Närmatsrally, den lyckliga bonden med de glada korna?

Närmatsrally i Österbotten

Det är med stort intresse och med ett objektivt sinne jag följer utvecklingen med närodlad och  lokal-producerad mat. Att närodlat och lokalproducerat är en trend i tiden och föremål för större acceptans bland konsumenter råder det inga som helst tvivel om. De bönder som åtagit sig uppgiften att vidare förmedla till sina konsumenter och allmänheten den här filosofiskt rena och etiskt försvarbara tanken med att bygga upp sin verksamhet på ideologiska grunder med rena och smakliga råvaror, klimatsmarta val och lokalmat, mat från den egna regionen eller närmat går alla en ljus framtid till mötes, och det hela stärks ännu ytterligare om det dessutom är ekologiskt odlat.

Men det är ändå med ett visst vemod man kan konstaterar att dessa entusiastiska och energiska bönder som jobbar för den goda sakens skull verkar inte få någon större uppmärksamhet bland politiker och beslutsfattare, inte större än att de ibland nog så påpassligt inför stundande politiska begivenheter blir omnämnda och hyllade, och så göms och glöms det åter bort. I Finland har vi den ingrodda vaneföreställningen av att som enskild individ och/ eller konsument skall man hålla tyst och inte klaga öppet, man skall rätta sig efter leden och sannerligen inte komma på tanken att börja högljutt klaga eller ens komma på iden att kräva någonting eget och det gäller i såväl arbetslivet som i det privata umgänget. Varför? Måste vi vara så samhällskorrekta, (om det överhuvudtaget kan räknas som en merit eller en korrekthet att vi inte skall kräva varken det ena eller det andra och absolut inte yttra oss offentligt om det vi upplever negativt), för det kan ju hända att vi då stryper alla möjligheter till en upprättelse, eller vad är det vi skäms för?

Bratwurst, råkorv från en lokal bonde.
Här grillad med enris 

Tiden för det klimatsmarta valen, det ekologiskt odlade, det närproducerade och det lokalodlade, den KORTRESTA maten och det klimatsmarta valen är inne och på fram marsch, och ingen, varken du eller jag och särskilt politiker och beslutsfattare kan mera förhindra den utvecklingen, den har kommit för att stanna och det på grund av den stora efterfrågan bland konsumenterna. Som konsument har man blivit mera miljö-medveten och kritisk vilket är jätte bra. Nu är det upp till det politiska och beslutsfattande etablissemanget att visa sin goda vilja och fatta beslut som gör det möjligt för det klimatsmarta, ekologiska, närodlande och lokaproducerande bönderna att på samma villkor som det konventionella få in sina varor och råvaror på den öppna marknaden och i butikshyllorna. Allt för länge har man i det Finländska beslutsfattande organen hängt upp sig i formaliteter, lagar och paragrafer, direktiv som sätter käppar i hjulet för dessa bönder. Visserligen åtnjuter det ekologiska bönderna en del statsstöd, men det är inte just de som är min poäng, nej, poängen är att man i det politiska kretsarna borde visa mera beslutsamhet och entusiasm också när man inte är ute för att fiska röster, den politiska viljan med fullständig acceptans för nytänkande och klimatsmarta val tycker jag ännu saknas.

Glada och fria kossor

När jag färdats genom tre Nordiska land i över 9 år är det inte svårt att undgå och reflektera över en del olikheter. Olikheter som i sig kanske inte borde vara så märkvärdiga eller ens unika, men som ändå påkallar en viss uppmärksamhet och förundran. I Norge är lokalodlat och närodlat: Kortrest mat en folkrörelse, man anser den vara en grundläggande konsumenträttighet alla har rätt att åtnjuta och den Norska staten håller den här slags verksamhet vid liv genom ansenliga summor pengar lika väl som det politiska etablissemanget stöder paketet fullt ut, man bryr sig om den så kallade Norska Matskatten! Det samma gäller även Sverige. Och i båda länderna har man en lagstiftning som gör det möjligt för det närodlade och den "kortresta maten" att konkurrera med det konventionella och industriella. Medan man i Finland närmast stryper den fria konkurrensen för dessa bönder genom en besvärlig och komplex lagstiftning, en lagstiftning som dessutom förbjuder större försäljningsvolymer för bonden, man så att säga gräver en grop åt sig själv att falla i. Dessa bönder blir offer för den strikta Finländska byråkratin, och det är nog så synd.  Kanske den Finländska byråkratin borde göra ett studiebesök till sina närmaste grannland, det hade troligen och också sannolikt gjort både bonden och kossan ännu gladare. Och alla konsumenter hade fått en större nytta av Finländska närodlade matskatter, inte sant?

Bon appetit.