MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

måndag 11 april 2011

Bra bättre bäst...

Jag vet att nu får jag en hel hord av dietanhängare på min nacke som vill protestera emot men jag har alltid sagt att man behöver inte dieter eller kostråd till någonting så länge man själv mår bra och vet vad man stoppar i sig. Mår man bra av den mat man äter så är det den bästa dieten. Det som gör mig ytterst förbannad var eviga gång när vi nu skall tala om dieter och kostråd är dessa människor som på ett eller annat flummigt vis påstår att bara deras diet är den bästa. Många av dessa dieter lär man aldrig riktigt komma underfund med.I  LCHF påstår man att kolhydrater är något vi människor klarar oss utan och ändå vet vi att glukos behöver hjärnan för att kunna arbeta. Och det mesta av kolhydraterna bryts ner i kroppen till sockerarten glukos, som behövs som energi till cellerna. Glukos lagras i levern i form av glykogen som fungerar som energireserv. Hjärnan kan bara använda glukos som bränsle och behöver ungefär 100 gram glukos om dagen, det är inte något nytt. 

Men det är ju klart att om inte hjärnan får glukos så blir tankeverksanheten lidande för oss...=) Hur som helst, jag har aldrig varit någon förespråkare av någon slags diet överhuvudtaget. Varje dietist och kostrådgivare har det gemensamma stora felet att de aldrig lärt sig att se helheten i människornas problem med maten, man är för snäv i sin framtoning med problematiken och glömmer ofta bort att lika mycket som det är fysiska problem så är det också psykiska problem som ligger bakom, och det psykiska problemen bör man först hantera och efter det möjligen lägga in en diet, inte tvärtom.

Jag tänker nu främst på dessa dietister och kostrådgivare som tror sig veta vad det sysslar på med när det ger sig in i en rådgivnig för de som lider av anorexi eller bulemi. Om det för någon är en pest och pina att från en dietist eller kostrådgivare med stor frenesi få höra om dieter eller vad som kunde hjälpa just dem så är det  precis de dom skall avhållas ifrån. Mat, råd och eller pekpinnar är dödsstöten för en som lider av anorexi, i varje fall i det första stadiet, det är i det stadiet psykologi är det enda rätta verktyget och det klara ingen kostrådgivare av hur mycket man än försöker, för problemet är ytterst komplext, och ett enda felsteg kan vara en bidragande orsak till ett återfall och i värsta fall leda till döden, för det är nämligen så att den enda matrelaterade sjukdom unga människor dör i är just anorexi, så man skall verkligen veta vad man håller på med. Än så länge finns det bara ett fåtal platser där man klarar av detta, Huddinge kliniken i Sverige, Riverdale Grange clinic och Newmarket House clinic Norwich i England och  Bridgecross treatment center specialenheten för ätstörningar med kliniker i flera europeiska land.

Vad jag vill få sagt med detta är att kostrådgivare bör veta att det alltid till alla tider skall vara ödmjuka inför det faktum att vi människor är så olika, inga dieter eller råd får vara för frenetiska eller fanatiska i sin framtoning för den enskilda människan, det får inte förekomma denna falska trend med attityden att bara mina råd är det bästa, för blir det så är det lätt hänt att dietistens eller rådgivarens egna diagnos blir Ortorexi, en slags nutida kostrellaterad sjukdom som drabbar först och främst en viss kategori av människor.

4 kommentarer:

Nina (Flo) sa...

Jag tycker du har helt rätt, Christian, även om jag är kostrådgivare ;). Ödmjukhet behövs, är även nödvändigt, i detta yrke. Och individualismen är liksom A och O, varje kropp är unik. Och att kunna njuta av mat och äta avkopplat är jätteviktigt.

(Det enda jag vill tillägga, och obs! helt utan att glorifiera nån diet men bara för att tillägga i informationssyfte) är att levern ju själv kan tillverka den där glukosen, som ju hjärnan behöver. Bara som ett tillägg. Annars skulle ju LCHFarnas (och de traditionella inuiternas) hjärnor vara helt utan energi. Och jag äter alltså inte LCHF själv och tycker inte det är något för var och en heller!)

Christian Tikkanen sa...

Ett litet tillägg bör nämnas i all välmening men levern kan inte laga glykogen själv om inte den tillförs glykos utifrån.dvs av oss själva. levern endast lagrar den glykos vi tillför vår kropp, den kan inte producera det själv av inget.

Nina (Flo) sa...

Christian, i all välmening tillbaka, levern producerar visst glukos, inte av "inget", men av aminosyror från proteiner och av glycerolet i fett. Det är helt OK för mig att du inte visste detta, men snälla säg inte på nytt att jag har fel, jag har läst ganska mycket näringsfysiologi. Processen kallas glukoneogenes, och pågår i miljontals kroppar dagligen. Inget konstigt med det. Men rätt ska vara rätt.

Christian Tikkanen sa...

JO Nina Du har helt rätt i att levern producerar glukos, men det jag var ute efter var att levern kan inte producera detta glukos om den inte har någonstana att ta byggstenarna i från om vi inte tillför kroppen vår föda i någon form. Dvs Alla dessa proteiner och fetter vi stoppar i oss gör att den kan producera glukos. Att den producerar glukos det är helt klart men så är det också så att när våra fettreserver är slut finns det inget för levern att ta ifrån mera och då kan den inte heller producera mera, men förren man når det stadiet lär det nog ta en lång tid, då vi alla är benägna att ändå villa äta varje dag. Kanske vi lite missförstod varandra i detta glykorerande...=)