MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

torsdag 6 januari 2011

Man ist, was man isst!

Man blir vad man äter
man är vad man äter..

Ett ordspråk av den tyska filosofen Ludwig Feuerbach

Månne han redan då när han myntade detta uttryck hade på känn hur beskrivande och målande detta ordspråk skulle bli, och hur exakt och perfekt det dessutom hänger samman med just precis vad du äter, man blir tagen på bar gärning så att säga och ingen av oss kan motsätta sig den här konkreta beskrivningen som något vädertaget. Man blir vad man äter, exemplifieras bäst genom av att göra en jämförelse mellan att äta rätt och att äta orätt, sunt eller osunt. Skulle man vända på orden och försöka förklara innebörden i ordspråket i dag så skulle jag välja att förklara ordspråket så här: Man mår som man har ätit, antingen otroligt dåligt eller så förträffligt, helt beroende på vad slags skräp mat eller sund mat man stoppat i sig.

Skolmaten i Finland är ett målande exempel och konkret bevis på hur detta ordspråk skall tolkas, där om inte annanstans så har eleverna fått praktiskt smaka på: man blir vad man äter. Basen i skolmaten är hel och halvfabrikat, industriellt tillverkad färdigmat som inte innehåller så mycket annat än tillsatser och kemikalier, allt det andra av goda karaktärer som mineraler och vitaminer har för längesedan lämnat produkten i processen, det har gått rätt ut i vasken med avloppsvattnet. Att komma och säga att skolmaten innehåller ändå en hel del vitaminer och mineraler och att den är hälsosam och näringsrik för eleverna är en ren och skär lögn, en lögn som man kan försöka stoppa upp i trynet på någon annan än mig, jag går inte på den lögnen, och för all del, om det kan bevisas att eleverna får i sig alla det vitaminer och mineraler det behöver under sin uppväxt också genom den industriella skolmaten och att den dessutom skulle vara hälsosam, ja då skall jag äta upp min hatt.

Skoltrötthet, koncentrationssvårigheter, ilska och dåligt humör beror inte bara på det att barnen skulle ha fått för lite sömn, eller fått för lite sol och den så viktiga d-vitaminen, mycket beror på vad det har ätit och om det överhuvudtaget har ätit någonting. Att man möjligen har dåliga matvanor i hemmet är en sak och ingen skall beskyllas för det, det är en privat sak, men när skolan med sin skolbespisning också väljer den måltids-strategin att servera industriellt tillverkad färdigmat åt sina elever tycker jag att man har rätt att reagera, de medverkar ju till att göra barnen sjukare än vad det redan är.  

Det är nämligen så att jag inte bara tror utan även är fullständigt övertygad om att maten spelar en större roll för barnen likaväl som för de vuxna när det gäller att kunna få njuta av den på alla tänkbara sätt, mat är inte bara någonting man stoppar i sig för att bli mätt och belåten på, det är så mycket mera än så, en måltid när den uppförs med det rätta elementen, med en förkärlek till goda kvalitativa råvaror och fram för allt med den kärleksfulla och ömma behandlingen av råvaran och för att inte glömma, den i en i alla avseenden harmoniska och stillsamma miljön avnjutna måltiden, gör att måltiden blir en fulländad upplevelse, en måltidsupplevelse man vill minnas, och inte nog med det även alla fördelarna med att få en näringsrik mat och bättre hälsa påverkas när man ger sig hän till detta, man blir en på alla sätt friskare och positivare människa man blir trygg i sig själv och man får ett otroligt mycket bättre förhållande till omgivningen, man  blir rätt och slätt lika harmonisk som maten, som sagt man blir vad man äter och då vi talar om elevernas tillstånd i dag när skoltröttheten, koncentrationssvårigheterna och det allmänt nedsatta humöret är en normalitet bara för att maten inte uppfyller dessa så enkla kriterier så borde man ju få upp ögonen för att barnens hälsa och väl ändå är direkt relaterat till vad vi stoppar i dem för skit. De får ju i sig i dag en skolmat som för mig endast kan räknas som kartongmat, allt är färdigmat eller halvfabrikat som är så näringsfattigt och ohälsosamt som det bara går an att få det, och jag är övertygad om att skulle man bara ändra på attityderna inom skolköken och personalen, få dem att tänka om och laga mat från grunden med riktiga råvaror så banne mig om inte skoltröttheten och allt det andra skulle sjunka med minst 80 %, och det bästa av allt är att allt detta kunde göras till mycket små kostnader, men det har ingen politiker velat notera sig av ännu... fattas den politiska viljan totalt ? Jag tror största felet är att politikerna saknar kunskaper och kompetens i frågan, det är så att säga helt ute på bär tur och vad värre är så har man i den Finländska kommunpolitiken ordnat det så att oftast är det en teknisk nämnd eller annan inkompetent nämnd som skall besluta i dessa viktiga måltidsfrågor.

Jag har ofta frågat mig vad slags logik det ligger i att en teknisk nämnd, (för att nu ta ett exempel från min egen hemkommun) i Jakobstad, skall vara den som bestämmer över hur anslagen för skolmaten skall sättas. Vad i sjutton har man  för kompetens eller ens kunskaper i en sådan nämnd som ger dem rätten att tillhandahålla anslagen för skolmat, jag bara undrar, och lika lär det vara i hela landet, nämnder fulla av inkompetent folk när det gäller hanterande av skolmats resurserna och måltidsfostran, det är så skrattretande och avskyvärt på en och samma gång att man får spyreflex.

Bon appetit

Inga kommentarer: