Skolmaten är en miljöbrottsling

Under ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2011 hade Finland valt som sitt huvudtema hantering av klimatförändringar på alla nivåer. Och målet var att de nordiska länderna skulle få en ännu synligare roll som en stark och enad klimatpåverkare. Vad våra beslutsfattare och politiker verkade ha åsidosatt var den offentliga måltidens inverkan och ansvar på detta område.

Vi i Finland anses internationellt vara det land som föregår med ett gott exempel då det gäller social välfärd, och goda levnadsvillkor, vi anses ha det bästa skolorna i världen, med en pedagogik som man bara måste beundra. Vi anses ha en samhällsstruktur så väl planerad och förberedd att det gör många andra länder blåa av avund. Vi tar hand om våra barn och åldringar på ett respektfullt och efter omständigheterna tillbörligt och acceptabelt sätt och på Ministernivå vill man framhålla och påminna om att "health in all policies", dessutom lanserat av Finland också betyder att hälsofrämjande arbete måste idkas konsekvent på alla områden. I detta arbete behövs både företag med samhällsansvar och det civila samhället. Man betonar betydelsen av hälsa för utveckling. -En hälsosam och balanserad lunch hjälper unga att behålla sin hälsa, vilket åter har en positiv inverkan på utvecklingen-.” Man konstaterar också att skolmaten på många sätt kan betala sig själv”. “Den förbättrar inlärningsresultaten - och vegetarisk mat kan t.o.m. ha klimatkonsekvenser”. Allt det ovannämnda blir bara till vackra fraser som tyvärr inte motsvarar verkligheten. Våra politiker och de maktupprätthållande tjänstemännen verkar inte tala samma språk eftersom  den offentliga måltiden/skolmaten inte når upp till det som är utlovat, och det är en skrämmande situation.

Skolmaten består till största delen av hel och halvfabrikat som i stora fabriksliknande centralkök tillreds och delas ut till eleverna. Mat som är fullständigt identitetslös och dessutom smaklös. Det här är den verklighet som skoleleverna hamnat i och den verklighet som enligt våra politiska beslutsfattare är det billigaste alternativet. Jag skulle villa veta med vilken kalkylator dessa byråkrater har räknat ut att det här är det billigaste alternativet? Det är inte underligt att köksorna känner sig åsidosatta och att en del av dem  rent av lider av depression och ångest, deras arbete går ju endast ut på att sprätta upp påsar och kartonger och ingen av köksorna vågar yttra sin ovilja till att öppna dessa påsar och kartonger än mindre våga säga ifrån av rädsla för att missta sina jobb.

För alla oss som valt detta yrket där handlingskraft, skaparglädje och konstnärlighet är ett måste och det personliga handarbetet med kärleken och omsorgen till maten är yrkets stolthet och det som verkligen främjar den finländska matkulturen blir den offentliga måltiden och skolmaten ett skrämmande exempel på hur illa ställt det är med skolmaten i det offentliga köken.

Det är mycket märkligt att samtidigt som frustrationen och missnöjet växer bland både kokerskor, kockar, föräldrar, elever och även lärare så är det officiella Finländska ställningstagandet och uttalandet för världen det att visa ansvar och omsorg inför klimat och miljöfrågor, lika förbannat slänger vi bort flera tusentals kilo skolmat i året, pengar som går rakt på soptippen utan att någon nämnvärt tycks bry sig, -" var det inte så att vi skulle spara-" det är nu vad våra politiker och beslutsfattare åtminstone starkt hävdar. Hur är det då möjligt att vi kastar miljontals av euro i året rakt ut på soptippen och samtidigt så starkt vill profilera oss som en miljömedveten och klimatansvarsfull nation.  Som jag ser det så strider den offentliga måltiden mot den klimatpolitik och goda miljöprincip som vi som nation har satt som ett mål, den offentliga måltiden är en stor miljöbrottsling och frågan blir hur i all världen har våra politiker accepterat detta.


Det dåliga miljöeffekterna i den offentliga måltiden är stora och skrämmande,  som sagt, varje år kastas det över flera tusen ton skolmat och orsakerna till det är mycket enkla, hel och halvfabrikaten faller inte eleverna helt enkelt i smaken. Lägg därtill politikernas envishet och dumhet samt dåliga omdömesförmåga och uppfattningsförmåga till att bedöma skadorna på miljö och klimatkonsekvenser, ja då har du det rätta betingelserna och profilen för hur ett miljöbrott kommer att se ut. För Finland verkar skolmaten vara en så "helig ko" att vilka som helst problem som än uppstod så vill man inte bry sig eller ens ta någon ställning till dem. Men jag vill påminna om att kor, även heliga kor, nog bör mjölkas för att hållas friska. Det har pågått ett bråk och en kamp om skolmaten i många år och ju mera tiden lider blir den offentliga måltiden bara en ännu större miljöbrottsling.

Somliga vill påstå att det nog även finns goda försvarliga exempel på skolmat, jo men visst, det är bara det att de exemplen hittar vi inte i den offentliga sektorn, dem hittar vi i den privata sektorn, Steiner-skolan är bland annat ett sådant gott exempel på där man tänker både på barnen och miljön, så visst, nog finns det goda exempel men inte i den offentliga måltiden dit den grundlagsenliga kostnadsfria skollunchen räknas.  Det flesta av oss är redan djupt och uttömmande medvetna om hur illa ställt det är med den offentliga måltiden och för ett antal år sedan fick skolmaten till och med inför kommunalvalet ett stort media uppslag.  Vad har hänt sedan dess, i stort sett ingenting. Det går den rakt motsatta vägen och det värsta av allt är att många kommuner planerar bygga ännu större centralkök med gigantisk kapacitet vilket kommer innebära ännu större miljöbrottslighet.

Jag ser inte någon acceptabel eller god framtid för den offentliga måltiden i ljuset av det som nu håller på att ske. Om den offentliga måltiden/skolmaten verkligen är den "heliga ko" man vill framhålla ja då er det mer en nödvändigt att illa kvickt få denna kossan att må betydligt mycket bättre. Jag uppfordrar kommunerna över hela Finland se över miljökonsekvenserna för den offentliga måltiden, hur stora är miljöbrotten i kommunerna och har man verkligen råd att kasta hundratusentals euro rakt på soptippen speciellt i dessa tider när landet är närmast på väg att gå i konkurs.

Bon appetit

Norge har det gastronomiska övertaget.

Vad är det som gör Norge till en gigantisk gastronomisk nation. Inget annat land, med undantag för Frankrike självt, har än så länge kammat hem så många segrar i världens prestigetyngsta tävling som Norge har gjort i Bocuse dÒr. År efter år presterar Norska kockar de som alla andra bara går och drömmer om att åtminstone en gång under karriären få vara med om, nämligen att få den ära och berömmelse som världsmästerskapen i kokkonst innebär, få delta i den kocktävling som är höjd över allt annat och som blir det yttersta beviset på att man just då är världens bästa kock.

Norge har genom sina fem stycken guldsegrar symboliserade i Paul Bocuse statyetter och ett betydligt antal andra och tredje plats segrar bevisat resten av världen att Norge som nation har förmågan att frambringa kockar i världsklass och att dessa kockar dessutom har ett brinnande intresse för vad det håller på med. 

Jag tror att det norska folkets vilja och intresse för allt det goda i livet är den faktor som till stor del är en bidragande orsak till att Norge som nation lyckas trolla fram år ut och år in nya kockförmågor som sedan dessutom blir världsstjärnor, kockar i den allra högsta klassen. Norge har som nation givetvis också en särställning när det gäller matlagningskonst, Norge är världens rikaste land och har en närmast nästan outtömlig mängd av råvaror att ösa upp ur både hav och på land och lägger man därtill den obegränsade iver och entusiasm bland kockarna till dessa råvaror, ja vad kan då gå galet, nästintill ingenting, det blir fullkomligen omöjligt att kunna misslyckas. 

Personligen tror jag att Norge vinner så ofta just på grund av att mentaliteten i detta land är något i en fullständigt egen klass för sig själv. Människorna här är framsynta, glada och positiva till allt och då jag riktigt tänker efter kommer jag ihåg de orden en norsk kollega till mig yttrade, nämligen, en sur kock lagar aldrig god mat, och det lär vara nog så sant. Norska kockar är fullständigt och harmlöst förälskade i alla slags situationer och ett tillfälligt nederlag gör dem ännu starkare och tävlingssugna just därför att man har den inbyggda förmågan att kunna vända något dåligt till det bästa. Man har en mentalitet i Norge som tydligen bara smittar av på likasinnade och det gör att det norska samhället och i detta fall kockarna smittade av den allmänna mentala hälsan presterar någonting mycket mera ut över det vanliga, någonting som är skapat för att vinna. 

Tyvärr saknar vi Finländare totalt denna förmåga, att se det positiva i allt och dra nyttan av det, vi är tyvärr redan genom modersmjölken avlade till en slags tungsinthet, en slags mollaktig tillvaro som återspeglar sig i alla samhällsskikt, vi är , låt oss säga det, ett tyst folk med förmågan att säga så lite som möjligt på så lång tid som möjligt medan våra västligaste nordiska grannar: Norrmän är det rakt motsatta, det sprudlar av iver till att få säga så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och att kunna uttrycka sig klart och tydligt med perfektionism och entusiasm är för dem en dygd, Kanske detta är en av det orsaker till att den norska kokkonsten har så otroligt bra vind i seglen, vad vet jag, men faktum kvarstår att Norge är det bästa landet i världen på att laga konst av mat, om vi då inte räknar med Frankrike förstås. 

Gratulerar med segern, Ørjen Johannessen, du har vunnit allt det som går an att vinna under några år och på toppen av det hela Bocuse dÒr 2015 lyon. Hela den gastronomiska världen bugar ödmjukt för dig. 

 Bona appetit

Norska segrar genom åren i Bocuse dÒr 

Guld 2015 i Lyon Ørjen Johannessen

Guld 2014 i Stockholm Bocuse dÒr Europic. Ørjen Johannessen

Brons 2011 Lyon. Gunnar Hvarnes

Guld 2009 Lyon. Geir Skeie

Silver 2005 i Lyon. Tom Victor Gausdal

Guld 2003 i Lyon. Charles Tjessem

Guld 1999 i Lyon. Terje Ness

Brons 1997 i Lyon. Odd Ivar Solvold

Guld 1993 i Lyon. Bent Stiansen

Silver 1991 i Lyon Lars Erik Underthun

http://www.bocusedor.com/winners