tisdag 12 april 2011

Min Biff Greta med anor till Bellman...

Smått tärnad potatis, lök och nötkött blandas samman och steks i en het panna,  som sedan serveras med ett stekt ägg. Det är den vanliga pyttipannan, en ursvensk husmanskost som många gånger dessutom består av rester från tidigare måltider, vilket också gett det mindre smickrande namnet "hänt i veckan". Pyttipannan finns också i ett antal varianter där det gemensamma ändå är att tärnad potatis, lök och något kött skall vara basen, men sedan kan man variera med en hel del andra ingredienser om man vill.

En annan minst lika känd variant på Pyttipanna är "Bellman panna, eller Doppsko som den också kallas, då har man hällt lite grädde i stekpannan med pyttipannan och låtit det hela koka ihop till en lagom konsistens, med andra ord en krämig pyttipanna. 

Biff Greta är en annan variant där senap ingår tillsammans med det andra ingredienserna. Sitt namn har Biff Greta fått av den legendariske krögaren Fredrik Odéns hustru Greta. Biff Greta fanns aldrig på Stadshotellets meny, berättar Sixten Stenholm, en annan legendarisk krögare, som ägnat 36 år av sitt liv åt Stadshotellet i Karlstad, och de sista 26 åren som hotelldirektör. Men den serverades ofta till vickning. I synnerhet om tidningskungen Gustav Ander väntades till Stadshotellet på någon kvällsaktivitet. Det berättas att då ringde hovmästarinnan, den på sin tid mycket välkända Fröken Sigrid, till köksmästaren och förvarnade: Det blir nog vickning i kväll med Biff Greta! Gustav Ander älskade nämligen Biff Greta! 

Biff Greta tillagas ungefär som en omelett och ska egentligen göras med skrapad oxfilé. Så gjorde man fortfarande när Sixten Stenholm kom till Stadshotellet. Numera är det förstås ingen som skrapar och knappast heller någon som mal oxfilé. Men ett mört kött från ryggbiffen eller innanlåret, helst från älg, bör man i alla fall använda till färsen, framhåller Sixten Stenholm. Själv har jag för det mesta använt helt vanlig nötfärs till Biff Greta, som är en verkligt trevlig och god rätt. 


En bit skrapad oxfilé, en tärnad lök och potatis
stekta i pannan med några skedar grädde.
Pytt-biff-Greta-Bellman uppslag
med oststekt ägg. Royal husmanskost!

Bon appetit
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

Voisula sa...

Sinulle on haaste blogissa Lautasellesi!

15 april 2011 kl. 10:05
Christian Tikkanen sa...

Kiitos minun täytyy käydä katsomassa minkälainen haaste sieltä löytyy.?

15 april 2011 kl. 23:32

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)


Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen