fredag 19 augusti 2011

I vårt överflöd...

På min vandring igenom det nordiska landskapen, allt i från mitt eget Österbotten i Finland med det gröna ängar och milsvida skogar där jag är uppvuxen, och genom det djupa värmländska skogarna i Sverige jag mer en en gång färdats i, det vidsträckta sanddynerna och lundarna vid den Danska kusten och till det högsträckta och majestetiska fjällen och djupa dalarna i Norge jag nu bor vid, så slår det mig alltid hur lika vi är i våra matvanor trots att landskapsbilderna är långt ifrån lika varandra. Det är en väsentlig skillnad i levnadsvillkoren och ändå har vi alla en sak gemensamt, vi bryr oss om det egna, eller åtminstone försöker vi göra sken av att göra det.

Här i norden kan vi vara mera en stolta över de faktum att kunna skörda allt det som naturen ger oss, det är inte en given sak för alla på det här jordklotet det, vi har en unik allemansrätt som bara existerar här hos oss, vi har en relativt ren natur jämfört med resten av världen, vi har en artrik fauna och en kulturhistoria som gör många avundsjuka.  Och för att inte tala om alla det egna och lokala råvaror som sätter sin prägel på vår vardag.

Jag skulle så önska att man i dessa tider när den lokala maten, den närodlade och KORTRESTA maten med alla sina fina egenskaper blir allt mer populär också bland vanligt folk, inte bara bland oss  proffesionalister, att man skulle stanna upp en liten stund och tänka över situationens allvar. I dag slänger vi allt för mycket mat i från oss på soptippen, mat som det egentligen inte är något fel på alls. Mat som kunde ha hjälpt någon annan ifrån att svälta ihjäl... Och i vår iver över att alltid ha ett för välfyllt, och i allt för många fall även överfyllt kylskåp, hamnar vi en slags ångestfylld och känslomässig kamp med oss själva, vad skall jag göra med detta, hur skall jag förhålla mig till det här osv, osv... och slutsatsen blir att vi slänger det vi inte vill befatta oss med, eller hur...känner du igen dig själv?

På vilket sätt, och varför kommer då det närodlade och kortresta in i det här sammanhanget ? Jo, för mig som kock har det en stor betydelse, jag kan med mina val göra någonting åt saken, jag kan välja att utnyttja den egna råvaran maximalt och effektivt vilket innebär att jag använder alla delar av råvaran samtidigt som jag skapar något eget och lokalt, och det kanske jag som måltidskapare är mera benägen att vårda och upprätthålla, någonting jag inte ville kasta bort i all hast, eller hur. Och andra sidan kan jag välja att söka långväga resta råvaror, råvaror som med sina långa transporter har påverkat miljön negativt, råvaror som sällan eller aldrig fått all den omsorg och kärleksfulla behandling som det borde få, allt för ofta är det råvaror som genomgått en slags artificiell strålning och en slags stressad mognads-process för att tåla den långa transporten, det är genmanipulerade, fulla av anabola steroider, proppade med strålning, mediciner och tillsatser som man får fundera över hur det kommer att påverka oss i vår hälsa i framtiden, och dessa råvaror anser vi vara njutbara och fullt acceptabla för oss samtidigt som vi lätt kan kasta dem på soptippen om de inte behagar oss.

Det är här jag skulle villa att ni stannade upp och tänkte efter lite, hur kan jag påverka det här genom mina val ??? Råda bot på svälten i världen finns det säkert en hel del lösningar på men det är bara det att ingen ser ut att villa göra något med det. Hur skulle det vara om man helt slutade modifiera och stråla maten för att kunna sända den runt halva jordklotet och i stället koncentrerade sig på att ge den maten till det som svälter, ge dem den maten på lika villkor som vi intalar oss själva att vår lokala och kortresta mat i vår egen region är värdefull och unik, vad vet jag...kanske världen hade sett lite annorlunda ut då, kanske vi hade värdesatt råvaran, maten och måltiden på ett helt annat sätt och inte kastat mat för miljon-belopp. Du och jag har ett gemensamt ansvar i det här, våga ta det ansvaret och gör någon glad.

Bon appetit

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen