Skolmåltidernas fait accompli

Det blåser stark storm omkring skolmaten igen på nätet och i sociala media, enligt de senaste påståenden är det fel av föräldrar och andra mena skolmaten är dålig. Det framställs som att vi glömmer bort den stora vinst barnen får av att skolmaten och skolmåltiden är en del av den matkulturella fostran och att maten egentligen ändå inte är så dålig, att barnen lär sig tänka i andra och nya banor och att det är en samhällsutvecklande insats man gör för deras bästa när skolmåltiden serveras.

Vad är normal mat i de finländska skolorna…?  och vilka är det goda föredömliga exemplen på skolmat i Finland. Vad är god skolmat och fram för allt, var serveras i så fall denna perfekt sammanställda och enligt alla föreskrifter felfria skolmåltid…? Det är ingen bra eller god idé skryta i tidningsspalter och sociala media över hur bra den Finländska skolmaten är när den till största delen består av hel och halvfabrikat, lagad av en personal som saknar kärleken och omsorgen till mat och som tydligen helt också saknar både empati och känsla för sitt yrke.

De har redan så många gånger blivit bekräftat svart på vitt att skolmåltiderna som serveras landet runt till största delen består av industrimat, dvs, hel och halvfabrikat, och personalen verkar vara mer intresserad av att skylla ifrån sig än att ta tag i problemet. Det som också bekymrar mig, kanske ännu mera är den inställning och attityd man framhåller. Det finns de som påstår att skolmaten är en väsentlig del av en inlärningsprocess och att den därigenom också är med om att skapa arbete, sociala kontakter, och barnen lär sig nya ting, man lär sig se saker och ting ur andra synvinklar osv.. Man bör se träden för skogen har det blivit sagt . 

Jag håller helt med om det eftersom det stämmer överens med den filosofiska grundtanken all gastronomi bygger på. Men jag håller inte med om att skolmaten skall föras fram som god, näringsriktig och måltidsfostrande under hel och halvfabrikatsvillkor, de är inte förenligt med god gastronomisk etik.  Och jo visst, mycket kloka ord, att man, bör se träden för skogen, Men det är bara det att mellan skogen och träden har någon skapat en barriär som förhindrar den normala och naturliga utvecklingen för barnen. Med andra ord: vill jag ställa frågan vad slags signaler ger vi våra barn med att servera dem hel och halvfabrikat och i samma andetag profilera den insatsen som en i alla avseenden godtagbar hälsofrämjande måltidsfostran. 

Vi har en matkulturombudsman och även en måltidsprofessor i vårt land till vars huvudsakliga uppgift hör att tala för den finländska matkulturen och främja en hållbar utveckling genom det, samtidigt som de skall upplysa och måltidsfostra den finländska befolkningen till medvetna konsumenter i alla åldrar, men vad har det hitintills gjort...? enligt min mening inte kommit med mycket annat än löst prat. Det ringer varningsklockor för mig och det borde det även göra för många andra i branschen. Det torde redan vara en tydlig signal att någonting är fruktansvärt galet när även kända och berömda kockar tar till orda för att tala för barnens bästa när det gäller skolmåltiderna. De är dags att öppna ögonen för " ingen är så blind som den som inte vill se".

Jag vägrar tro att allt är så bra med skolmåltiderna i landet som mången vill ha de till, jag vägrar också tro på att personalen gör sitt yttersta för att måltiderna skall bli upplevelsefulla, glädjefulla och omtyckta, bevisen är allt för många för det motsatta, det kastas skolmat för miljoner av euro varje år, och lika fullt fortsätter både politikerna och beslutsfattarna mena att det är den enda rätta vägen att gå, och vad värre är så har kökspersonalen fullständigt slutat att bry sig, de som ändå står maten närmast och sist och slutligen är hörnstenarna i själva skolmatens tillkomst borde ju för länge sedan ha reagerat på ett eller annat sätt, men nej. Nu står vi otvivelaktigt  inför ett fullbordat faktum, ett Fait accompli där ingenting mera kan räddas.

Jag är uppriktigt sagt, verkligen bekymrad över utvecklingen kring den finländska skolmaten och speciellt hur den omhändertas av kökspersonalen. Det är heller ingen underdrift påstå att vi är fullständigt på fel spår och ger en snedvriden bild av vår finländska matkultur om vår matkulturombudsman och måltidsprofessor lika mycket som kökspersonalen anser mena att skolmaten är bra som den är och att vi skall vara tacksamma den är gratis. Jag menar på fullaste allvar att vi bygger inte en god och kvalitativ offentlig måltid på dåliga val och bortförklaringar än mindre på rena lögner, det ger en felaktig bild av vår finländska matkultur och det är ingenting vi skall gå omkring och skryta över, tvärtom!

Jag önskar att alla i branschen och speciellt alla de som på ett eller annat vis är involverade i frågor och problemställningar runt den offentliga måltiden slutade upp med att tala i vackra fraser och i stället började göra något konkret för att få en lösning på problemet, för det är trots allt så att enade är vi som starkast. Vi kan inte och skall inte enbart förlita oss till hur man löser problemen i andra land, vi måste kunna våga ta egna initiativ här och nu. Jag uppmanar alla på fältet att visa handlingskraft, om inte annat så gör som jag gjort, skriv ett personligt brev till Finlands President.