fredag 3 juni 2011

sillfest! del 2.



Knäckebröds panerad strömming med senapskräm
rosmarin stekt nypotatis, amadine och morot i gräslök
med syltade vårlöksskaft

© Christian Tikkanen 

Jag vågar påstå att även det mest skeptiska och till strömmingen avoga människor låter sig bli tystade av den här strömmingens förhållandevis milda men bestämda smak och presentation. Smaken av fisk är givetvis påtagbar och skall så även vara, men här är den med en liten finess som sätter alla tvivel till sidan. Ingen kan motstå sommaren, alla längtar efter den, och om du dessutom kan råka fånga sommaren i några enkla grepp där smakerna är det avgörande, ja då har du lyckats med din strävan. Den här tallriken ropar sommar så det dundrar om. 

Tag ett knäckebröd och krossa det i en kryddmortel, det skall bli av samma grovlek som ströbröd. Tillsätt ½ tsk salt och peppar och vänd därefter dina strömmingsfiléer i detta. Stek dem i smör och servera genast med goda tillbehör.

Det är inte ofta jag kommer med vintips men här kommer i alla fall ett som är förträffligt samman med just strömming. Och dessutom ett ganska så billigt och trots det helt passande alternativ.


Moselland Arsvitis 2010. Reisling. Tyskland
 Ett ungt vin med mineralkaraktär, blommigt
och fullt av potential. Halvsött och friskt.
För finsmakare ett vin att lagras i ännu ett antal år.


Bon appetit

2 kommentarer:

M sa...

I en restaurang jag jobbat i (Sverige) lagade vi ofta strömmingsflundror. Om det blev kvar mycket vid dagens slut lagades en vanlig 1-2-3 lag med ättika-socker-vatten samt rödlök , vitpepparkorn, morotsslantar och hälldes över. Och så åts de vid lunchbuffén nästa dag. Gott!
Mujkkor och potatismos var för övrigt en av de allra populäraste rätterna på en liten lunchställe i Helsingfors där jag jobbade en tid. Vi hade en stor trogen skara stamgäster som alltid dök upp då det osade stekta mujkkor i kvarteret=).

Christian Tikkanen sa...

Jo och den där inlagda strömmingen är en gammal klassiker på det svenska smörgåsbordet. Tänk så mycket gott det är man kan göra med så kallad restmat.



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen