onsdag 5 april 2017

Chokladen och ägget.

Att människor i alla tider blivit fängslade av choklad är ingenting nytt, aztekerna använde till och med kakaobönan som valuta långt fören vi Européer ens visste vad pengar var. I vårt moderna samhälle har chokladen blivit till en godsak alla kan njuta av och alla har vi vår egen favorit i choklad. Under påsk är det som bäst synbart, chokladägg i alla slags former och utföranden finns det att köpas och alla har det gemensamma att chokladen är det som skall dominera.

Själv är jag mest förtjust i ett visst chokladägg, ett ägg som är så genuint och fosterländskt att inget annat ägg kan jämföras med detta chokladägg, inte någonstans i världen. Chokladen är stöpt in i ett riktigt äggskal som för ändamålet blivit urblåst, och redan bara det vittnar om att chokladägget är lite speciellt och originellt, tänker inte föra någon reklam, då bilden i sig själv redan gjort det, men konstaterar ändå att ägget är det bästa av dem alla och smakar dessutom förträffligt när man själv vet hur hela processen är gjord (Här avslöjar jag en liten hemlighet, men dock för mig en betydelsefull sådan, Carl Fazer och Fazers produkter är något som sitter i blodet av en så enkel anledning att min farmor tillhörde släkten Fazer ) Därav också denna passion till chokladägget ”Mignon”.

Så kan jag inte heller låta bli att citera den Svenska Chokladakademiens information om själva kakaon/ chokladen, läsvärd information:

I en stad, som han döpte till La Villa Rica de la Vera Cruz, upptäckte Cortés en dryck, som Aztekerna kallade ”xocoatl” och som tillagades av kakaobönor. Med lite god vilja kan man få Aztekernas ”xocoatl” att på svenska och många andra språk i direkt översättning bli ”choklad, chocolate, schokolade, chocolat ” etc.

Redan på 1000-talet hade kakaobönor använts som betalningsmedel och var en eftertraktad bytesvara i hela Centralamerika. Det fanns, när Cortés anlände till Aztekernas riket, listor på varor och tjänster med priser angivna i kakaobönor. Även skatt betalades med denna ”myntenhet”. Det sägs att aztekernas siste härskare, kung Montezuma, hade ett lager om nära 1000 ton torkade kakaobönor, en ofantlig förmögenhet. Med tanke på att kakaobönorna användes som betalnings medel är det lätt att förstå att drycken inte heller dracks av vem som helst i landet utan främst av en grupp chokladälskare i Montezumas närmaste krets. Det var ju i princip ”pengar” som dracks. Dessutom kryddad med honung och peppar.

Christopher Columbus var med all säkerhet den förste spanjor, som kom i kontakt med choklad som dryck. Redan år 1502 hade Columbus träffat på kakaobönor på en liten ö utanför Honduras kust. Han försökte introducera chokladen vid det spanska hovet, men då han inte riktigt visste hur drycken skulle tillagas, blev den brygd man fick fram inte väl mottagen och kung Ferdinand och drottning Isabella tyckte att det var en simpel och smaklös ”soppa” han hade upptäckt.

I Frankrike, där man alltid haft förmåga att upphöja ätandet och drickandet till skön konst, infördes speciella ritualer för chokladens intagande. Helst skulle man dricka den på morgonen, gärna innan man gick upp ur sängen. Därigenom skulle man förlänga känslan av att befinna sig i det behagliga tillståndet mellan dröm och verklighet. Denna exklusiva njutningsform var förbehållen den aristokrati, som kunde planera sin sysslolöshet efter behag.

Som så många gånger tidigare i historien kunde naturligtvis den stränga katolska kyrkan inte stillatigande se hur någon form av njutningsmedel spreds i allt större omfattning och i allt vidare kretsar. Allrahelst som denna njutningsfulla dryck hade rykte om sig att vara ett afrodisiakum, som inte bara gav själen näring utan även potensen. Bättre blev det inte heller sedan det, sant eller osant, påstods att världen mest omtalade ”älskare”, Giacomo Geronimo Casanova, inmundigade upp emot 50 koppar choklad per dag – hur han nu han med detta!

Kakaoträdet, på latin Théobroma (Gudarnas föda, fritt översatt) Cacao , är ett träd vars historia, enligt tillförlitliga källor, sträcker sig så långt tillbaka som c:a 4.000 år före Kristus. Det latinska namnet fick dock trädet av vår store svenske botanist Carl von Linné på 1700-talet. Stora kakaoproducenter är bl.a. länder som Venezuela, Guatemala, Columbia, Mexico, Java, Sri Lanka och Madagaskar.


Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen