Vi lever i dag i
en värld där teknik och data styr vår vardag på både gott och ont, och aldrig
förr har vi människor hungrat så mycket efter information som idag. Man kan på
goda grunder säga att vi har blivit offer för den moderna tekniken och inte
minst lagda i datorns bojor. Det kan verka
en smula patetiskt påstå någonting annat än att allt detta är nödvändigt bara för
att vi surfar på en våg av elektroniska signaler med en teknik som är så överväldigande
och användbar, men ironiskt nog har effekten för många blivit just det rakt
mottsatta, den hungern efter ny information och kunskap som har fängslat oss
vid datorskärmen sprider även information med tvivelaktiga intensioner, falska
löften, lurendrejeri och gud vet vad, någonting som påverkat många i en
mycket negativ riktning.
Det har också
blivit en samhällstrend att kunskap skall inhämtas genom media och internät,
och det gör oss på många sätt väldigt sårbara. Förr i tiden skaffade man sig
kunskap och information genom tidningar och böcker eller bara från mun till
mun, må hända kunde det mången gång vara både god eller dålig information man
fick, men den skadade oss ändå aldrig på samma sätt som dagens budbärare,
Datorn gör. Och ack ja, det
är viktigt att framhålla det ungas rätt till informationssökande över nätet men
det är också lika viktigt poängtera det vuxnas ansvar i att följa med vad slags
information som ges och tas emot, att den är saklig och relevant och inte minst
korrekt. Datorer och nyskapande teknik har kommit för att stanna det får vi nog
alla ödmjukt konstatera, men det betyder inte att vi för den skull skall ge
avkall på en del högst primära villkor.
Den dagliga dosen
av närhet till andra, familj och vänner, den pedagogiska kontakten mellan
lärare och elever och inte minst mellan barn och förälder är livsviktig. Den sociala kontakten och närheten till andra,
om så bara vid matbordet där hemma i familjen eller på skolan mellan lärare och elev kan bara nås genom ett slags förhållande: kontakten människor emellan. Låt vara att någon
av er tycker jag är på villospår eller ute och cyklar, eller på en ”bärtur” som
man så kluriskt uttrycker det här i Norge, men faktum kvarstår ändå, den bästa
informationskällan och spridaren av information är faktiskt vi människor. Och
vi har en förmåga i det att kunna lyssna på varandra när det behövs och det är
unikt.
Datorn med internät
skall vara ett hjälpmedel i
kunskapssökandet, den skall inte vara en barnvakt. Den uppgiften skall
överlåtas till en människa. Jag blir
alltid om nu inte så skrämd som ilsken men nog så förbannad över situationer där vuxna
låter datorn bli en slags barnvakt och undrar ofta i mitt stilla sinne över vad
slags människor det blir ut av dessa stackare. Jag vet, jag är fanatisk i min predikan om
barn och mat, måltidsgemenskapen och måltidsfostran, men jag vill påstå att det
behövs nu mera än någonsin förr, och det av den enkla anledningen att så många
av oss på en så kort tid -”lärt oss att glömma och välja bort”- ett av dessa primära
villkor för all överlevnad.
Barn och mat hör
till några av det mest elementära ting som finns på jorden och borde, kunde
man då också tycka, vara högst prioriterat i samhället och bland enskilda
människor, men tyvärr så är det inte alltid så. Vi blundar för det faktum att
vi åsidosätter våra nära och kära, den växande generationen, de får allt för
ofta ge vika för våra egna intressen och ideal. Barn och mat är inte det första
man som förälder tänker på, tankarna kretsar nog mera omkring problemet med att
få tiden till att räcka till för alla olika göromål, måltiden den kan man ändå överse, det finns så mycket mera viktigare saker i vardagen som kräver all
uppmärksamhet, men som sagt, min mening är att det går bara till en viss grad
att nonchalera detta sorgliga faktum.
Ett av de största
bevisen för att någonting har gått galet i samhället med både måltidsgemenskap
och måltidsfostran för just barnen (och i lika hög grad även för vuxna) är den inskränkta
och tidspressade vardagen vår, och det å sin sida har föranlett till att en
massa nya, men ack, så nödvändiga former för pedagogisk måltidsfostran har sett
dagen ljus, jag tänker nu närmast på smakskolor för barn. Det tråkiga är att vi själva har skapat oss
den här dystra verkligheten med våra matvanor och det absurdaste av allt är att
vi även överför det på våra barn, dessutom helt villkorslöst. 
Smakskolor är inte
bara ett resultat av en såkallad likriktning i smaker, jag menar på fullaste
allvar att det också är en konsekvens, ett resultat, baserat på saknaden av en
riktig måltidsfostran. Smakskola och måltidsfostran är en riktig utväg i ett
snedvridet samhälle med dåliga matvanor och det ända fungerande pedagogiska
verktyg man kan reparera skador av det här slaget med. Man får ju hoppas att också
samhället tar sitt ansvar och börjar använda det här pedagogiska verktyget som dessutom
gett bevisligen goda för att inte säga revolutionerande resultat där det
använts och inte överlåter det här ansvaret till bara ett få antal entusiaster på
området. 
Samhället har också hur otroligt eller konstigt det än kan låta ett
stort och gemensamt ansvar i att måltidsfostra alla barn och vuxna,
måltidsfostran och smakskola borde ingå i all skolundervisning över hela linjen
och tillämpas mera som en regel än ett undantag, det borde helt enkelt stadsfästas
i en förordning. Och tro det eller ej men så kommer det att ske även om vi ännu
är långt ifrån medvetna om det. Jag vill ge en stor eloge till alla de entusiaster
som med enkla medel och av egen fri vilja, med en målinriktad, regelrätt och
pekpinne fri måltidsfostran kämpar för bättre matvanor hos såväl barn som
vuxna.
Det pågår en hel
del aktivitet runt omkring det här ämnet och ett i leden av många barn och
matprojekt är bland annat barnens egen matfestival här i Norge, ett Barnas egen
matstreif. Lekskola, förskola och småskolebarn vallfärdar till matfestivalen
och det inte att förundras över när lockelserna är så många och spännande, som
t.ex. att få fånga sin egen fisk eller krabba och sedan också få vara med om att
tillreda dem med det bästa av det bästa kockar i landet. Det sägs, och det inte
alls utan grund, att de goda och glädjefulla matvanorna skall formas och skapas
i barndomen och det gör man sannerligen på matfestivaler av det här slaget, här
är det den nära och sociala kontakten mellan barn och vuxen som skapar den goda
stämningen och lusten till nya smakäventyr. Ta dig fri från tekniken en stund och låt äventyret börja med ögon, näsa och mun som ledsagare. Någonting för alla och en var att tänka på lite oftare.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar