MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

måndag 16 april 2012

Tore Wretman, Gastronomisk gigant!

Jag kan inte låta bli att göra några citat ur en bok som heter Gatronomisk Forskning. År 2009 firades Gastronomiska Akademiens 50-årsjubileum med att man bland annat just då gav ut den här boken, gastronomisk forskning med Christina Fjellström som redaktör. Och för att också uppmärksamma det året nya gastronomiska och litterära uttryck hade akademien beslutat skänka ett ex av boken till svenska matbloggar som enligt vad de själva ansåg, "skriver om samtidens gastronomiska trender". Jag kände mig ytterst hedrad och ödmjuk över att få bli uppmärksammad som en av dessa matbloggare med denna bok, och ännu mera ödmjuk inför det faktum att man blev utvald som en matblogg bland tusentals andra svenska matbloggar, det satte jag, och sätter ännu idag stort pris på. Men det var ju inte de som var den  huvudsakliga avsikten med det här inlägget, så till saken.

Jag fäste mig särskilt till ett visst kapitel i boken, ett kapitel som handlade om Tore Wretman och om hans omdaning av det svenska kulinariska fältet, han tituleras som husmanskostentrepenören och det inte alls utan orsak heller. Jonathan Metzger skriver om Tore Wretman att, och jag citerar: "Ingen i den svenska gastronomiska historien kan mäta sig med Tore Wretman (1916-2003) i fråga om inflytande och lyskraft. Han var, och är fortfarande idag, den svenska kokkonstens gigant. Det finns troligtvis inte heller någon annan svensk kulinarisk personlighet som iklätt sig så många och skiftande roller." 

Jag har själv haft den äran att få träffa Tore Wretman och även om det bara var i en så allt för liten stund blev ändå bekräftelsen på att han är den svenska kokkonstens gigant påtagligt närvarande. Han hade en förmåga som ingen annan nuvarande levande kock besitter, nämligen den förmågan att förena måltidskunskapen med måltidshistoria i en form så att det blev lättfattligt, och inte nog med det han var också den som kunde mest om allt vad som handlade om gastronomisk historia, den svenska husmanskosten, smörgåsbordet och mycket därtill, han var den bästa källa att gå till om gastronomiska tvistmål skulle redas ut. Det är inte för mycket sagt det som också sägs i boken, nämligen, (citat): "Han var också banbrytande i sitt tänkande och handlande, och med sina gärningar omdanade han hela den svenska restaurangnäringen, och i förlängningen också hela den svenska gastronomien." Och jag vågar till och med påstå att hans gärningar satte sina spår i den Finländska gastronomien på många sätt och vis. Bland annat blev hans smörgåsbord upptakten till det Finländska "stående bordet". Någonting som vi Finländare bör vara honom evigt tacksamma för.

Wretman var också en hängiven kokbokssamlare och hade vad jag vet om kanske en av det största samlingar kokböcker någon haft och där i bland kokböcker som är rena rariteter och ovärderliga. kokböcker man i dag kan se på kokboksmuseet vid måltidens hus i norden, Grythyttan. Har man vägarna förbi är det värt ett besök dit. Som sagt så får vi nog också i Finland känna oss ganska ödmjuka inför det faktum att Tore Wretman på många sätt även satte sitt gastronomiska fotavtryck i vår gastronomiska kultur. Den Wretmanska matfilosofien och ideologien lever och är absolut synbar i den så kallade nya nordiska maten och måltiden och det skall vi vara stolta över i alla nordiska land.

Bon appetit.





Inga kommentarer: