Bli större! Uppmuntrade författaren Tomas Espedal i en intervju för några år sedan. Att växa upp som människa. Norges kung Harald uppmuntrade till det samma i sitt nyårstal år 2010. Han reflekterade över våra val och handlingar i sitt tal. Det var ett nyårstal som berörde och ett tal som manade till riktiga val och goda handlingar.
-"Att växa som människa, är att, bland annat, våga anta utmaningar, att stå för det man tror på. Genom av att stå för våra val och åsikter, är vi och blir vi mera hela och säkrare. Tid och erfarenhet, (dessa våra två stora mästare) har fastslått att vi sällan ångrar oss om vi så mycket som vågar anstränga oss lite. Det är ofta, det som vi gjorde vi beklagar och ber om ursäkt för, det där som vi kanske lät bli att anstränga oss för. När man blir äldre, blir man mindre orolig för reaktioner på det val och handlingar man utfört. Men man måste se sig själv i spegeln om morgonen och kunna våga säga att man försöker vara den bästa av sig själv.
Det finns människor som gör ett djupt intryck hos andra människor i olika sammanhang. Människor som använder sin egen tid till att göra en insats för andra. Vi kallar dem entusiaster. Det fyller en oersättlig plats i det lokala samfundet – en plats som beror på slående hjärtan – Entusiaster som sätter sin prägel på det aktiva deltagandet i frivilligt arbete för att göra samhället mera rättvist, det är någonting av det finaste i ett samhälle"-.
Ofta värderas samhällets utmaningar i den ekonomiska skalan: vad kommer den åldrande befolkningen att kosta i euron och cent? Hur mycket får den offentliga måltiden kosta, vad skall prislappen på en god sjukvårdspolitik vara, osv. Det är förståeligt att dessa frågor ställs, men det är också lika viktigt, kanske till och med ännu viktigare att vi ställer oss frågan: Vad är det vi saknar som samhälle när människor inte får använda sina resurser. Bakom de stora siffrorna handlar de om enskilda människors liv. Vi borde inte alliera oss i grupper på ett sätt som fjärmar oss från vår egenart och individualitet. Om vi sätter en prislapp på människor berövar vi varje värde och gör varandra mindre värdefulla.
Ofta värderas samhällets utmaningar i den ekonomiska skalan: vad kommer den åldrande befolkningen att kosta i euron och cent? Hur mycket får den offentliga måltiden kosta, vad skall prislappen på en god sjukvårdspolitik vara, osv. Det är förståeligt att dessa frågor ställs, men det är också lika viktigt, kanske till och med ännu viktigare att vi ställer oss frågan: Vad är det vi saknar som samhälle när människor inte får använda sina resurser. Bakom de stora siffrorna handlar de om enskilda människors liv. Vi borde inte alliera oss i grupper på ett sätt som fjärmar oss från vår egenart och individualitet. Om vi sätter en prislapp på människor berövar vi varje värde och gör varandra mindre värdefulla.
Om vi skall växa, bli större, som människor, måste vi också kunna bry oss om andra än bara oss själva. Vi är Skandinaver samtidigt som vi är världsmedborgare med ett gemensamt ansvar. I år valde Finland som ordförandeland i Nordiska ministerrådet att föra fram hanteringen av klimatförändringarna på alla plan som sitt huvudtema. Målet var att de Nordiska länderna skulle få en ännu synligare roll som en stark och enad klimatpåverkare med klimatvänliga lösningar och en hållbar samhällsutveckling. För att nå det målet är det också ytterst viktigt att samhället värdesätter dessa enskilda människors ”entusiasters” insatser och ger dem plats i de stora sammanhangen.
Jag hoppas att nästa år, år 2012 inte bara blir ett år med många oinfriade löften utan blir ett år fyllt med viljestyrka och praktiskt handlande hos våra lokalpolitiker och beslutsfattare, att även de kunde visa en handlingskraft av samma kaliber som alla dessa våra enskilda människor, det så kallade entusiasterna har visat oss, det gör samhället mera rättvist för oss alla.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar