söndag 19 februari 2012

Torsdags-soppan och hembakat bröd till fastlagstisdag, fettisdags-kos och doften av hustru-bak...

Jag blev en gång för länge sedan, av en kollega och vän, uppmuntrad till att säga några vackra ord om bakande i allmänhet. Jag som aldrig riktigt kan hålla mig till recept tyckte att bakande verkade för invecklat för mig just av den anledningen att i bakning är det av största betydelse att man följer receptangivelserna till både punkt och prick. Jag som är van vid att recept i matlagning är mera till för att vägleda en igenom rättens framställning och presentation samt en slags beskrivning på receptskrivarens inneboende karaktär och kunnande blir alltid lite ställd om jag måste förhålla mig till receptets mängd angivelser mycket noggrant.

Det måste du i bakande om det slutliga resultatet skall bli lyckat. Så det blir också av den anledningen lite svårt för mig att beskriva bakande i några små vackra ord då jag vet att mina bakningsresultat brukar sluta med en katastrof, just därför att jag aldrig lyckats hålla mig till vad som anges i recepten. Till all lycka så har man en förstående hustru som tar hand om den biten och gör det dessutom med en berömligt stor framgång.

Jag vet inte varifrån detta vackra men samtidigt lite känsliga uttalandet härstammar, det kan i det rätta elementet tolkas bara på ett vis men vid fel tillfälle ge helt andra signaler på vad som menas, tja, det kan helt enkelt misstolkas som något opassande, men ändå, i bakningssammanhang är det rent perfekt, så det får bli mina uppmuntrande ord om hustruns bakande, så här har det blivit sagt av någon: Citat: Det är så underbart komma hem och känna doften av sin hustrus bak...

Torsdags-soppan eller ärtsoppan intogs som det sig bör med nybakat bröd, Malaxlimpa, österbottniskt bondebröd och batong. Vi tjuvstartade med ärtsoppan (*i Sverige allmänt även kallad för torsdags-soppan) redan idag även om den traditionellt i Finland hör fastlags tisdagen till. Soppan äts då rykande varm och allra helst med en varm punsh, vilket vi också gjorde.


*Att "ärtor med fläsk" blivit torsdagsmat i Sverige beror sannolikt på att fredagen under katolsk medeltid var fastedag och att en sådan dag brukade föregås av en stadig festmåltid. Kokt, salt fläsk var en bas i medeltidens kokkonst och ärtorna var ett festligt alternativ till kål och rovor som till vardags var det vanliga tilltugget till fläsket.

Av tradition serveras numera ibland varm punsch till ärtsoppa. Det finns ingen dokumenterad förklaring till det, men troligen är det en uppkomst i samband med 1800-talets nationalism där punsch konsumerades friskt, av nationalromantiska studenter, och då sammanfördes med något som ansågs typiskt ursvenskt.

Forna tiders svenska krigshärar hade ärtsoppa och surströmming som basföda. Det finns en enkel förklaring till det. Ärterna var lätta att transportera och surströmmingens konserveringsmetod gjorde den hållbar.

Ps: Fastlagsbullarna är det nu också dags att börja baka om du inte redan gjort det, jag överlåter dem till min hustru så får jag ännu en anledning till att berömma hennes bak. Ds.

Vill du läsa om fettisdagen och fastlagsbullarna kan du också surfa in här:

Fastlagstisdagen

Bon appetit

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen