Nu har det då skett det som egentligen aldrig borde ha fått ske.
Talande matskåp som också sköter om tillredningen av maten testas nu i Kristinestad. Matautomaten menumat ska inom ramen för projektet trygghet i hemmet dygnet runt testas i ett halvår i Kristinestad. Meningen med projektet och försöket med automaterna är just att de äldre ska få en möjlighet att klara sig utan hjälp så länge som möjligt...?
Kristinestad är den första orten i landet, bortsett från Menumats hemort Helsingfors där matautomaten tagits i bruk. Jag har en gång förr i ett tidigare inlägg för ungefär ett halvår sedan dryftat detta om dessa talande matskåp, och dessutom varit i kontakt med både stadsdirektör samt andra berörda parter, och på basen av den information jag då fick så skulle projektet avbrytas, det var en förklarning jag då fick. Nu visar det sig vara så att man ljugit mig rakt upp i trynet, vilket jag för min del ser som ytterst allvarsamt.
Att inbilla mig och någon annan i matbranschen om att dessa talande matskåp skulle förse åldringarna med näringsrik och hälsosam mat är att visa sin totala dumhet och bristande kunskap i måltidsrelaterade frågor. Nu undrar jag, vem i hela fridens dagar har kommit på den absurda tanken att detta skall förverkligas och med vilka argument? Att dessutom föra fram förslaget inom ramen för "trygghet i hemmet dygnet runt", och till på köpet i en stad som fått den så prestigefulla utmärkelsen som att vara en cittaslow-stad gör inte saken bättre. Tvärtom. Det rimmar inte alls överens med vad stadsdirektören i Kristinestad menar i sitt anförande om staden som cittaslow stad.
Talande matskåp. Tanken är ju rent ut sagt absurd. Idag när den nordiska maten har fått sådan slagkraft att den skördar mer och mer uppmärksamhet och fått ett stort antal anhängare med en stor tilltro till den nya nordiska maten, som man genom Nordiska minister rådet vill föra fram, vägleder oss in i den måltids-framtid som borde vara oss alla berättigad, en måltidsframtid som betonar vikten av det närodlade, det lokalproducerade, värnar om det handgjorda, mat gjord med omsorg och kärlek. Och hävdar det traditionella och kulturella arv som maten så riktigt har fört med sig, ett arv som vi måste förstå ta vara på på bästa vis genom just ett omsorgsfullt och genomtänkt arbete med maten och råvaran. När man tar allt detta i beaktande så kan man ju undra över vad man har tänkt på i Kristinestad.
Jag måste medge att det finns säkert en hel del åldringar som säkeret ser detta som något positivt, men man undrar om det är försvarligt i en stad som inte bara vill utan skall profilera sig som en cittslow stad med allt vad det innebär. För att kortfattat lite informera om vad det innebär att vara en cittaslow stad kan jag nämna att några av de exakt 56 kriterierna är dessa: det skall vara en behaglig plats att bo på, vilket också innebär småskalighet, närservice, och mänsklighet - alltså ett fullvärdigt liv. Och så skall dessutom alla de 56 kriterierna implementeras i staden för att den överhuvudtaget skall kunna anses som en cittaslow stad.
Det finns starka krafter som talar för att Kristinestad bör mista, eller att man skall frånta staden utmärkelsen som cittaslow stad och det är något man i staden bör ta på fullaste allvar. Enligt mig är det här ett bevis på att man i Kristinestad anser sig ha rätten att förespråka allt annat än lokalproducerat, man anser tydligen i Cittaslow staden Kristinestad att talande matskåp är acceptabelt och man anlitar dessa talande matskåp som förespråkar långväga rest mat med en så lång hållbarhet att många av det äldre hunnit dö förren den sista förpackningen ens lämnat skåpet, ett vittnesbörd om att här frossar man i tillsatser mer än något annat. Jag har sagt detta en gång förr om det talande matskåpen men jag väljer att upprepa det en gång till:
Nu talar vi om Mat som är så långt ifrån personlig, ärlig, fullvärdig, hälsosam, kortrest och omsorgsfullt lagad att det är oärligheten själv personifierad. Detta måste vi reagera på!
Osmakligt.
(Medge att mannen på bilden ser mera förvirrad än lycklig ut:
vilken knapp skulle man trycka på för att maten skulle börja tala...)
Och dessutom är mannen på bilden en sann pessimist, han har både
hängslar och bälte, inte bra om man skall stå och demonstrera matskåp...
10 kommentarer:
Va???? Landets enda Cittaslowstad väljer att testa menumat! Nu borde Kristinestad omgående göra studiebesök til Falköping och ta reda på vad cittaslow står för. För det tycks de ha missat.
Ja just det. Nu just är jag så förbannad och mest av allt led att jag inte bor hemma i Finland, för då hade jag kunnat åka på direkten till Kristinestad och personligen rivit ut på gatan till allmän bespottelse de idioter som kommit på denna jävla tanke att förse åldringar med det här skitet. Ursäkta mig mitt ordval men det här är den lindrigaste varianten jag kan komma med.
Tänk om de beslutande ordnat en studiecirkel istället - där pensionärerna kan koka tillammans i små grupper. Tänk vad kul det skulle ha varit och vad färskt och hälsosamt att umgås och koka och äta!
De skulle ha kunnat laga Cittaslowmat åtminstone då och då.
Nu är hela Cittaslowtanken långt borta allt är sorgligt och ibland patetiskt skrattretande.
Citta slow ska ju komma från insikt. Inte av att någon projektmänniska hittat på en ny marknadsföring som dessutom inte stämmer.
Tydligt att vänster och höger hand inte har samma hjärna. Eller ens är samstämmiga.
Sorgligt. Patetiskt.
Och en studiecirkel får 50 % i statligt bidrag. Och kan ha en ledare! Och äkta råvaror och så vidare!! Det borde beslutsfattarna fundera på och i samråd med Cittaslow projektet..
Det tycks finnas bottenlöst mycket att göra innan utmärkelsen är sann.
Det värsta med hela menumatskonceptet tycker jag att isoleringen av åldringar är. Man vill att de ska bo hemma, men det blir mycket ensamhet om man sen ska sitta där och den enda som byter några ord med en är en maskin... Färsk är inte maten precis, hur har de tänkt med grönsaker, färsk varor...Kanske de som fattat beslutet att testa menumat själva borde testa först. Äta menumat dagar, veckor, månader, år... Lyssnade på en representant från Falköping för några dagar sedan. Det är en Cittaslow stad värd namnet!
Jaa, jag vet inte riktigt om man skall skratta eller gråta för Finlands del men nog är det beklagligt att man mer och mer sågar av den gren som man sitter på. Om det här är en del av den matkultur man vill föra fram så vill inte jag mer vara Finländsk medborgare. man kan inte annat än skämmas. Vi har ett ofantligt stort arbete i att försöka vända på skutan. Som jag sagt attityderna i Finland är urusla.
CittaSlow utmärkelse får man nog inte för att man ska starta ett projekt i CittaSlow. Då skulle ju varje regionalt förbund i hela Europa kunna ge litet EU-pengar för att starta upp och sätta en person i jobb.. Nej, tanken, filosofin, grunden.. ska finnas långt före utmärkelsen.. och därför tror jag att det här är nog beviset på att man skyndat för fort.
Det blir nog inget riktigt av dethär som det ser ut.
Vår kultur är inte mogen än.
Jag väntar mig ett par samtal från Kristinestad i veckan som kommer. Vill höra deras argument för hela fadäsen innan jag tar det slutliga beslutet om vi behöver göra något drastiskt för att staden skall lära sig sin läxa. En lite komisk sak är att Ulf Grindgärds som är Citttaslow city ordförande sitter också på en post i kommunfullmäktige... alltså han har på den ena stolen suttit och bestämt att, ja, kommunen skall göra så här, och på den andra stolen har han förkastat menumats tilltaget... men jag fick veta i går att han stiger av den kommunala förtroendeuppgiften och satsar på att kunna göra jobbet som citta-slow-city ordförande ordentligt i stället.... Detta är det ända positiva hittills i deras agerande. Nå, vi tar nu en dag åt gången, jag har slutat bli överraskad över den allmänna Finländska hållningen i sådana här fall.
Citta slow city blir man inte som sagt på basen av vad en stad själv anser om sig själv, eller ens har för förväntningar om sig själv, än mindre vad man tror om sig själv.
Carlo Petrini grundaren av slow food säger så här i sitt slow food testament, vilket även gäller för citta slow: Citat: Detta vårt århundrade föddes och växte upp i industrisamhällets tecken. Först uppfann det maskinerna och sedan gjorde det dessa till sin livsmodell. Snabbheten har blivit vår boja. Vi är alla offer för samma virus, ”fast life”, vilket omkull kastar våra vanor, anfaller oss till och med i våra hem och tvingar in oss på fast food ställen för att inhämta vår näring. Men "homosapiens" måste nu återvinna sin klokhet och befria sig från snabbheten, vilken annars kan reducera honom till en utdöende art.
Mot "fast lifes" världsomfattande galenskap måste vi därför välja att försvara den lugna materiella njutningen. Mot dem som förväxlar effektivitet med frenesi - och det är flertalet - föreslår vi ett vaccin i form av en lämplig portion av garanterade sinnliga nöjen, som bör utövas i en långsam och utdragen njutning. Låt oss börja just till bords med Slow Food. Mot fast food-nivelleringen återupptäcker vi de lokala kökens rikedomar och dofter. Om "fast life" i produktivitetens namn har förändrat vårt liv och hotar miljön och landskapet, så är Slow Food i dag det avantgardistiska svaret. Det är här, i utvecklingen av smaken och inte i dess utarmning, som den sanna kulturen finns. Härifrån kan framåtskridandet börja, med ett internationellt utbyte av historier, kunskaper och projekt. Slow Food försäkrar oss en bättre framtid. Slow Food är en idé som behöver många kompetenta tillskyndare, för att denna (långsamma) rörelse skall kunna bli en internationell rörelse, med den lilla snigeln som symbol.
Att nu Kristinestad som cittastad fullför ett test med matautomater bland sina åldringar genom projektet: trygghet i hemmet dygnet runt är sannerligen dumt. Men vad värre är att man använder sig av den lilla snigeln som symbol för sina handlingar. De kommer staden inte ostraffat igenom.
Finland är inte redo för Cittaslow städer ännu på länge... först borde slow food tankarna slå igenom på allvar,och folk ändra på sina attityder gentemot mat och råvaror. Få mat-etik in i handlandet och inte bara prat utan verkliga beslut. Men undrar... månne detta land någonsin kommer så långt att vi kunde få en Cittaslow stad värd namnet???
Jo man kan ju undra. Men den undran man har slår fort över i misströstan också när man ser hur mat och måltid praktiseras i vårt land. Som tur är finns det ändå en skara människor som är fast beslutna på att göra något åt problemställningen och inte bara tala vackert om det.
Appropå detta med att föräras till Cittaslow stad är ju inget som man får si så där bara, utan det är något man måste kunna påvisa sig vara förtjänt av genom en hel del ganska så hårda och exakta krav som ställs kompromisslöst. Men i samband med att man sedan blir en Citta slow stad tillkommer det att man åtnjuter en hel del fördelar i form av ganska så stora penningsummor, exakt några hundra tusen euro i året som citta slow organisationen delar ut, vad man sedan skall göra med dessa pengar är upp till staden själv så länge de används i citta slow manifestets protokollära anda. Och jag å min sida vägrar tro att matautomaterna är förenliga med vad som är stadfäst i citta slow manifestet. Jag vet vad där står till varje punkt och prick, men fråga är om man läst igenom detta protokoll ordentligt i Kristinestad, eller gör man en slags egen tolkning av den, i så fall är man ute på tunn is.
Skicka en kommentar