Den goda måltidsupplevlesen, en fördom eller en självklarhet?

Butikernas hyllor bågnar av färdigmat och frysdiskarna är fulla av hel och halvfabrikat samtidigt som det flesta av oss vill vara mat-mode-medvetna konsumenter, vi vill följa de olika trenderna, må de då sedan bära eller brista, vara rätt eller fel.  Vi vill äta sunt och hälsosamt samtidigt som vi vill göra det på minsta möjliga tid.  Här i ligger det ett stort dilemma, hur få folk att förstå att den hemlagade maten du gjort själv är det hälsosammaste alternativet. Att maten inte bara är ett fysiologiskt tillstånd som kräver liten uppmärksamhet och tid utan faktiskt också är det rakt motsatta, måltiden är någonting som påverkar vårt psykiska tillstånd i lika hög grad som vårt fysiska och tiden spelar en avgörande roll. Måltiden kan inte varken upplevas eller genomlevas som någonting positivt om den inte ges fullständig uppmärksamhet och koncentration och då hjälper det inte att du går i butiken och söker efter den där köttbullskartongen med reklamen, mormors hemlagade köttbullar, för de är att lura både dig själv och din kropp.

Utbudet är enormt och ständigt överraskas man av den ironi i reklamen som livsmedelsindustrin med en irrationell humor försöker påföra oss, man lurar konsumenter tro att bara för att det står på förpackningen att det är mormors hemlagade, eller handgjorda köttbullar eller vad det nu råkar vara så är det både nyttigt och hälsosamt.  Att man gör på det här viset och dessutom i samma ögonblick tror sig kunna legalisera en industriellt tillverkad produkt genom av att förse den med reklam som framhåller den som både nyttig och hälsosam är ju rena lurendrejeriet. Povel Ramel hade så rätt i en av sina sånger där det sjungs att allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt…

Varför har det blivit så här? Vi äter tonvis av färdigmat, hel och halvfabrikat och vi formligen badar i olika näringsdrycker samtidigt som vi är ängsliga för vår kroppsvikt eller vårt utseende. Aldrig förr har människorna varit så upptagna av kost och diet som man är nu och det ironiska är att aldrig förr har vi proppat i oss så mycket färdigmat, hel och halvfabrikat som vi gör nu, den här ekvationen får man inte riktigt att passa ihop med den livsstil och rytm man egentligen vill framhålla och eftersträva. Det verkar för mig som att man tappat bort någon väsentlig del av den goda matfilosofin och etiken på vägen till ett modernt samhällsliv, den enkla slutsatsen att måltiderna och måltidsskapandet är en allemansrätt och ett kulturarv vi ärvt av våra tidigare generationer har någonstans raderats ut och ersatts med den här mördande reklamen. Jag tror att jag nämnt det någon gång förr att det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt.

Tanken om att måltiden skulle vara en del av det njutningsfulla livet bleknar, ja nästan suddas ut när man ser på vad slags varor, råvaror eller borde vi kanske säga färdiga produkter som är det populäraste bland folk i dag, det är färdigmats portioner av alla det slag, det är mat som är fast food och den gör mig förbannad, ja jag blir aggressiv.

Måltiden en upplevelse för alla sinnen

inte invecklat men utvecklande

I alla Nordiska land går det för tiden tv-program med stora tittarsiffror där man försöker hjälpa familjer komma igång med riktigt kokande i hemmen igen, man har kändiskockar som kommer hem till familjerna och rent ut sagt sätter familjen på skolbänken tillbaka. Här i Norge går det ett program med Eyvind Hellström som heter Hellström rydder upp och Hellströms kjökken där han går till ett slags psykologiskt angrepp på måltidsförhållandena hos familjerna som deltar i programmet, han helt enkelt vänder livet upp och ner för det flesta och det bästa av allt är att familjerna tar det på fullaste allvar och även försöker efterfölja rådena senare, och det är ju positivt och bra, men jag kan ändå inte sluta undra över varför det har blivit så här? varför måste måltiderna och måltidsverksamheten i hemmen utsättas för den här slags radikalism i matväg? När förlorade vi den nära kontakten till både maten och själva upplevelsen av en måltid i hemmen? Och hur mycket har vi gått miste om?

Bon appetit