MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 2 juni 2012

Matturistens klagan...

Att vara en matturist är inte någonting nytt, tvärtom. Vart än vi människor rest frambringar maten alltid en del både goda och säkert också dåliga minnen. När man talar om matturister brukar man benämna dem som människor som skaffar sig unika och minnesvärda måltidsupplevelser runt omkring i världen, människor som i första hand har måltiden och smaken som det främsta målet. Även om destinationen och den speciella platsen har en viss betydelse för upplevelsen är det ändå alltid den där speciella, lite unika, utom det vanliga varande atmosfären man söker som matturist, det är den där absoluta måltidsupplevelsen och kanske nya smaker man vill uppleva. På senare tid har även ett relativt nytt fenomen dykt upp på matturistens agenda, en så kallade "food hopping" vilket innebär att man äter måltidens olika delar på olika restauranger, dvs: förrätten, varmrätten och efterätten på tre olika restauranger. För mig känns det som ett litet stressmoment veta att jag skall tillbringa kvällen på tre olika restauranger, och för att inte tala om alla de som tänkt sig på en middag med minst 5 eller sju rätter, det blir liksom ett himla springande i både gränder och kvarter...

Nej, jag är kanske gammalmodig och lite ingrodd i mina måltidsvanor men jag tror ändå att vi bör tänka på food hopping, (i positiv anda), ur ett lite annat perspektiv än just det där att behöva raita runt omkring i en hel by för att göra måltidsupplevelsen total. Jag menar att vi kanske behöver tänka på food hopping som ett helhetsprogram i en enda restaurangupplevelse, dvs, låta restaurangen bjuda på tre, fyra eller sju rätter med spännande råvaror och smaker från vitt skilda håll. Vad med den så kända nordiska smaken, tänk er den här situationen där någon restaurang bjöd dig som måltidsgäst på en unik smakresa genom hela norden, förrätten från Island, varmrätten från Danmark och efterätten från Finland och där du som gäst skulle få vara med på den resan just som den matturist du är och få den måltidsresan bekräftad genom den totala måltidsupplevelsen, det om något hade varit någonting av en bedrift för dagens restauranger, en verklig utmaning vill jag påstå, en utmaning som dessutom hade präglat många kök till att bli ännu bättre i sin måltidsframställning och samhälls och kulturkunskap.

Nuförtiden omges vi av en massa restauranger både ute på landet och i staden, vi får ständigt nya impulser från när och fjärran, vi är fängslade av olika trender och skapar också ständigt nya och restaurangerna är inte sena det heller att följa allt detta. Trenden Food hopping tror jag skulle kunna bli ett verkligt fenomen om man tog det till sig i den form  jag just beskrivit. Jag tror att det skulle ge en mera fullständig och i alla avseenden unikare måltidsupplevelse för dig och mig om restaurangerna kunde bjuda på en verklig måltidsresa i det ena och samma rummet, i alla fall skulle det vara en stor utmaning, och om det är någonting som vi i restaurangbranschen gillar högst av allt, så är det just utmaningar. En uppmuntran till alla måltidsskapare torde vara att göra mera för det egna och nära och också göra måltidsgästerna till muntra matturister i den egna närregionen.

Bo Hagström har sagt om sig själv och om det många resorna i Italien i programmet solens mat följande: Jag erkänner direkt: jag är matturist! Jag reser i smakernas och dofternas värld. Här heter vägarna vin, olivolja, ost, skinka och bröd. Mina monument är fåraherdar, vinbönder, olivplockare och en gammal mamma i köket. Och souvenirerna jag bär med mig hem är doftminnen och smakupplevelser i både tid och rum; här finns människornas historia, och här finns alla platsers innersta väsen, geografin och klimatet. På mina resor är det maten som guidar; maten som bär traditioner och identitet; maten som är språket, blodet och jorden.

Och jag inflikar direkt, detta är också i allra högsta grad identifierbart med den Nordiska maten, vi byter bara ut vinet med ölet, olivoljan med rypsoljan och vinbönderna med den vanliga bonden och så låter vi den gamla mamman vara den samma, kan det bli bättre, knappast, man behöver inte resa jorden runt för att finna det unika och bästa, det räcker med att vi blickar runt omkring oss och så är det restaurangernas och kockarnas plikt förverkliga den här drömmen, inte sant?

Inga kommentarer: