MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

torsdag 4 april 2013

Talande matautomater till Borgå och Lovisa en förskräcklig framtidsvision som tycks bli en verklighet!

Talande matskåp, matautomater för det äldre… hur låter det för en människa som är så till åren kommen att man behöver hjälp med att laga mat där hemma? Och hur känns det för de pensionärer som ännu klarar av att hantera sina måltider själva i sitt eget hem genom av att laga maten själv, men som ändå kanske får en talande matautomat in i sitt hem i stället? För inte så länge sedan var dessa matautomater involverade i Kristinestad i projektet Trygghet i hemmet dygnet runt och där skulle dessa matautomater testas på ett antal äldre personer. Den testen fick ett snabbt slut, dels av den anledningen att det inte ingår i staden Kristinestads välfärdsstrategi att framhålla detta förfarande, (där talade man endast och enbart om goda regionala förhållanden med en balanserad och förnöjd skara innevånare och där det lokala och nära sambandet mellan innevånare och företag skulle blomstra och där varje individ skulle vara värdefull i staden). Och i synnerhet avslutades projektet av en så enkel men förpliktande orsak som att Staden blivit utsedd till Finlands enda Cittaslow-stad och de med allt vad det innebär av just förpliktelser. Och då klingade inte talande matskåp vidare vackert ens i ett så seriöst projekt som detta: Trygghet i hemmet dygnet runt,  och projektet med talande matautomater avslutades nästan lika fort som det påbörjats

Nu är det både Lovisa och Borgås tur att ta del av den här, som jag vill kalla det, fadäsen, misären, idiotin och politiska dumheten, gyckleriet, stupiditeten,  ja vad skall vi kalla det mera än detta, den största absurditet man kan tänka sig. Man kan om man vill läsa båda städernas egna målsättningar och visioner för framtiden i deras välfärdsstrategier och är man ens lite läskunnig så kan man också vid en mera ingående granskning av texter fort konstatera att framtiden för den åldrande skaran innevånare nog torde vara ganska så bra och fördelaktig. Ålderdomen med ett socialt nätverk och fungerande hälsovård och ett värdigt liv ser ut att vara tryggad och säkrad genom strategin??? men är den verkligen de! Det är den i varje fall på pappret så att säga???? Hur är det då med den sanna verkligheten? Den talar ju helt tydligt ett annat språk.

Varför i hela fridens namn skall man även tillåta i både Lovisa och Borgå att talande matautomater skall bli en del av de äldres sociala vardag, Är det för att provocera eller för att, om ännu värre, diskriminera åldringarna i dessa städer man låter politiska beslut få sådana konsekvenser, att man kan tillåta dessa matautomater? Vill man verkligen vara så dum och tanklös i både Borgå och Lovisa. Ironin kan inte ens bli större när man i samma andetag som man förkunnar i både Lovisa och Borgå om hur man skall infria löften om en värdig livsstil, samt främja människornas välmående, hälsa och trivsel samtidigt ur den andra lungan hostar fram det värsta tänkbara alternativet, talande matautomater för de äldre. Detta är ett hån mot de äldre, man förnedrar och tar ifrån dem all den respekt de är värda att få och till på köpet ger man signaler av en fullständig arrogans mot gamla människor. Kan absurdheten ens bli värre en så här? Detta är mera än alvarligt, totalt utan rimm och ranson.

I Lovisa är man mån om att framhålla Kompanjonskapsprojektet där målet är att man med ”gemensamma segel” skall öka välfärden för människor i olika åldrar samt att förbättra livskvaliteten genom deltagande och aktivering. I Borgå vill man framhålla visionen om en värdig och aktiv ålderdom i det egna hemmet och i båda städerna ser man ut att villa infria dessa löften, men lika förbannat är de talande matautomaterna på väg in i åldringarnas egna hem. Det här är utanför all logik och sunt förnuft och vittnar bara om en förfärligt dålig tankeverksamhet hos våra politiska beslutsfattare, de måste ha drabbats av ett totalt hjärnsläpp. De har med all avsikt kommit på att man inte ska ta hand om sina åldringar mer, man kan utelämna dem till automater och de automaterna skall hjälpa att mata dem och nästa steg blir i värsta fall att även ta livet av dem. Jag hoppas att man tar sitt sunda förnuft till fånga. För en sak är helt säker, vi blir alla en dag gamla och skröpliga och behöver omvårdnad och omsorg för att klara av vardagen. Jag tror inte att någon av oss vill bli matad och till sist avlivad av en automat. Vi är nog mera värda än så. Nu är det dags att skapa en opinion.

Att de talande matautomaterna troligen bara är ett försök, ett test i städerna Lovisa och Borgå är ingen bra ursäkt för att genomföra planerna med automaterna, tvärtom. Du som är gammal, äldre, frisk och kry i förhållande till din ålder, vill du verkligen ha en talande matautomat i ditt hem? Vill du sitta och konversera med automaten om allt de du upplevt under din livstid. Vill du gå med den ångesten varje dag att kanske bli utelämnad till ditt eget öde med både en matautomat och en framtida avlivningsautomat och aldrig mera få den där sociala närkontakten till en annan människa, en medmänska. Tänk på det, och tänk då också på hur nära vi är att förverkliga George Orwells teorier, och inbillar du dig samtidigt att detta bara är en mardröm som går över kan jag genast övertyga dig om att du drömmer inte, det står kanske redan nu en förespråkare för talande matautomater utan för din dör och knackar på, och det bästa du då kan göra är att säga din mening och inte släppa dem över tröskeln till ditt hem.

Dessa matautomater var ursprungligen designade för flygplan i luften och där kan dom få lov att höra hemma men att någon idiot kommit på att de även skulle kunna anpassas för de äldre var en så dum tanke att man frågar sig om personen i fråga tänkt med rumpan i ställe för huvudet. Jag tror att man inte har tänkt alls och i alla fall inte med det hjärnkontor man förbinder med intelekt och hjärna.

Alla de bortförklarande ursäkterna med att matautomaten är ett bra komplement när inte hemtjänsten eller hemvården fungerar som den skall, därför att man inte har tid och hemtjänstens vårdare har för dålig tid att genomföra en del av de vardagliga sysslorna de är ålagda att göra klingar inte vidare bra. Jag vill att man skall tänka lite längre än vad näsan är lång och fundera över vad för slags signaler och budskap det egentligen är man vill framföra då man väljer en matautomat före den hemtjänst som egentlöigen borde fungera klanderfritt och utan problem. Jag vet att största problemet är tidsbristen hos vårdpersonalen i deras hembesök, och jag vet också att arbetsgivaren har piskan på ryggen för det anställda i Finland, men så bör det inte och får det inte vara.

Jag blir mer än tacksam om jag får respons och kommentarer på den här tråden för nu er det dags att skapa en opinion för att få ett slut på den här matautomatiken för alltid. Ingen varken ung eller gammal skall behöva känna på hur det känns att bli utelämnad till en automats öde, vi är nog mera värda en så. inte sant?


Inga kommentarer: