MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 11 juni 2011

Hardanger platån och självmarinerat lamm! En del av den nordiska smaken.










Grillad lammfilé på en bädd med rostad rova
apelsin-jordgubbsalsa och syltad schalottenlök


Flamberad fårstek, apelsininkokt rova
och inlagda rotsaker med getostsås

Över höga fjäll och igenom djupa dalar går färden till ett av Norges, ja kanske Nordeuropas, vackraste landskap, hardangervidda, en högfjällsplatå inte mer än 300 km ifrån huvudstaden Oslo. En platå med hissnade vacker natur och med ett landskap man gärna vill förknippa med Edvard Griegs musik. I Fnland är vi vana med ett platt landskap och milsvida skogar, här är man van med höga fjäll och djupa dalar som oavbrutet avlöser varandra. 

Det är också härifrån det bästa fårköttet kommer, här betar fåren i det branta sluttningarna utan några större problem. När man ser dessa brantta sluttningar och stup där fåren betar börjar man undra om inte deras bakben är lite längre en frambenen, det verkar vara helt förnöjda med tillvaron och en brant sluttning är tydligen inget onormalt för dem. Der är också här det bästa betesmarkerna ligger, här växer det en hel del blommor och örter du inte finner någon annanstans än på högfjället. Fåren blir bokstavlit talat marinerade inifrån, och det kan jag lova er märks väl på smaken i köttet. Den nordiska smakresan fortsätter. Tack till Hardangervidda och fåren.



Inga kommentarer: