måndag 18 april 2011

Nu vaknar föräldrar!

Jag läste i fredagens tidning (ÖT) på sista sidan om hur man bland föräldrar i föräldrar föreningen vid barnabo var upprörda över Staden Jakobsads köksstrategi, den som enligt min mening och många andras, inte lämnar spelrum för det små köken att existera, lika lite som den strategin bejakar någon slags human behandling av både barn och mat.

Så skall det låta...Jag är så otroligt glad över att man i Föräldrar föreningen för Barnabo nu vågat sig på en strid för skolmaten och dagismaten, jag stöder dem i sin strävan att förbättra maten för barnen och att de motsätter sig stadens köksstrategi, hoppas att detta får många ringar på vattnet att utveckla sig. Och så får man hoppas att Lasse Forsman och Lisa Knivilä inser sina misstag i att försöka gjuta olja på vågorna i de redan stormande havet, de vinner inget på det, tvärtom, det bara förargar föräldrarna ännu mera. Och så kan jag tillägga att om någon tror mig vara en självutnämnd förståsigpåare så kan den som sagt detta gå och se sig själv i spegeln direkt, jag har stridit för skolmatens väl i snart 20 år och en hel del material har jag samlat på mig under den tiden, och ja, jag strider för skolmaten och kommer att göra det tills jag stupar, eller tills den blir bättre av sig självt, (vilket vi då aldrig lär få uppleva) Jag står för mina handlingar och är dessutom stolt av det.

Jag kan ju uttrycka det på det viset som  någon redan valde att göra det. Citat: att press och självutnämnda förståsigpåare ventilerar problematiken i staden och gör vardagen sur för köksorna. citat slut. Samt: Citat" Men att göra skolmaten i jakobstad med omnejd till vad den borde vara är ingen lätt match, för vi företagare och kockar i nejden borde först servera bättre mat än vad som serveras i matsalarna. I all välmening kära kollega men livet för köksorna är surt och kommer så att vara tills en påtalad förbättring görs, och surare lär det bli om ingenting kommer att förändras, samtidigt som jag reflekterar över att man tydligen har urusla kockar också i Jakobstad, om man serverar så dålig mat i matsalarna. Jag provocerar medvetet och kommer så att fortsätta, självutnämda förståsigpåare har vi gott om och märkbart allt för många i Jakobstad, det är beklagligt.

Och lika beklagligt det faktum att man nu försöker just gjuta olja på vågorna, det är lite som att strö salt i ett redan öppet sår. Det skall bli intressant att se hur man tacklar problemet skolmat när nu till råga på allt föräldrar tar till stridsyxan. Jag tycker synd om dessa både kockar och beslutsfattare som blundar för sanningen. Ingen är så blind som den som inte vill se. Jakobstad är långt ifrån ett acceptabelt exempel på skolmat. Vi skall vänta med spänning på det utlovade förändringarna till hösten och se hur man tänkt förverkliga det löftet utan att pruta på kvalieteten trots transporter och massproduktion. En stor utmaning blir det, ror man den utmaningen i land med hedern i behåll och nöjda föräldrar, då kan vi lyfta på hatten och hurra, men först då.
Bon appetit.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Två nyheter som inte muntrar upp påskhelgen i nån större utsträckning:
1. Läser på text-TVnyheterna att en tredjedel av skolmaten i Finland kommer från utlandet. Det gäller över 40 olika länder, och då är ändå kryddorna inte inräknade.

2. 60 ton strömming körs varje vecka härifrån till pälsdjursmat, men för första gången på mycket länge fanns böckling i vår butik! Det visade sig dock att strömmingen importerats från Sverige men röks i Finland "för att få längre hållbarhet". Böcklingen är alltså 7 - 10 dar gammal, och tyvärr blir smaken därefter.
Zwei

Christian Tikkanen sa...

Jo du, och så påstår man sig kunna gå över till att börja använda lokalt och närodlat, samtidigt som man koncentrerar tillverkningen av maten till stora enheter med massproduktion och långa transporter. Det här rimmar inte sanningsenligt ihop för mig, jag tror att man försöker gjuta olja över vågorna så att vi både föräldrar och elever skall lugna ner oss i denna debatt och skolmats-storm. Men det glädjande är att debatten om skolmaten och agerandena bland föräldrar nu startat i en stor skala så skolmaten har blivit en allmän angelägenhet den senaste tiden. Äntligen har snöbollseffekten slagit till, och det skall du veta att det här är bara början på striden, i h:fors bråkar man. i Åbo bråkar man, i Borgå bråkar man, i Jakobstad bråkar man och själv sitter jag som spindeln i nätet här i Norge.

Strömmingen ja, en ren katastrof att en så stor näringskälla skall gå till foder för pälsdjursnäringen som trots allt bara är till för att tillfredsställa en liten skara människors mode-inriktning och statuskrav, då strömmingen egentligen kunde avvärja både svält katastrofer och samtidigt bjuda oss på en kulinarisk njutning. Strömming är en ren delikatess och det är synd att man inte i Finland ännu lärt sig att uppskatta den som en delikatess, (annat än i mindre kulinariska kretsar) för strömmingen, om något, är absolut en av det få råvaror som man kan säga är en kulturbärare för den finländska smaken och måltiden, en råvara som vi borde kunna vara stolta över och som dessutom är en råvara vi kan förknippa med vår egen identitet, den är en smak av norden. En smak som håller på att bli utrotningshotad i Finland, och det är synd.

Christian Tikkanen sa...

Så borde vi kanske också tillägg att det finns en del människor bland de som tror sig veta något om skolmaten som är rena rövaslickare och endast och enbart springer kosthållschefernas och politikernas ärenden, tänker nu närmast på en del jakobstadsbor.... att de skall komma och påstå att det kan föra vidare den kunskapen som handlar om smakskola är befängt och oacceptabelt när det knappt vet vad smakskola är och än mindre vad det handlar om, det gör mig förbannad.



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen