Inte utan min automat...

På webbsidan Menumat.fi :s hemsida läser jag med stor text på Finska följande: Menumat itsenäistä elämää kotona. Menumat är företaget som bland annat säljer måltidstjänster åt åldringar genom talande matautomater. Itsenäistä elämää kotona, ett självständigt liv hemma, är Menumats slogan för att föra fram fördelarna med att välja en automat i stället för att välja en handgjord och hemlevererad måltid, det är också samtidigt en bedrövlig underton i hela det här upplägget . Det är inte bara ”itsenäistä elämää kotonan man vill exemplifiera, det är också yksinäistä elämää, ett ensamt liv, som blir den bittra verklighet man levererar.

För en inte så lång tid tillbaka angrep jag Kristinestad i min blogg och även staden direkt för att de i sin stad genom ett projekt: trygghet i hemmet dygnet runt antog just dessa matautomater som en del av den kommunala servicen för åldringar genom av att, om så även bara i ett försök, låta några åldringar testa de här matautomaterna, de såkallade talande matskåpen…!

Trygghet i hemmet dygnet runt låter vettigt och klokt och är plättfritt så länge det handlar om hälsoklockorna, geronteknologin och den interaktiva  må bra-tv:n  i hemmet för alla åldringar, och i de får de mitt fulla stöd. När det gäller maten till åldringar så finns de bara en utväg, de behöver sällskap, inte bara för att kunna äta maten men också för att ha någon att prata med. Många av de äldre som ännu kan sköta sig själva i sitt eget hem är tyvärr ensamma, allt för många av dem. De har ingen varken fysisk eller social kontakt i sin närhet, annat än om möjligt en av hemtjänstens personal som kommer vid vissa tillfällen. Skall man dessutom frånta åldringarna den här sista lilla fysiska kontakten till omvärlden i sitt eget hem genom av att förse dem med en talande matautomat i stället för att någon människa av kött och blod skall leverera måltiden åt dem är ju rent ut sagt absurt, ja där vill inte jag bli gammal.

Vi lever i en föränderlig värld, ja, och tekniken blir mer och mer specifik och utstuderad, intim och personlig på både gott och ont. Vi har blivit fastlåsta i en slags tidsram där ingen mera är individ och där individualismen är ett minne blot, vi är, utan att nu allt för mycket överdriva de hela, på god väg, och i många fall redan där, att bli offer för den verklighet som Georgs Orwell så målande beskrev på sin tid. Det är i ett intrikat läge man i en stad som Kristinestad, med utmärkelser som Cittaslow city framhäver sin hållning till kommunens åldringar då man väljer skyffla undan sina äldre och så att säga ”kasta maten” till dem via en automat, jag får spyreflex och hoppas att jag aldrig som gammal behöver bosätta mig i den kommunen.
  
Låt vara att detta är ett försök men försöket vittnar om en tydlig tendens man vill framhäva i dagens samhälle, ge åldringarna en automat och det håller tyst så behöver vi inte bry oss om dem…!  Nästa steg blir väl en automat som hjälper dig att dö i fred…! Ja, jag vet att det är hårda ord, men någon måste våga säga dem i klartext.