Smått och gott inför hösten, vad med några cocktailbitar eller Amous Bouchè före middagen.

Kantarellpajbitar med ramslök och syrad grädde

Gravlaxrullar på potatisrieska med sikrom

Bouchéer fyllda med rökt renkött och palsternackmos

Kokt abborröra på lant-knäcke 

Sikbollinios naperade med färska örter

Festbitar på choklad och hallon

Färska frukt och bärspett

Rabarberfristelse med blåbärsskum

Kantarellpaj med ramslök och syrad grädde
Ingredienser:

500 g kantareller
2 st gul lök
1 tsk mixad ramslök
4 ägg
½ liter mjölk
1 dl grädde
Salt och peppar
4 msk tomatpuré
En sats smördeg som räcker till en djup ugnsform typ 30x50 cm

1: Sätt ugnen på 165 grader. Börja med smördegen och laga en så stor sats att det räcker till en stor ugnsform. Ställ degen en stund i kylen fören du kavlar den ut på bakplåtspapper. När du kavlar ut degen se då till att kavla ut den så stort att den täcker hela ugnsplåten, lägg degen i formen och skär bort överlopps deg så att du får rena och fina sidor runt hela formen, men ändå så att degen går lite upp över sidorna ungefär en centimeter.

2: Pensla degbotten med tomatpurén och förgrädda i ugnen ca 3-5 minuter. Ta den ut och låt den vila.

3: Putsa och skölj av kantarellerna under kallt rinnande vatten. Hacka dem grovt. Skala och skär löken i mindre bitar.

4: Stek svampen och löken i stekpanna med smör tills det fått lite vacker färg. Häll över svamp-lökblandningen i en mixer och tillsätt mjölken. grädden, ramslöken och äggen, kör allting i mixern tills det blivit en jämn och slet massa, salta och peppra samt smaka av och häll över pajdegen i ugnsformen. Grädda pajen i ugnen tills den fått en vackert gyllene färg och äggmassan har stannat. Tag ut pajen och låt den svalna.

5: När pajen är avkyld och kall kan du skära den i mindre bitar, typ cocktailbitar och spritsa över en liten klick med syrad grädde, t.ex. creme fraiche eller smetana smaksatt med lite örter du själv valt. 

Gravlaxrullar på potatisrieska med sikrom

Ingredienser:

5 st runda potatisrieska ( 20-25 cm i diameter)

4 msk creme fraiche

1 msk majonnäs

1 tsk stark senap 

5 skivor gravlax

1  gul lök

1 msk skuren gräslök

1 msk skuren dill

1: Skala löken och skär den i mindre bitar. Lägg löken tillsammans med alla andra ingredienser utom potatisrieskan i en mixer och kör till en slet tjock massa.

2: Fördela och bred ut massan på dina potatisrieskan så att du har lika mycket massa på varje bit tunnbröd. Rulla därefter ihop tunnbröden till avlånga "cigarrer". Lägg dem i kylen och låt dem stå där i minst 1 timme.

3: Tag fram "tunnbrödscigarrena" ur kylen och skiva upp dem i lagom stora munsbitar, lägg dem på fat med skurna sidan uppåt och lägg på en liten klick med sikrom och avsluta med en dillkvist på toppen.

Ha tålamod det kommer flera recept i nya inlägg.

Bon appetit

Fänkål kokt i apelsinsaft

Apelsininkokt fänkål

Ingredienser:

2 st hel fänkål

Saften av 3-4 st apelsiner

1 st schalottenlök 

4-5 st hela nejlikor

½ dl socker

1 tsk salt

100 g smör

1: Skölj och tvätta fänkålen. Skär bort det yttersta bladen och stjälkarna. Dela fänkålen i fyra delar som båtar och lägg i en kastrull.

2: Skala löken och dela den itu. Lägg i kastrullen.

3: Tillsätt kryddorna, sockret och saften av apelsinerna. Låt det koka tills fänkålen blivit genomkokt och mjuk. Tillsätt smöret och eventuellt finhackad gräslök eller purjolök och låt det koka ihop en liten stund.

Servera tillsammans med kokt eller ångad lax. Passar bra till en kraftig blåmögelost eller som  tilltugg till en lammstek och även vilt.

Bon appetit

Ugnsbakad paprika fylld med fårkött från Larsmo ullförädling och Cannelloni med rotsaker från det lokala torget

Fårköttsfylld  paprika och Cannelloni

med morot, broccoli och örter

Receptet för 4 personer
Ingredienser:

4 st paprika (färgen spelar ingen roll)
800 g får maletkött
2 st gul lök, medelstora
1 st ägg
½ dl skorpmjöl
1 dl starkt kaffe
 1 msk senap
3 msk grädde
1 tsk salt
Nymalen svartpeppar
En knippe färsk timjam

4 st Cannellonin (Pasta kolvar med en diameter på ca12-15 mm och ca 4-5 cm långa)
4 st morötter
1 st mindre broccoli
1 dl riven klosterost eller svart edamer
En handfull färsk oregano
Några kvistar bladpersilja
1 msk ättika
1 tsk socker
3 dl grädde
salt och peppar

1: Halvera paprikorna i tu på längden och ta ut kärnhuset. Smörj en ugnsfast form och lägg paprikahalvorna i formen. Skala och hacka löken fint. Timjan gör du likadant med, den får vara mycket finskuren.

2: Blanda ihop fårkött, den hackade löken och timjan, ägget, skorpmjölet, 1 dl starkt kaffe, senap,  grädden, salt och peppar till en tjock smet. Fyll varje paprikahalva med en del av smeten, var generös. (Skulle det bli över av smeten rullar du ut det till vanliga köttbullar och steker dem varefter du kan frysa ner dem, på så vis har du en färdig mat till nästa gång). Lägg ugnen på 165 graders värme, men vänta ännu med att steka dem.

3: Förbered Cannellonin på följande vis: Skala morötterna och strimla dem tunna och fina, hacka broccolin mycket smått och gör även likadant med örterna, bladpersiljan och oreganon. 

4: Bryn moroten i stekpanna tills den är nästan mjuk, tillsätt broccolin och fortsätt bryna en liten stund till. 

5: Tillsätt sockret, ättikan och örterna i stekpannan medan det ännu bryner. Häll därefter 1 dl grädde över och låt det koka ihop. Salta och peppra samt smaka av. Tag av värmen och låt svalna lite. Under tiden smörjer du en till ugnsfast form för dina Cannellonin.

6: Lägg Cannellonin "liggande" i formen, häll på resten av grädden, 2 dl, och strö över den rivna osten.

7: Lägg de fyllda paprikorna och cannellonin i den förvärmda (165 grader) ugnen och grädda i 15-20 minuter. Passa på så att det inte bränns, skulle Cannellonin, (vise versa) bli färdig före paprikorna tar du dem ut och låter dem vila under folie.

8: Servera allting med nykokta smörslungade rödbetor och kokt potatis eller en sensommaraktig sallad. Och ett gott färskt bryt bröd till. Lycka till och njut av den skörd sensommaren och hösten kommer att bjuda på

Bon appetit

Menyer utan identitet, krogar utan visitkort och kockar utan inspiration, samt saknaden av måltidskunskap är ingen bra kombination

När vi satte oss i bilen och styrde kosan likt Klingspor mot norr hade vi ingen aning om vad vi kunde hamna ut för. Vi var båda två lika förväntansfulla och spända på vad som kunde möta oss på vägen. Att det skulle bli någonting spännande och lukrativt i matväg var redan förutbestämt och att det skulle bli i nordiska landskap rådde det heller inga som helst tvivel om, vi var helt enkelt på semester med ett gemensamt mål att som matturister med förkärlek till våra smaklökar göra nya upptäckter i våra nordiska matlandskap.

Nu så här i efterskott och med facit i hand är det med ett visst vemod och en aning förargelse man kan konstatera att restaurangkulturen och maten hemma i Finland inte nådde upp till den standard man har i resten av Norden, man haltar sig fram lite som en skadad ringaren från Notre Dame...Ack ja, jag vet att jag verkar en aning gnällig och en smula, ( eller kanske ganska så stort) arrogant och "hemmablind" när jag säger detta men det är tyvärr den verklighet man upplever som matturist i Finland.

Vi färdades genom tre land, Norge, Sverige och Finland och för att man skall förstå min frustration över den Finländska restaurangkulturen och maten måste man först bli känd med den ideologi och filosofi jag förbinder med goda, intressanta och upplevelsefyllda måltider. För mig är det nämligen så att maten och servicen ingår i en helhet och den helheten skall visa sig som en egen unik produkt var helst den uppträder. Restaurangernas överlevnadsförmåga och lockande av kunder skall ligga i deras menyer och de skall aldrig vara baserade på någon slags kopior av andras succéer.

Goda måltidsupplevelser och förbindelser skapas endast och enbart med högt ställda krav på både råvaran, personalen och rummet. Och det är som docent Inger  M Jonsson i måltidskunskap säger det: "Måltiden är en gigantisk mötesplats varje dag som är avgörande för många sammanhang, och det är när dessa fem viktiga aspekter samverkar: rummet, mötet, produkten, styrsystemet och stämningen som måltidsupplevelsen blir en helhet. Restaurangernas menyer är ett visitkort man som gäst blir känd med och maten man sedan serveras är det konkreta beviset på restaurangens färdigheter och kunnande. Gör man ofta, som t.ex. vi, nu när vi reste genom tre land, (dock medvetet) besök på flera olika restauranger, så kan det väl nog tänkas att man lika mycket som oss blir ganska så trött på att möta en likadan meny vart än man går för att äta. Förlåtelsen är befogad om det råkar hända bara en gång men när det är en regel mera än ett undantag blir man uppriktigt sagt "lindrigt förbannad".

I Sverige och Norge är man måna om att värna det egna matskatterna och historierna bakom dem, det märker du redan när du läser menyn. Menyerna är beskrivande intressanta och lockande, maten spännande och innovativ och redan bara det gör att du som gäst vill vara med på ett sådant äventyr där du kan göra en upptäcktsresa genom måltiden. Att sedan ännu till humöret hos personalen och atmosfären i restaurangen andas givmildhet och ödmjukhet inför det gastronomiska gör ju att professionalismen syns mera påtagligt och måltidsupplevelsen blir ännu mera lustfylld och njutbar för gästerna. Och visst, det finns även i Sverige och Norge dåliga exempel, det kan jag hålla med om, men de är trots allt några få undantag medan i Finland verkar man mera vara benägen följa principen att undantagen skall bekräfta regeln

Det händer mera ofta en sällan att man blir bemött i restauranger med kommentaren, så många, så sent, och så mycket...och jag vet inte i vilket fack jag skall sätta den här slags beteendemönster i den finländska restaurangvärlden, är det en tillfällighet och ett rent misstag eller är det en praxis man tillämpar, jag kan inte riktigt komma underfund med vilket som är fallet men anser mig nog kunna påstå det sista vara korrekt med tanke på hur många besök jag ändå gjort till en hel del Finländska krogar under åren, det är ytterst få som når upp till den etik och filosofi man förbinder med gott kulinariskt kunnande och professionellt gastronomiskt beteende, det där som så fint benämns som måltidskunskap är av någon anledning kanske förbisett.

Vad vet ja... men väl, avslutningsvis kan jag sammanfatta våra måltidsupplevelser med ett konstaterande och det är att restaurangernas menyer och den finländska måltidsupplevelsen baserar sig på allt för många kopior och förutfattade meningar. Förmodligen är menyerna sammansatt av en allmänhet väder tagen uppfattning om att man som restauranggäst vill ha det så här, lika överallt, rena Mc Donalds upplägget med den samma hamburgaren vart än du åker för att äta.  Vet ni vad, jag skulle vilja se mera kreativitet och nytänkande i det finländska menyerna, varför skall alla kopiera varandra och närmast tävla om vem som gör den samma gravlax, eller sikröran på en Malaxlimpa bäst, det blir i längden trist och ointressant att äta så. Att skapa någonting eget är det yttersta beviset på kreativitet och ger måltiden en egen identitet. De är måltidskunskap personifierat i en måltidsupplevelse av bästa klass och kvalitet. Jag har sagt det många gånger förr och det skadar aldrig att upprepas: MAT SKALL SKAPAS INTE KOPIERAS.

Du kan följa min jakt på den perfekta måltidsupplevelsen under rubriken: Måltidsberättelser här på bloggen

Bon appetit