I lexikon beskrivs rönnbären som "skarpt sura" och det är milt sagt nog så sant. I böcker om hälsokost är rönnbäret en ständigt återkommande gäst och man kan där läsa att "rönnbären har en laxativ verkan och bladen används till te och är goda tillsammans med pepparmynta".
Inte särskilt uttömmande, men den Norska Botanikerna Rolv Hjemstad är oss tillmötesgående i sin bok Medicinplanter i Norge. Han skriver att rönnbären innehåller mycket av det samma ämnen som man finner i äpplen, men också att "fröna i rönnbären innehåller en fet olja och ämnet amygdalin, en blåsyra-glykosid som bildar det mycket giftiga ämnet blåsyra, men genom både kokning och torkning av bären avlägsnas det mesta av giftverkningarna".
Hjelmstad säger också att Samerna menade att torkad och malen bark av rönn blandad i mjölk skulle hjälpa mot diarré, och att rönn bark kokt i urin var ett gott medel att använda sig av mot inflammerade sår. Fyra till fem krossade rönnbär blandat med honung och ljumt vatten är ju också ett gammalt känt kärring råd mot feber.
Hjelmstad skriver vidare att rönnbären innehåller mer C-vitamin än apelsiner och blev följaktligen använt mot skörbjugg. I folkmedicinen blev bären dessutom använt mot njurplågor, njursten och gikt.
"Bär lagda i brännvin var ett vanligt ämne mot reumatism" och att tugga på torkade rönnbär är ett säkert medel mot heshet, menar han. Avslutningsvis anbefaller Hjelmstad att du avlägsnar fröna från bäret om du planlägger att använda stora mängder av rönnbär i matlagning eller till medicinskt bruk.
Författaren Hulda Garborg var tidigt ute med att ta rönnbären in i kokböckernas kärleksfulla värme. I hennes kokbok Heimstell - Hemvård från 1922 skriver hon bland annat detta entusiastiska stycket om rönnbären:
"Rognebærsylt er noko med det finaste som finst; mange likar det betre enn sjølve tyting. Og ikkje treng rognebæri meir sukker heller enn andre bær, naar ein bere læt dei faa litt frost paa seg, fyr rein tek dei."
Rönnbärssylt är någonting bland det finaste som finns; många tycker bättre om rönnbär än självaste lingon. Och inte behöver de mera socker heller än andra bär om man bara låter frosten bita hårt i bären fören man plockar dem.
Tak heile, raude bær, og reinska av all stylkstubb. Vaska dei i flerie vatn, dei plar vera utruleg skitne, og koka dei som anna syltety i ei saft av helvti sukker mot bær og nokre skeier vinbærsaft (ribs) eller ei skei edik. soleis held dei seg framifraa"-.
Tag hela röda bär och rensa dem fria från stjälken, tvätta dem i flera vatten för de brukar vara otroligt smutsiga eller skitiga, koka dem sedan som vilken annan sylt som helst i en saft av häften socker mot mängden bär och några skedar vinbärssaft ( röda vinbär) eller en sked ättika, på så vis håller sylten sig i en lång tid framöver.
Norges största kokboksförfattare och ikon i kökets värme, Henriette Schønberg Erken tog i 1914 i sin Stor kokebok med tre recept där rönnbär hade huvudrollen, nämligen rönnbärsgelé och två typer rönnbärssylt. Rönnbärsgelén från den tiden lager du på följande vis, här i både originaltext och översatt:
"Bærena knuses og haves i krukke; denne sættes i en gryte med vand, koker, til bærene har saftet sig. Siles gjennem geléklædet;saften maales. Til 1 l, saft tages 1 kg sukker. Sukkeret fugtes med vandet, og naar sukkeret er smeltet og skummet, haves saften i. Smaakoker, skummes; er ferdig, naar det stivner ved avkjøling. prov, om en draape hænger igjen paa skeen. Saften kan tilsættes med 1 dcl. sur eplesaft".
Rönnbären krossas och läggs i en kruka, denna sättes i en gryta med vatten, kokas tills bären har saftat sig. Silas genom en silduk. Saften mäts upp. Till 1 liter saft tages 1 kg socker. Sockret fuktas med lite vatten och när sockret har smält och blivit skummat tillsätts saften av rönnbären. Låt det småkoka och skumma det under tiden. Saften är färdig när den styvnar vid avkylning. Geléprov tages på följande vis; Gelen är färdig när en droppe saft hänger kvar på skeden och inte droppar av från skeden. Saften till rönnbären kan också kryddas med 1 dl syrlig äppelsaft.
Henriettes recept på sylter var och är än i den dag som är helt standard i det norska köket och utan att överdriva kan man säga att hennes sylter har också gått världen runt i många former. En annan kokboksförfattare som skriver moderna och innovativa recept på löpande band är Kirsten Winge, hon har ett nyskapande och intressant recept på rönnbär tillsammans med äpplen. Och det finns en uppsjö av Norska matskribenter som har närmast ett fanatiskt förhållande till rönnbär. Doktor Olav Sopp med sin bok om Norsk vin där rönnbäret är en potentiell råvara, Johan Setnes med sin bok, Vin med smak av naturen och Gudrun Ulltveit med boken Ville bær, alla dessa har rönnbär som sin favorit.
Förr var rönnbärsblad nöd mat för djur och människor, nu är rönnbärsbladen tillsammans med bäret på väg in i köket igen. Det smakar som mandel eller marsipan heter det i boken Norges ätliga plantor och bär.
Mitt recept på rönnbärsgelé
1 kg rönnbär
½ kg äpplen
½ kg russin
Koka saft på rönnbären, russinen och äpplen i en saftkokare.
Per liter saft behöver du följande:
2/3 påse fruktpektin
1 kg socker
1 dl mandellikör
1 tsk kanel
1 tsk malen ingefära
Låt saften av bären, russinen och äpplen småkoka och tillsätt hela mängden socker tillsammans med kryddorna och alkoholen under omrörning. Låt småkoka och skumma allt eftersom det behövs. Ta ett geléprov. Gelen är färdig när en droppe styvnar på skeden. låt den svalna lite fören du häller den på glas eller burk.
Bon appetit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar