Kristin Moelven, jägarinnan, kökschefen och ägarinnan till ett känt värdshus har bjudit mig med på älgjakt -Hon är ljus och mild som en skandinavisk sommarnatt, men när hösten kommer får Hon "mord" i blicken-. Det måste avslöjas att jag aldrig varit med om en älgjakt eller någon annan jakt för den delen och det kanske beror på att jag är en så ofantligt stor djurvän och helst vill se dem alla levande, trots mitt yrke. Men likafullt kan jag inte heller blunda för det faktum att det är en nödvändighet med både jakt och slakt, och jag inbillar mig att när det görs humant och utan att orsaka bytet onödigt lidande så är det acceptabelt.
Säsongens älgjakt är i full gång och jag känner mig faktiskt hedrad som blivit inbjuden delta i årets näst sista älgjakt och medan vi vandrar längs den smala skogsvägen in till stället där kafferasten och en god "skogspicknik" skall avnjutas går tankarna mina tillbaka till en episod där det var vi, min kompis, och jag som var det "jagade" och byte i skogen den gången. Eller kanske vi var rivaler som gjorde intrång på den 16 taggade älgtjurens revir, mossa och lava flög som missiler genom luften emot oss när tjuren borrade det gigantiska hornen som en grävskopa i marken och vi kunde se i hans ögon att han var så att säga "skitförbannad" och tänkte med all sannolikhet gå "berserk" vilket också resulterade i att vi blev sittande på en stor sten i över 2 timmar för att undkomma hans ilska och jag måste bekänna att det var första gången jag hoppats på att en jägare hade varit i närheten för att avsluta episoden.
Kristin får sig ett gott skratt av min berättelse, och påminner mig samtidigt om att skogens Kung skall man ha STOR respekt för även under andra tider på året. Sittandes vid braselden diskuterande om vilt, mat och lite ditt och datt konstaterar vi alla runt lägerbålet att mat från skogen står i skarp kontrast till det som kommit fram under den sista tidens matskandaler. Älg, Ren, Hjort, dvs: viltkött kan man ändå lita på, det har levt i sitt eget matförråd och det känner man sannerligen på smaken.
Jag vet inte om det var för att skona mig från "älgmord" eller om det bara var ödets vilja och en ren tur som gjorde att jag inte kunde höra ett enda skott den här dagen, men likaväl så åt vi ändå den bästa och smakfullaste älggryta någonsin. Man skall alltid vara förberedd för allting blir det sagt av jägarna och i det ögonblicket går det upp för mig att man har med sig frusen"älgskav" från förra jakten för att kunna ställa till med denna härliga måltid. Efter den välförtjänta och mättande måltiden ute i det fria och väl hemkommen slår ödets nyck emot mig med all sin kraft, som för att bevisa sin styrka i att vara skogens kung och inte rädd för något trotsar en ung älgtjur alla sina sinnens förstånd och smaskar i sig några björkskott intill vår gårdsinfart. Snacka om närkontakt när man minst anar det, jag sköt honom med min kamera och det tyckte både jag och tjuren var tillräckligt med avfyrande för den här dagen.
Receptet för 4-6 personer
Ingredienser:
800 g innerlår eller skav av älg
4 st gula lökar skalade och skurna i ringar
1 dl tomatpuré
5 st vitlöksklyftor (finhackade)
2 tsk grovmalen peppar
1½ l vatten
2 dl grädde
Finhackad persilja
Smör till stekningen
Maizena till avredning
eventuellt lite salt
1: Skär köttet i strimlor eller använd färdig älgskav och stek det i smöret.
2: Tillsätt löken och låt det steka ytterligare i ca 5 minuter. Rör i tomatpurén och tillsätt därefter peppar, vitlöken och häll på vattnet.
3: Låt det koka tills köttet är mört, det tar ca 15-20 minuter.
4: Rör ut 1 msk maizena i grädden och häll det över i grytan, låt det småputtra i 1 minut.
5: Strö över finhackad persilja och servera genast med ett gott bröd till. Vi åt grytan i all sin enkelhet tillsammans med ett stenugnsbakat surdegsbröd och det kan jag lova det kändes som att himlen var vår plats på jorden just där och då.
Bon appetit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar