Stuvad abborre a la "Pörkenäs"

Ingredienser: 

5 st hela rensade abborrar med ben

5 st medelstora potatisar, 3 st rödlök, 2 st rödbetor

2 st palsternacka, några dillkvistar och gräslök

salt och peppar samt smör till bryning av rotsakerna.

Skär alla ingredienser utom fisken i stora tärningar.

Bryn löken och rödbetan först i en lagom stor kastrull

med lock. Tillsätt potatisen och låt brynas ytterligare i

några minuter. Salta och peppra efter behag och smaka av.

När du brynt färdigt rotsakerna tillsätter du vatten, just

så mycket att det täcker rotsakerna. Sätt locket på

och låt det småputtra i några minuter.

Lägg därefter det hela abborrfileerna över rotsakerna

på toppen, sätt locket på och låt abborren bli "ångkokad"

i grytan. Fisken är färdig på några få minuter, då skall den

vara vit i köttet.

Strö över hackad dill, gräslök och en matsked tärnad

äpple, samt häll över ½ dl grädde, låt puttra ytterligare

2-3 minuter, ta av värmen och servera.

 Bon appetit

Tradition, kultur och historia

Jag vaknar till en klarblå himmel där solen går upp över ett vindstilla hav. Och medan dagen gryr hör jag hur några måsar skriker och skränar i fjärran, kanske det bråkar eller slåss över de fiskrester och rens som gårdagens fiskelycka förde med sig. En del daggdroppar hänger ännu krampaktigt kvar i några grässtrån i förhoppningen om att inte bli upptäckta av den uppåt stigande solen, och i samma ögonblick sprider sig en kännspak doft i vår närhet, det är kaffekokaren som puttrat färdigt.

Morgonen övergår i dag och dagen blir till tidig kväll. Folk samlas kring en kulturhistorisk skatt, Fagerbacka, ett museum där historia och traditioner knutits samman i en beundransvärd förpackning. Här återskapar man gamla traditioner i såväl lantbrukligt som gastronomiskt syfte, här förmedlar man och förevisar man hur det var förr, hur man bodde och levde, vad man odlade och åt. Man kan nästan säga, i en positiv bemärkelse, att här har tiden stannat och står stilla, man träder in i en annan tidsepok. In i en tidsperiod när landsbygden var nästan självförsörjande, levande och kunnskapsrik, en tid som tyvärr i dag är allt för bortglömd.

Det talades om att en hållbar utveckling och en levande landsbyggd upprätthåller man med närheten till ett aktivt och självständigt jordbruk i den egna regionen, och att med en envis tro på det egna och i en gemenskap skapar man också förutsättningarna för en utveckling i positiv riktning. När jag besökte Fagerbacka och fick mig en ordentlig "rotblöta" i form av insupande av kunnskap förmedlade i både känslor och påtagbara förnimmelser kan man inte annat än hålla med i allt vad som där blev sagt och gjort.

Traditioner och historia är ett kulturarv vi behöver värna och vårda på alla sätt, och i många fall även praktisera för att hålla det levande, och det gör man verkligen på Fagerbacka, både ung som gammal medverkar till att göra Fagerbacka till ett levande kulturcentrum i Pedersöre, det är nästan så att man önskad Fagerbacka kunde bli ett kulturminnesmärke och ett bevis över hur man lyckas med att hålla en utrotninghotad tradition levande. Här samsas gamla kulinariska läckerheter som kalvdansen, rostat havre till kaffet och det handkärnade smöret, den separerade mjölken och grädden, alla gastronomiska pärlor som idag är så utrotningshotade att det borde ingå i Unescos världsarvslista över utrotningshotade maträtter.

Men när den tidiga kvällen övergår i en ung natt och dimman lägger sig över ängar och åkrar i landskapet kan man gå och lägga sig till ro med en trygg förvissning om att traditionerna ännu länge skall leva vidare såväl det kulinariska som historiska. Landsbyggden lever vidare i nuet med en traditionsrik och kulturhistorisk anda i Pedersöre. Jag önskar er all lycka och framgång i er strävan att föra kulturarvet vidare. En liten men betydlig sats av intresse för allt detta är den text som ett barn på egen hand utan några vuxnas hjälp spontant ville framställa under kvällen: 

Vi kärnar smör

Detta är roligt kan jag säga dig,

även om det är lite ståhej!

Smöret blir gott och gult, och sedan 

vi breder det på smörgåsen ut!

Eller kanske bakar en paj som vi

äter upp på första maj.

Smöret är gott på piråg

det skall du komma ihåg!

Av och med Rebecka Mattjus 8 år 2011.

( En blivande Saperist)

Bon appetit

Ett slag för den lokala fisken!

Varje år när vi, min hustru och jag, semestrar i Finland vid våra hemtrakter i Österbotten är vår högsta önskan att kunna få njuta av färsk sik i någon form. Den här fisken som är en kulinarisk signaturmelodi för den Bottniska viken och en slags personifierad smak över Österbottens kustlinje behöver ingen mera ingående presentation, den talar för sig själv. En fisk man aldrig kan bli led av och en fisk man borde värdera högre en den "färska norska havslax" man ser allt för ofta i det finländska närbutikerna. Slå ett slag för det nära samt kära fiskar i era egna farvatten, det är dom värda. Hur många gånger skall man behöva poängtera det.

Enkelhetens symfoni!

Stekt sik med nypotatis, smörslungad morot

och en gräslökshollandaise

Bon appetit

I kräftans "vännkrets"

Kräftfatet, nubben och sällskapet

En samnordisk tradition och ett kulinariskt arv

Se, gurkorna svälla, tomaterna glöda,

och sängarna digna av mångfärgad gröda.

Men luften är full av det längtande, tomma,

som kommer då hösten begynner att blomma.

Jag vill mig fördjupa, jag vill mig förlora

i brinnande famnen på fullmogen Flora,

som går under plommon en mörknande natt

med solros och vallmo i korngul hatt.

När skördarens hopp är bekrönt och fullbordat,

då saftas alltmera den druva vi jordat,

ty se hur potatisen blommar i holen

som mjälla aklejan, som bleka violen.

Se, krögar Auctumnus för fram sina foror,

och borden bekransas av fladdrande Floror.

Det dukas i lövsalens högvälvda rum,

och lyktorna lysa och kvällen är ljum.

Det susar i dillåkerns mäktiga kronor,

och kräftfaten rågas med romstinna honor.

Då hämtar du raskt vid husets vägg

en kvist av det krusiga gubbaskägg,

den bästa av alla de brännvinskryddor

som ses så gärna kring slott och hyddor,

och tömmer din dryck med den gröna drägg. 

(Erik Axel Karlfeldt)

Säsongen inleds för i år

Bon appetit

Österbotten i en "fyrkant"...

Böcklingtårta på malaxlimpa

senapssås och sikkaviar

En smakfull sommarhälsning från Österbotten.

Receptet för 2 personer

-Rensa några böcklingar och lägg fiskköttet i en skål. Blanda ner 1 msk majonnäs, 2 msk creme fraiche, 2 msk sikrom, lite fint hackad gul lök, gräslök och dill, 1 msk rivet syrligt äpple, salta och peppra, rör om och smaka av. 

-Skär vackra fyrkanter av några skivor malaxlimppa ( 3 st per portion) börja med att lägga en klick av böcklingröran på den första skivan malaxlimppa och lägg nästa skiva över, fortsätt så att "mura" upp din böcklingtårta så att när du är färdig har du tre lager av brödskivor och den översta skivan låter du ännu tillsvidare vara otäckt av böcklingröran, där skall du dränka skivan med 1-2 msk citronsaft och låta "tårtan" dra i sig saften av citronen. När du gjort detta fortsätter du med att mura ihop din "tårta" på så vis att alla sidor och toppen av "tårtan" täcks av ett tunt lager av böcklingröran, det blir en slags miniatyr av en smörgåstårta.

-Dekorera "tårtan" därefter med skivade räddisor, tomat, gurka, dill eller med anndra i säsong varande örter och grödor. Servera samman med en liten strimma senapssås och en klick sikrom, nu har du skapat smaken av Österbotten i en fyrkant, och det smartta är att du kan byta ut fisken till något annat i den här skapningen. Leverpastej, finhack av saltkött eller varför inte en vegetarisk variant med kokad rödbeta, morot och kålrot som du mixar till en röra med det samma ingredienserna men då utan böcklingen förstås går ju minst lika bra . Skapa din egna variant av det här receptet, släpp lös fantasin. Och kom ihåg: "Mat skall skapas inte kopieras".

Bon appetit

Bloggen sommarstängt

En trevlig sommar till er alla, njut av alla de goda smaker som sommaren bjuder på. Vi hörs igen i Augusti.

Avslutningsvis en sommarhälsning med

Smaker från Finland i det officiella rummet.

God sommar!

Den Nordiska råvaran, maten, och smaken. Vårt visitkort del 2.

"Visionen för den nya nordiska maten är att det nordiska köket skall skapa och inspirera till matglädje, innovation, smak och mångfald, samt nå ut både nationellt och internationellt. Programmet ny nordisk mat riktar sig till alla matintresserade i norden oberoende av ålder". 

Programmet bygger på ett köksmanifest som under ett Nordiskt kökssymposium den 18-19. november 2004 utarbetades. Köks-manifestet är med det 10 budorden det nordiska kockarnas köksbibel och med den som riktlinje skapar vi behagliga måltidsupplevelser för alla gäster. Den Nordiska maten har en strålande framtid om vi alla följer dessa bud. 

Köksmanifestet hittar du här: http://nynordiskmad.org/om-nnm-ii/koeksmanifestet/ eller så kan du skrålla längst ner i bloggen min och läsa det där också. God sommar till er alla!

Pilgrimsmussla vilande på krabbmousse

med Löjrom och sparris

Några Norska smaker på en statlig tallrik för Finländska gäster!

Bon appetit

Semester, semester, semester SEMESTER!

Ni får ursäkta mig alla läsare men från och med den 11 juli håller vi semester och återkommer i augusti med nya krafter och en oförminskad styrka. Då blir det nya spännande recept och inlägg. Ha en skön sommar.

HADE!

Den sista frestelsen!

Jordgubbspannkakor med vaniljkräm

och citronfromage

Efterrätten är kronan på verket för en lyckad och god måltid, den gör måltiden komplett och stadfäster samtidigt måltidens legitimitet som den sista frestelsen för dagen. Och vem om inte Jean Anthelme Brillat-Savarin kunde ha sagt det bättre än som så här om själva måltiden:

"Låt ätandet försigå med det lugna allvar, som bevisar, att middagen är den sista av dagens sysslor, och låt gästerna betrakta sig som reskamrater, vilka gemensamt söka nå fram till samma mål".

Gör en enkel pannkaksmet och stek några pannkakor i stekpannan tills det är vackert gyllene och lagom frasiga. Låt dem svalna. Vispa 1 dl grädde till hårt skum, blanda ½ tsk gelatin pulver med saften av en citron och tillsätt den här blandningen i den vispade  grädden. Bred ut ett lagom tjockt lager av citronfromagen på varje pannkaka och över det ett tunt lager med jordgubbssylt. Rulla ihop pannkakorna och skär bort överlopps kanter.  Låt pannkakorna stå i kylen i ca 1 timme. Dela därefter varje pannkaka i två delar och lägg dem på tallrik. Dekorera med färska jordgubbar och en vanilj kräm. 

Servera med 

Ruffino Serelle. Vin Santo del Chanti 2007. Italien

Bon appetit

Enkelt men ändå så svårt!

Varför gå över ån för att hämta vatten då den egna bäcken är lika full av sprudlande rent vatten, kanske till och med ännu renare vatten en den där ån på andra sidan... och varför ge sig in på en så kostbar och energikrävande handling när resultatet ändå inte är bättre en att man blir utmattad och orkeslös. Har vi glömt bort den gamla sanningen om att det enklaste är oftast det bästa.

Det är med mat som det är med vatten, båda är lika viktiga ingredienser i våra liv, vattnet är källan till allt liv och maten finns där för att sedan upprätthålla våra liv, så enkelt är det men ändå så svårt för många att följa och förstå. Vatten har i alla tider, även nu för oss moderna människor, varit en källa dit man kommit för att antingen friska upp sig och släcka sin törst eller en plats dit man kommit för att söka lugn och ro. Så skulle man också tycka att det borde vara med maten vi stoppar i oss, men så är det inte. Kanske det beror på en så enkel sak som det vad vi väljer att äta, en enkel sak som vi människor gjort så invecklad för oss, invecklad på så vis att alla de goda och hälsosamma valen i vår närhet har blivit undangömda för oss av industrialiseringen och det färdiga matförpackningarna, vi har blivit bortskämda med det förtrollande ordet färdigmat, halvfabrikat och fastfood som tyvärr också passar så väl in i den tid vi lever i idag.

Men mat är inte någonting tillfälligt eller konstant, mat är någonting levande och kräver därför också en massa uppmärksamhet och omvårdnad. Min fråga blir då hur mycket omvårdnad och uppmärksamhet skall vi ge dessa industriförpackningar som fyller butikshyllorna över allt, är det mödan värt att vi tillfredsställer oss med det, när vi vet så väl att det inte fyller någon annan funktion en att fylla magen och kanske göra oss nöjda för stunden. Vad är det som har gjort oss så fåfänga att vi väljer minsta motståndets lag, att vi väljer halvfabrikat och färdigmat framom genuint hemmagjord, god, nyttig, hälsosam och näringsrik husmanskost. Jag vägrar tro att det endast skulle bero på en slags påverkan av reklam eller lättja och lathet, det måste finnas någon mera vägande och större orsak bakom. 

Vad detta beror på har jag inte ännu kommit på men däremot vet jag att kortrest mat, närodlad, lokal och ekologisk mat samt handgjord mat som husmanskost skördar stadigt nya anhängare och även om, genom en nyskapande kraft, återvinner den mycket av sin forna glans i både historisk och traditionell matlagning. Och det bara för att den förespråkar den ärliga och rena matfilosofin. Som sagt varför skall vi envisas med att tro på att gräset är grönare på andra sidan staketet eller att vattnet smakar ännu bättre på andra sidan av ån. Våga tro på det egna och visa att du är stolt av det, och kom ihåg ärlighet varar längst, det stärker dit självförtroende och gör dig till en lyckligare producent och mig till en ännu mera målmedveten konsument. 

Bon appetit