma, dina gäster och bordskamrater, de är av största vikt och betydelse för mig att de på lika villkor skall trivas och kunna njuta av tillvaron samman med mig, det är nämligen så att en måltidsupplevelse appellerar till en gemenskap, den söker inte ensamhet, den söker vänskap och tillit.
Invecklat och komplicerat, nejdå, inte alls, bara en nödvändighet om man vill leva upp till den gastronomiska filosofin, och det finns ju så mycket att upptäcka i det egna landskapen och miljöerna och dessutom bidrar det till en levande landsbygd nära dig själv, tänk på det. Tvinga dig själv till en riktig måltidsfostran och du belönas med en måltidsupplevelse lika god som den bästa semesterresan du gjort och minns.
"Hur skulle man kunna säga nej till denna vetenskap som skänker oss hjälp och stöd från vaggan till graven, som förstärker kärlekens livliga lustar, och tilliten mellan vänner, som avväpnar hatet, som lättar alla förhandlingar, och som under den korta tid livets resa är, ger oss den njutning som inte efterföljd av trötthet, också är det enda tidsfördrivet vi njuter av i avsaknaden av det andra njutningarna".
"Låt ätandet försigå med det lugna allvar, som bevisar, att middagen är den sista av dagens sysslor, och låt gästerna betrakta sig som reskamrater, vilka gemensamt söka nå fram till samma mål".
söndag 21 november 2010
Gastros- nomos.
Borde kanske ändras till:
lördag 20 november 2010
Filét mignon på grisfilé
Ingredienser:
1 kg gris innerfilé
150-200 g blandsvamp eller kantareller
Några Persiljerötter eller Palsternackor
2 st rödbetor
1 st röd lök
2 st morötter
Några Mandelpotatisar
½ liter köttglacé
2 dl grönsaksfond*
2 dl rödvin
Salt och peppar
Några färska finhackade timjankvistar
2 msk smör
Min förjuls förrätt.
Receptet för 4 personer
Ingredienser:
200-250 g svinnacke med svål
200 g malet lammkött
1 st finhackad lök
1 dl fin skuren persilja
2 msk senap
2 st ägg
1 msk färsk finskuren timjan
1 tsk finhackad chili
Salt och peppar
Tomatchutney:
½ kg tomater
½ dl ättika
½ dl socker
1 tsk salt
½ dl vatten
1 st finhackad röd lök
1 tsk rosmarin
1tsk basilika
Det är tillåtet att använda huvudet !
Av och till är det osedvanligt viktigt att inte mista huvudet...Det gäller speciellt om du har skaffat dig en torsk. När det gäller torsken är det ett måste att använda fiskens huvud, inte ett ont ord om varken filéer, stjärt, nacke, rom eller lever. Det skall inte yttras så mycket som ett negativt pip om tungan på torsken.Många menar att köttet i fiskens topplock smakar som hummer. I gamla dagar gick fiskhuvudet bland Norrmän till katten, men bara bland fattigt folk. Överklassen åt nämligen torskhuvuden, i en stuvning lagad på smör, vetemjöl och fiskfond. Huvudena, (som gärna skulle vara saltade) blev kokta, köttet plockades av och hamnade i stuvningen och den kryddades med peppar och vitvin. Det var självsagt städernas proletariat som gav denna rätten namnet "Kattmat", där de satt och skrockade över dessa människor som hade så ymnigt med pengar, hur det var möjligt att de tillät sig det där svineriet.
Ännu längre tillbaka i tid gick huvuden ofta i slaskbyttan tillsammans med ryggben, finputs och avskär, någonting som man bland norrmännen kallade för guano, det blev antingen kastat på havet som krabbmat eller torkat och därefter malt ner till djurfoder. I dag blir också en hel del torskhuvuden lufttorkade på "rack" och till slut blir det malt ner till protein-mjöl som går till nödhjälp i svält och katastrof områden.
I boken Torsk på Norsk, utgiven i Tromsö någongång i mitten på 80-talet, finns det en nästan lyrisk beskrivning om torskhuvuden, författaren vill inte använda huvudet som det är, men klyver det i tu och skiljer kindköttet, (tuggmuskeln), från resten av huvudet. Enligt Norsk tradition är kindmuskeln, ( Kjaken), med sitt kött den bästa biten på hela torsken och skulle bara avnjutas i gott sällskap, som till bröllop och andra festligheter, numera är den ett obligatoriskt inslag också på alla slags bufféer.
En glädjens muskel, har den lilla kindmuskelbiten även blivit kallad, den legendariska Norska krögaren Martin Michalsen från Trondheim har skrivit att han på ett av sina serveringsställen hade en skärm stående för att skydda sina torsk-huvud-ätare ifrån insyn av andra, på så sätt kunde de slafsa i sig och njuta obehindrat och ostört av denna "delikatess". "Jag kallar dem fiskefanatikere, og de er mine skjønneste gjester," menade Michalsen. Han var också övertygad om att dessa människor hade det gemensamma att det närmast fick orgasm när det slurppade i sig fettet som sitter bak ögat på torskhuvudet.
Och tillredningen är det inte något hokus pokus med: huvudena skall bara rengöras, klyvas i tu och kokas i lättsaltat vatten. Martin Michalsen formulerade sig ganska klokt då han om torskens kindmuskel, Kjaken, sa att: "få biologiska muskler har gett mig större glädje i livet än de torsken har i käften ". De är flera än Michalsen från det legendariska Naustloftet restaurang som har påpekat att torskhuvuden bör ätas i ensamhet, eller tillsammans med någon som sätter större pris på torskens huvud mera än på det att nödvändigtvis utöva vanligt bordsskick.
Hans Haagenrud och Kocken Rune Weckhorst har en modern och lite exotisk variant på en torsk-huvud-middag, Den här torskhuvudgrytan är inspirerad av det Spanska köket och sannerligen en delikat upplevelse.
Huvudena, uppdelade i tu, gälarna avlägsnade, läggs i en eldfast form tillsammans med hackad lök, finskuren purjolök, tomat, rå potatis i skivor, chili, olivolja och tomatpuré. Efter en timme i ugnen (med 150 graders värme i 45 minuter och 185 grader de sista minuterna av stektiden), så är festen i gång. Servera allt detta gärna med lite pressad citronsaft och frisk mynta över. Receptets avslutning säger det mesta, "släck onödvändigt ljus, tänd i stället stearinljus, dra ur telefonsladden och stäng alla dörrar, för en sådan här måltid är inte någonting för offentligheten".
Torskhuvuden kostar inte hela världen, en hygglig fiskhandlare där du dessutom är stamkund, bör kunna ge dig ett huvud som en ren bonus i alla väder, får du inte såpass, kan du alltid vid nästa möte se till att det är han som sitter med skägget i postlådan.
Torskklubb samlar norska herrar i Köpenhamn:
Stilla, lugnt och behärskat, alla med vinter röda kinder, hälsar de på varandra och häver ett glas med en oliv på tandpetaren, lite James Bond 007-liknande, men en och annan hemstickad socka avslöjar den norska förbindelsen. På rollistan hittar man direktörer, kirurger, ambassadörer, akademiker och en och annan representant för proletariatet. Profilen den har ändrat sig med åren och idag vill klubben gärna ha nya medlemmar och är du en norsk man, bosatt i Danmark, ja då är torskklubben på sju av årets annars helt ordinära torsdagar lösningen för dig. Kvinnor är det nämligen ingen plats för i klubben, inte en gång ens den för tiden kvinnliga norska ambassadören i Danmark har tillgång.
fredag 19 november 2010
På börs med fonder
torsdag 18 november 2010
Vilt i blicken
måndag 15 november 2010
Förr och nu
Som Brillat-Savarin så målande beskrivit så är människans hungrande aptit för allting ätbart en instinktiv handling och allt eftersom tiden gått och vi blivit mera civiliserade så har vi också förfinat den här konsten. Den har blivit till en konstart som vi i dag benämner som Gastronomi. Och någonting mera verklighets beskrivande i poetisk form än den här vackra beskrivningen om vetenskapen Gastronomi finns inte:
"Hur skulle man kunna säga nej till denna vetenskap som skänker oss hjälp och stöd från vaggan till graven, som förstärker kärlekens livliga lustar, och tilliten mellan vänner, som avväpnar hatet, som lättar alla förhandlingar, och som under den korta tid livets resa är, ger oss den njutning som inte efterföljd av trötthet, också är det enda tidsfördrivet vi njuter av i avsaknaden av det andra njutningarna". Jean Antheleme Brillat-Savarin.
Under 1700 talet blir den gastronomiska konsten, det kulinariska och framförallt måltidens betydelse ännu mera utstuderad och det är egentligen först här i detta århundrade man kan säga att ett gastronomiskt intresse för maten föds, före 1700 talet så långt tillbaka som på 900 talet var måltidens betydelse mera kännetecknad av att återspegla storhet, överdådighet och egoism, dignande bord med övermättnad som resultat var vanligt på den tiden och då var de normalt att ligga till bords: "Stanna hos oss ett tag och fira de stora högtiderna, jul och påsk, då vi ligger till bords som förr i världen" bad enligt traditionen kejsar Konstantin VII Porfyrogenitos sin gäst biskop Luitprand från Cremona i Italien. Tiden var mitten av 900-talet och då hade redan det gamla bruket att ligga till bords börjat försvinna från hovet i Konstantinopel - men man höll på formerna när det gällde..
Men under Brillat-Savarins tid (1755 – 1826) börjar man mera att förstå den gastronomiska filosofin, matkulturen och inte minst den fysiologiska effekten av en måltid, maten är inte bara en instinktivt utförd handling som har som slutmål att stilla vår hunger, nejdå, den har också som mål att låta alla våra sinnen få medverka i måltidsupplevelsen, de såkallade sinnenas upplevelse blir ett faktum och smakerna är upplevelsens centrum, det som vi idag känner igen som gastronomi lanseras av just Jean Anthelme Brillat-Savarin.
Så i februari 1739 fick Märta Sture en hushållsbok i present av sin make Gustav Abraham Piper. Recepten hade han själv skrivit in, och boken har 276 sidor med 368 recept. Många av sidorna i slutet av kapitlen är blanka, kanske hade han tänkt skriva in ännu fler recept för henne eller kanske skulle Märta fortsätta med hushållsboken själv, ingen vet, men ett är dock säkert, boken innehåller såväl präktig vardagsmat som mat till överdådiga fester, allt från husmanskost till festmiddagar.
1755 utkommer så en av det mest kända kokböcker, Kajsa Wargs Kokbok: ”Hjälpreda i hushållningen för unga fruntimmer”. Med den kokboken sätts det ordentliga kokandet och speciellt råvaruhanteringen och tillredandet i första rummet, man får lära sig att mat inte är någonting man bara kastar ihop över en kvart, eller att råvaran inte är av så stor betydelse, tvärtom, Cajsa Warg lär ut genom sin kokbok för det ”unga fruntimren” att råvaran har en stor betydelse och att den skall man hantera varsamt samtidigt som man skall utnyttja den maximalt. Och även om Hon blev känd för sitt ordstäv, ”Man tager vad man hafwer, så betydde det inte att man fuskar sig genom matlagningen i köket, och det vill jag påstå är den goda etik och filosofi som kokandets ädla konst bör handla om. Cajsa Warg var absolut en ambassadör för den ärliga och uppriktiga husmanskosten.
fredag 12 november 2010
Rätt eller fel ?
Så till saken, i dagens snedvridna samhälle har det blivit allt för vanligt med att låta en hel arme av olika dieter få profilera sig på den öppna marknaden, alla med den gemensamma förebilden av att deras metod är den enda och bästa. Varför kan man fråga sig, svaret är inte så enkelt att ge, men det som all forskning är ense om är att de allra flesta av dessa dieter och kostråd utgår ifrån egna erfarenheter och inte är baserade på medicinska grunder, givetvis är det inte frågan om att försöka lura någon, tvärtom, men det som dagens kostråd och fram för allt dieterna helt glömmer bort är den så viktiga individualiteten bland oss människor.
Som ett typexempel på den snedvridenhet som förekommer bland en del kostråd och speciella dieter togs LCHF dieten upp som ett varnande exempel, Lchf förespråkas av att man skall äta som det heter Low carbo Hig fat, lågt karbohydrat intag men stort intag av fett, naturliga fetter då givetvis. Det man inte räknat med i denna diet eller kanske helt glömt bort, av orsaker inte kända, är att hur vi än vrider och vänder på slanten så är det så, ( och här är den stora kohortundersökningen det största belägget för kalla fakta) att av för fet mat blir man just fet och i allra högsta grad i riskzonen för att få hjärt och kärlsjukdomar. Så varför skall då dessa dieter gå den stora forskningen emot. Många av terapeuterna och forskarna var av den åsikten att nästan alla dietister har den gemensamma nämnaren att deras egna liv i något skede blivit eller varit obehagligt och därav har det genom många år prövat sig igenom all slags metodik tills det till sist fallit för en metod det kunnat sälla sig till och som på ett eller annat sätt faktiskt hjälpt dem, ( och det här tror jag att jag till och med har redan i ett tidigare skede nämnt) men det betyder för den skull inte att det passar även alla andra, tvärtom, här spelar en stor faktor in, nämligen individualiteten, den avgör om du, jag, han, hon är tillpassad för just den dieten och om vi är mottagliga för den, den hjälpte synbarligen just honom eller henne, men hur är det med mig eller dig.
Hur som helst, slutkonklusionen blev den att ingen diet har ännu till dags dato kunnat påvisa en så synbar effekt hos så pass många människor att de skulle kunna anses som medicinskt riktiga och acceptabla. Men lika säkert är det också att bland forskare finns det två läger, någon som är för och någon som är emot ett eller annat dietprogram eller råd, därför blev också den slutsats man drog den att så länge man själv vet att man mår bra är det helt ok, men när man börjar påkalla andras uppmärksamhet för att få den egna livstilen överförd till någon annan är man ute i ogjort väder och man vet inte med säkerhet vad som blir det slutliga resultatet av den uppmärksamhet man framfört, har man bidragit till en annans olycka eller har man månne medicinerat någon rätt med den egna dieten och kostrådet.
Stephan Rössner, Professor i hälsoinriktad beteendeforskning vid Karolinska institutet Stockholm, går hårt åt
Lchf kosten och dess anhängare, om han har rätt eller fel är inte min avsikt att yttra mig om, men det som jag däremot vill framhålla är att han har ett poäng i vad han säger, ett starkt poäng dessutom, han säger:
Citat:
”I någon mån kan de desperata jornalisterna anses vara förförda av läkaren Annika Dahlqvist, som ju länge har bedrivit sin high-fat/low-carbohydrate-propaganda. När inte hennes vetenskapliga argument håller, misstänkliggör hon forskarnas avsikter och menar att de inte är trovärdiga, bara korrupta. Profeter av Dahlqvists typ har kommit och gått och har som alla andra från biblisk tid och framöver haft sin korta stund på jorden.
Vi kommer säkert att förändra svenska kostråd i framtiden – men det kommer att bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på flumprofetissor.”
Citat slut.
onsdag 10 november 2010
Måltidsfostran !
Redan förordet i boken är en intressant läsning och vittnar om det att kostrådgivning har i alla tider varit något som uppkommit endast och enbart på grund av vårt enfaldiga förhållande och beteende till maten. Jag läser i boken följande:
Saken är helt enkelt den, att fetma i över 90 procent av alla fall bara beror på en enda sak, nämligen okunnighet. I mindre än 10 procent av alla fall är det frågan om sjukliga tillstånd. Okunnigheten är fundamental. Det är inte så värst mycket för mycket sagt, att överviktarna inte vet stort mera än att, "man blir tjock, när man äter för mycket", och att "man skall akta sig för socker, sås och potatis och choklad", men sedan är också förrådet av kunskaper uttömt för det flesta vidkommande. Och detta är den egentliga orsaken till deras fetma och de därmed förbundna obehagen eller olyckorna.
-Mycket av allt det som står i den här boken är kalla fakta och som redan nämnts, en rad slutsatser. Det som jag dessutom reagerade på i boken var att man redan på 40-50 talet kunde konstatera hur illa det kunde bli med det egna dieterandet om man hade svagheten att låta sig bli påverkad eller lurad av alla dessa, redan då uppkomna dunderkurer och påstådda mirakel, som kunde komma till uttryck i fullkomligt hysteriska avmagringskurer och i värsta fall användandet av medicinska preparat utan läkarens vetande och kontroll. Det här leder i regel till fysiska och psykiska svaghetstillstånd som i värsta fall kan medföra obotlig skada., och allt detta på grund av en så simpel liten sak som okunskap.
Går vi till dagens kost-relaterade problem är det inte i stort annorlunda än vad de var på 40-50 talet, den samma okunskapen finns där, det samma fross-ätandet, mat för det psykiska stimulerandet, etz, etz, Men det nya är att en hel hord av så kallade kostrådgivare och näringsterapeuter har slunkit in på banan, det har blivit den moderna människans trendskapare och livstilsförbättrare. Inget illa i det så länge alla dessa kostrådgivare och även näringsterapeuter kommer ihåg den enkla och enda regeln att använda sitt sunda förnuft i all rådgivning. Vad jag menar med det är att allt för ofta är dagens kostrådgivning baserad på metoder som rådgivaren själv fallit för eller proklamerar som den bästa och i värsta fall ännu till tar betalt för, metoder som kanske passar för någon men inte på långt när alla, jag skulle vilja att dagens kostrådgivning, eller rättare sagt alla dagens kostrådgivare skulle tänka sig in i situationen, kosthåll-matfostran lite djupare än vad som görs idag, man är allt för upptagen av den egna metoden och då glöms det fort bort det så viktiga "sunda förnuftet".
Och det är då den rådgivning som man kunde tycka skulle vara viktig blir allt för snedvriden och även i vissa fall helt upp och ner vänd. Vi borde kanske också tänka lite mera på att fostra den moderna människan i konsten att kunna njuta maten på ett tillbörligt sätt, och inte bara det, även lära ut det allra mest elementära i kokandets ädla konst, enkelheten, måttfullheten och viktigaste av allt, den fullkomligt harmlösa, handgjorda och från grunden av lagade måltidens betydelse för det goda och hälsosamma livet, att ge den ärbara vällusten och välbefinnandet den uppslutning den förtjänar, det kan inte vara fel eftersom man har en över 600 år gammal erfarenhet av just det, ( jag åsyftar till världens första tryckta kokbok, Honnesta Voluptate & Valetudine, 1474, skriven av Bartholomaeus de Sacci, eller Platina).
söndag 7 november 2010
Kyckling på silverfat!
lördag 6 november 2010
Det nära köket!
Jamie har även han stridit för skolbarnens rätt till en ordentlig skolmåltid, han har till och med varit så engagerad i ämnet att ett helt äktenskap varit nära på att gå i kras, hans entusiasm och brinnande iver för det goda i livet med allt vad det innebär av gastronomiskt tänkande, etiken och filosofien är oslagbar och beundransvärd, han kritiserade den Engelska skolmaten så kraftigt och med en sådan beslutsamhet att den hamnade till och med på den då varande Premiärministerns bord, ja den blev vida känd över hela världen. I England hade man, och har fortsättningsvis en ökande mängd barn som blir allt för feta, och det blir det endast och enbart av en orsak, maten det stoppar i sig eller blir serverade, kosthållet i det Engelska samhället liknar i mångt och mycket det Amerikanska, man äter allt för mycket fet mat, typ hamburgare, fish and chips och mat som är baserad på just halv och helfabrikat, och skolorna är med om att skapa den här trenden med mat lagad helt utan känsla och kärlek. Jag minns ännu med ett litet leende på mina läppar hans skarpa kommentar till den mat som skolorna serverade sina elever runt omkring i landet, han sade: I would not even serve my dog that shit. Det samma kan man i allra högsta grad säga om den Finländska skolmaten även om några ytterst få undantag finns.
Allvarligt är det också att man nu även vill sätta daghemmen i den samma dåliga situationen. Där om någonstans borde det vara en självklarhet att maten skall vara både god, näringsrik och hälsosam. Där om någonstans borde det vara rimligt med en matfostran för barnen på barnens villkor, där skapar man den första kontakten med både maten och personalen, där gör man det omedvetna medvetet. Där borde maten ha den största betydelse för barnen och där borde personalen vara mer en självkritisk i framtoningen på vad det serverar åt dessa små. Ett levande samhälle med friska och glada barn får man inte genom av att åsidosätta det lokala köken med kökspersonalen runt om i landet på daghemmen, det skapar bara förvirring och stress, någonting som man trodde daghemmen skulle kunna undvara sig. På daghemmet/ hemmen skapas den första nära kontakten till maten just genom den samverkan personalen och barnet/barnen genomgår, man upplever tingenas tillstånd tillsammans, man om inte annat så leker sig fram för att skapa den första sinnliga kontakten med måltiden, och då blir det nära och impulsiva köket mycket viktigt.
(Jag önskar att alla kunde bidra med att skapa en
stark och hållbar rörelse i att utbilda varje barn om mat,
att inspirera familjer till att börja laga mat igen och
bemyndiga människor överallt att bekämpa fetma).
vällusten genom ärligt och uppriktigt arbete i köket".
torsdag 4 november 2010
Hamburgare, på mitt vis.
Och för att inte tala om alla dessa kebaben som serveras lite varstans, än med det ena eller andra tilltugget. Jag minns det så väl ännu idag, dagen då vi unga pojkar, unga och unga, men i alla fall, vi hade fått oss våra kebab portioner, någon med ris och någon med franska potatisar, visserligen kändes det då som att maten kunde vara god och mättande, men det var bara för att vi inte visste bättre då, hur som helst det jag kommer ihåg så väl är kommentarerna som bröt fram bland mina kollegor och kompisar dagen efter, någon i sällskapet
yttrade de så välformulerade orden: Vem har pinkat i min mun, det blev några väl valda ord som fått ge efterklang åt min upplevelse av kebab och hamburgare. Men visst, det går att äta en hamburgare även i dag 20 år efter att jag sist gjorde det, men bara om det är från grunden av gjort och med råvaror av högsta kvalitet.
onsdag 3 november 2010
Inte bara skolor utan även daghem !
Daghemmen riskerar
mista sina kök
tisdag 2 november 2010
Fonder och såser
Allt för ofta läser jag i många andra bloggar, matbloggar dessutom, att man skall använda buljonger av olika slag, och det är helt korrekt så länge dessa buljonger/ fonder är handgjorda och från grunden av lagade. I bästa fall så är det också alltid det, handgjorda, och i värsta fall är det tagna ur en burk eller en tärning, vilket inte ens kommer i närheten av en äkta buljong eller fond. Men så förhåller det sig också så bland alla dessa matälskande bloggare och receptskrivare att man även där glömmer bort sig ibland, man kan läsa i recept att man nog använt sig av den egen händigt gjorda fonden eller buljongen till sin sås eller soppa, men när man vandrar vidare ner i receptangivelserna så finner man att de olika grönsaker som även ingår i receptet och som skall skalas aldrig fick sitt skal eller sina skalrester vidare förädlade till den så egenhändiga buljongen, gott folk spara på skalresterna även om du redan har en buljong eller fond, det skall och bör kokas ner till en saftig fond de också, det är detta jag vill åt, att man skall ta till vara allt, även det som man annars kastar bort, och det är vad det flesta av oss gör, kastar det bort, alltså skalresterna. Vet ni, det handlar om att utnyttja råvaran maximalt, först då kan vi tala om att vi har lagat något billigt, om inte så är det bara bortkastade pengar.
Och så kan man ju också lite tänka över det att en buljong eller fond oberoende om det skall vara typ en fisk, höns eller köttfond så bör de få koka minst 4 timmar eller allra helst 6-8 timmar för att få den goda smaken, (undantagen då skaldjursfonden som bara skall fräsas upp och kokas i högst 30 minuter varpå den silas och därefter reduceras med en tredjedel), och så kan man ju undra varför. Det är nämligen så att matlagning handlar inte bara om att kunna röra ihop någonting, det handlar i stor grad även om fysik och kemi och har man inte det minsta lilla kunnande om det lagar i fysiken och kemin som gastronomin består av kan det fort hända att både buljongen och såsen blir en katasrof. Det brukar sägas att om man kan laga en god sås utan att behöva reda den då är man en riktig kock, och det vill jag nog hålla med om, som sagt: en god sås reder sig själv, och det är bara frågan om vad slags råvaror man har i såsen för att göra den tjock, man kan ta tomatpure, den är ett måste i en rödvinsås, tomatsås eller en espagnolsås för att nu nämna några exempel och så är det så att desto längre man kokar såsen desto tjockare och starkare i smak blir den. Givetvis måste även redningar i vissa fall användas, mjöl, ägg eller maizena men för det mesta kan man klara sig utan dem om man bara tänker lite extra noga över vad man stoppar i sin sås och till vad den skall användas. Men som sagt förutsättningen för att du överhuvudtaget skall få en god sås är att du tar tillvara alla det skalrester och putsrester från såväl rotgrönsaker som fisk, skaldjur, höns och kött, det är de som är grunden till allt det goda och det är det som ger den goda ekonomiska vinsten för dig och mig. Gör maten, fonderna, såserna och ätandet till en konst, en konst där du lägger all din kärlek i själva tillredningen av maten, på så vis bidrar du till den fullständiga njutningen.
Om mig
- Christian Tikkanen
- Jakobstad, Österbotten, Finland
- Med över 40 år i branschen har Christian Tikkanen stor erfarenhet i Nordisk matlagning. Han är specialist på det Finländska och det Nordiska köket, han har jobbat som köksmästare i ett antal restaurangkök runt om i Finland, även som kökschef på den Finska Ambassaden i Oslo och var bofast i Norge sedan 2003 - 2025. Lokala råvaror är centralt för min matlagning. För mig är det otroligt viktigt att den mat jag lagar är skapad av mig själv och inte någon annans kopia. "-Laga aldrig mat efter kokbok, men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat skall skapas inte kopieras-". (Tore Wretman) Christian är grundaren av Finlands Svenska Måltidsakademi och Finlands Matambassadörer samt skaparen av Måltidens gemenskapsdag som alltid infaller den 23 maj.
Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen
Vill påminna alla om att all text och alla bilder är upphovsrättsligt skyddade genom lag och tillhör mig om inte annat uppges. Varför denna upplysning? Jo därför att det finns folk som inte kan hålla fingrarna i styr och det har hänt att både text och bild blivit kopierad eller stulen utan att man frågat mig om lov. Jag slår tveklöst ner på all text eller bildstöld för kommersiellt bruk, spelar ingen roll om det skett medvetet eller av misstag, om texten eller bilden varit synlig 1 minut, en dag eller en månad, allt innehåll i denna blogg är min egendom och en del av mitt levebröd så otillåten kopiering får rättsliga påföljder med ersättningskrav. Frågar man om lov få använda text eller bild så är det en helt annan sak. © Christian Tikkanen.
_______________________________________
ORDSPRÅK
_______________________________________
”En kock måste tänka som en forskare. Organisera som en revisor. Inspirera och motivera som en krigare. Röra på sig som en atlet. Lägga upp maten som en artist och laga maten som en Mormor”.
Koka kan en var, steka kan endast en född mästare
"Let no one ever come to you without feeling better and happier when they leave". (Mother Theresa)
För länge sedan kallades folk som offrade sin sömn, familj, mat, skratt och andra glädjeämnen i livet för helgon, nu kallas de för kockar.
(Trad)
Sundhet, friskhet och välbefinnande kommer inte utan lite extra arbete, det är någonting man blir förtjänt av efter att ha tjänat den ärbara vällusten genom ärligt och uppriktigt arbete i köket.
(Christian Tikkanen)
Måltiden: en mänsklig samvaro, det som utspelar sig kring en måltid, öppnar upp sinnena, fördjupar samtalet, det är ett terapeutiskt ögonblick.
(Carl Jan Granqvist)
I Italien föddes måltiden. Frankrike erövrade den. Norden vidareutvecklade den. Tillsammans njuter vi den.
(Christian Tikkanen)
På full mage är det lätt att förlåta, på tom mage förlåter man inte någonting.
(Sicilianskt ordspråk)
Sparris skall så kokas att den fortsatt är så spänstig att en riktig man ej behöver skämmas för den, men ändå så mjuk att en jungfru ej rodnar.
(Italienskt ordspråk)
Det jag hör, det glömmer jag. Det jag ser, det kommer jag ihåg. Det jag gör, det förstår jag.
(Konfucius. 551-479 fr kristus).
Vid matbordet åldras man inte.
(Italienskt ordspråk)
Århundradets bästa bantningskur lyder som följer: ät som en höna och skit som en elefant.
(okänd)
Dåliga kockar och deras tvivelaktiga närvaro i köket har fördröjt den mänskliga utvecklingen mest.
(Nietzsche)
Ät inte tills du är mätt utan ät tills du inte mera är hungrig.
(Norskt ordspråk)
Alderen har ikke stort å si, med mindre du er en ost.
(trad)
Glädjen vid att äta är den ögonblickliga och direkta förnimmelsen av att ett behov blir tillfredsställt.
Den som håller fest för sina vänner utan att visa måltiden som skall serveras sitt personliga intresse, kärlek och omsorg, förtjänar inte några vänner alls.
(Brillat-Savarin)
Aptiten är en förnöjelse och ett behag.
( Voltaire)
Laga aldrig mat efter kokbok men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat ska skapas, inte kopieras"
Det bästa sättet att bli av med kilona, det är att lämna kvar dem på tallriken".
(Tore Wretman)
Upptäckten av en ny maträtt gör mer för mänsklighetens lycka än upptäckten av en ny stjärna".
Hur skulle man kunna säga nej till denna vetenskap som skänker oss hjälp och stöd från vaggan till graven, som förstärker kärlekens livliga lustar, och tilliten mellan vänner, som avväpnar hatet, som lättar alla förhandlingar, och som under den korta tid livets resa är, ger oss den njutning som inte efterföljd av trötthet, också är det enda tidsfördrivet vi njuter av i avsaknaden av de andra njutningarna.
(Jean Anthelme Brillat-Savarin)
I Frankrike är man stolt över att maten blir till konst, men i Italien är man stolt över att konsten är att kunna laga mat.
(Italienskt ordspråk)
_______________________________________
NY NORDISK MAT
_______________________________________
Den Innovativa nya Nordiska maten
Det Nordiska kockarnas köksmanifest
" Vi Nordiska Kockar finner tiden mogen för att skapa ett nytt Nordiskt kök som i kraft av sin välsmakenhet och egenart kan mäta sig med det största köken i världen".
Det nya nordiska köket skall:
* Uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som vi gärna vill förbinda med vår region.
* Avspegla det skifftande årstiderna i en måltid.
* Bygga på råvaror som blir särskillt enastående i våra klimat, landskap, vatten och sjöområden.
* Förena kravet på välsmak med den moderna vetskapen om sundhet och välbefinnande.
* Främja det nordiska produkternas och producenternas mångfaldhet och sprida kunnskap till kulturen bakom dem.
* Främja djurens trivsel och en bärkraftig produktion i havet, den odlade jorden och det vilda landskapet.
* Utveckla nya användningssätt på den traditionella nordiska matvaran.
* Förena den bästa nordiska tillberedningsmetoden och kullinariska traditionen med impulser utifrån.
* Kombinera lokal självförsörjning med regional utväxling av varor med hög kvalitet.
* Invitera konsumenter, andra mathantverkare,lantbruk, fiskeri, små och stora matvaruindustrier, detaljhandeln, forskare, undervisare, politiker och myndigheter till ett samarbete om denna gemensamma strävan som skall bli till gagn och glädje för alla i Norden.
Stavanger 2004. Norge
