Allt detta är nog så sant då vi talar om det och förevisar det för våra internationella åskådare, men hur är det i verkligheten, hur är det på det lokala planet, hur ser den gråa vardagen ut när inte det internationella ögonen är riktade mot oss, är bilden en annan mera grå och dyster som sopas undan för tillfället när det prestigefulla anseendet skall visas fram för höga herrar och internationellt viktiga gäster.
Jag tänker på barnen och åldringarna och deras situation, på bespisningen för alla åldringar, på skolmaten, jag tänker på den offentliga måltidens framtid, hur ser den verkligheten ut när vi tar av oss våra allt för pretentiösa glasögon, det där glasögonen som har glorifierat den offentliga måltiden med en överdriven, smått konstlad och subtil framtoning.
På Ministernivå vill man framhålla och påminna om att "health in all policies", lanserat av Finland också betyder att hälsofrämjande arbete måste idkas konsekvent på alla områden. I detta arbete behövs både företag med samhällsansvar och det civila samhället. Man betonar betydelsen av hälsa för utveckling. En hälsosam och balanserad lunch hjälper unga att behålla sin hälsa, vilket åter har en positiv inverkan på utvecklingen. Man konstaterar också att skolmaten på många sätt betalar sig själv. Den förbättrar inlärningsresultaten - och vegetarisk mat kan t.o.m. ha klimatkonsekvenser, det är vad man menar på riksnivå.
Om vi ser till hur verkligheten ser ut på fältet kan vi snabbt utan omsvep konstatera att den verklighet man målar upp inte överensstämmer med den verklighet du och jag lever i, den är allt annat än de man försöker presenterar för internationella åhörare. "Hälsa för utveckling" betyder åtminstone för mig att den offentliga måltiden skall kunna förse sina måltidsgäster med en så ändamålsenligt hälsosam och näringsmässigt korrekt tillrättalagd måltid som möjligt. Sant nog är att en hälsosam och balanserad lunch hjälper unga att behålla sin hälsa och som man konstaterar ger positiva inverkningar på utvecklingen. Men när den offentliga måltiden inte kan presentera annat än måltider med halvfabrikat och industrimat som det främsta alternativet till god hälsa anser jag det vara ganska så uruselt och, ursäkta mig för uttrycket, jävligt påstå våra skolbarn, (elever), i Finland får en hälsoriktig kost det faktiskt skulle må bra av ..
Det förundrar mig också ännu mera att Staten säger något helt annat än vad kommunerna försöker föra för politik i den här saken. Man förundras över det faktum att informationsflödet mellan de på riksnivå och allt ner till lokalpolitiker tycks inte fungera, här talar man ju i helt andra tongångar än vad man gör på lokalnivå, eller skall vi bara tolka det här som ett försök att visa en vackrare fasad utåt en vad den egentligen är....
Skolmats situationen har berört många under en allt för lång tid och även om många organisationer gjort sitt yttersta för att påverka situationen till det bättre så har inte några större förändringar ännu skett. Man startade för ett antal år sedan i Marthaförbundet en kampanj, Operation skolmat, ett välkommet bidrag i kampen om att göra bot och bättring för skolmatens del. Man hade också en nationell kampanj år 2009 för skolmaten och man utnämnde de året till att bli skolmatsvalets år... Vad har hänt sedan dess, inte mycket annat än att många fina uttalanden med vackert prat har åstadkommits och om vi ser på helheten så finns det inte mycket att skryta över, de goda exemplen är allt för få, de är ett antal på högst 10 skolor med föredömliga exempel på ordentlig skolmat, de är för få, tänk på att det finns ett tusental skolor i landet, och flertalet av dem är kartong och konservmats stationer, jag vägrar tolerera det som en godtagbar framtid för skolmaten.
Det här är en av verkligheterna med skolmaten, fiskpinnar som de serveras idag!
Medan verkligheten för fiskpinnarna borde och skall vara den här !
Det som för 63 år sedan stadfästes som en grundlagsenlig rättighet (det att få en kostnadsfri skolmåltid) för barn i grundskolan, det håller vi nu på att riva ner över en natt och ingen verkar bry sig. Sorgligt men sant.
Man verkar inte ens ha förstått bland statstjänstemän att det går inte att tala med kluven tunga, man vill föregå med ett gott exempel som ett land med stort intresse för klimatsmart tänkande men när det gäller den offentliga måltiden får den tydligen vara hur omedveten som helst om klimatfrågor: fiskpinnar, tonfisk och ananaskonserver är det tydliga beviset för den politiken. Jag befaller politiker att börja tala i klartext och våga stå för vad det egentligen menar om skolmaten, och sluta upp med att försöka försköna hela eländet, förargelsen och förundran över skolmats-situationen har tärt på allt för många i en allt för lång tid. Det är nog dags att säga som det är och vad man har tänkt göra åt saken, det är det minsta man kan begära.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar