tisdag 28 februari 2017

fastlagsbullen och ärtsoppan, bägge kan ta livet av dig.

-Apropå fastlagsbullen / hetvägg. Det finns en svensk kung som idag är känd för en enda sak. Nämligen att han dog efter att ha ätit en stor portion hetvägg. Kungen hette Adolf Fredrik, han levde mellan 1710 och 1771, han var far till den mer kände Gustaf III. Adolf Fredrik gillade mat, riktigt god mat. En kväll, fettisdagen den 12 februari år 1771, slog han till med ostron, hummer, böckling, kaviar, surkål, kött med rovor och så som avslutning ett antal hetväggar. Till allt detta drack han självklart champagne. Detta blev Kungens död, ett vittne, Johan Gabriel Oxenstierna, menar att kungen inte klarade att smälta all den här maten, därför fick han ett slaganfall och dog. 

Det gick rykten om förgiftning men Oxenstierna menade att just hetväggen var det som avgjorde kungens öde. Kungen lär ha ätit 14 portioner hetvägg. De ni, och jag som alltid menat att man kan inte äta ihjäl sig, eftersom kroppen säger ifrån i god tid ... hmm. tji fick jag, men 14 portioner, det klarar väl ingen modern människa av, eller gör man? 

Och ärtsoppa, som också äts under fettisdagen, som om inte det skulle vara nog med att en kung dött av hetvägg så har också en annan Svensk Kung, Erik XIV dött av förgiftad ärtsoppa. Detta är dramatik på hög nivå och man får en viss association till Frank Capras svarta komedifilm från 1944, Arsenik och gamla spetsar, (Arsenic and old lace) där två äldre damer har en mystisk och högst säregen hobby med att förgifta ensamma äldre män. 

Johan; brodern till Erik blev kung och höll storebror Erik fängslad i åtta år i flera olika slott i Sverige och Finland innan han plötsligt avled, 43 år gammal, på Örbyhus i Uppland 1577. Han lades i en enkel furu-­kista under golvet i Västerås dom­kyrka. Men han fick inte vila i frid. Redan på 1600-talet kom de första ryktena: Blev Erik förgiftad med ärt­soppa? Gustav III, som ville vårda den svenska historien, lät köpa en dyrbar sarkofag av Carraramarmor. Den skulle Erik ha, ansåg kungen så Erik grävdes upp 1782 och pressades ner i sarkofagen. 

Det var inte lätt för han var för lång, alltså kapades hans ben. De avhuggna fötterna lades vid sidan av skelettet i sarkofagen. Gustav hämnades på Johan, som ju tagit kronan från Erik, genom att ta begravningsregalierna från Johan III:s pampiga gravkor i Uppsala dom­kyrka och lägga dem i Eriks kista i stället, för att markera att där ligger en krönt kung. 

År 1958 öppnades sarkofagen och kungens kvarlevor undersöktes med modernaste teknik. Forskarna ville ha svar på frågan: Blev Erik förgiftad med arsenik, som det påståtts i tre hundra år? Svaret var ja! Han hade så mycket arsenik i kroppen att det inte kunde ha kommit enbart från textilierna i kistan. Kungen förgiftades på order av Johan III som hela tiden fruktade fritagningsförsök som kunde leda till revolt och statskupp. Där­emot gick det inte att bevisa att ärt­soppa blev kungens sista måltid.
Bon appetit

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen