Vi har ju i åtminstone det senaste tio åren bombarderats med värdeord som rent, friskt, etiskt försvarbart, lokalt och närproducerat och i den sättningen också betonat vikten av att göra klimatsmarta val genom av att tänka på miljön och vilka konsekvenser det får med att välja antingen rätt eller fel. Och inte minst så har vi som konsumenter blivit synnerligen upplysta om hur viktigt det är att inte slösa med mat och råvaror och i förlängningen av allt detta informerats om att även måltiden är en form för social gemenskap, en gemenskap vi så absolut bör ta vara på, allt för många människor äter nämligen allena och allt för många familjer samlas allt mera sällan till en gemensam måltid i hemmet. Men nu ser tydligen allt detta ut att bli någonting som går i upplösning och blir ersatt av någonting ännu värre, nämligen det rakt motsatta.
Upplevelser: I botten på den nya upplevelsetrenden ligger en betoning på det mera minimalistiska förhållningssättet där upplevelserna är viktigare än prylarna, ett extremt exempel på denna form av matupplevelse är bröderna Adriás superkrog Enigma, (gåtan) i Barcelona. Här träder man in i en ljus och liten lokal med plats för endast 30 gäster där man på ett högst exklusivt sätt attraherar alla ens sinnen genom en visuell lek med metall, glas och skuggor, maten den är minst lika originell och häpnadsväckande som alla andra intryck man omges av, men frågan är om maten och alla det visuella intrycken ger dig som gäst den inre frid och harmoni man som måltidsgäst förknippar med en total måltidsupplevelse, och det kan fort hända att även prislappen på denna upplevelse är och blir en total chockupplevelse man har svårt att komma sig ur, nej då, bröderna Adrian i all ära, och det står stor respekt för deras Michelinstjärnor de har fått genom åren, men för min del är inte alla dessa extrema och ändå lite säregna matupplevelser någonting jag går och drömmer om.
En annan obegriplig trendvåg som är på frammarsch är att ljudanläggningarna på allt fler restauranger och kaféer tycks vara viktigare än själva maten som skall serveras, ljudnivån är näst intill det oacceptabla och hörselskydd är och förblir ett måste om man som gäst nu av någon anledning har lust att besöka just den här slags mat eller dryckesupplevelse. Det kan hända att jag är en smula för gammaldags och tillbakadragen enligt många av dessa trendsökande ungdomar och matnördar men nog är det förenat med en viss risk man träder in i dessa lokaler där decibelnivån är allt annat än normal.
I takt med att ensamhushållen ökar så ökar också "soloätandet" och i Sydkorea har ensamätandet, "honbap" blivit en stor trend, det finns särskilda restauranger där man har inrett restaurangen med bås för ensamma gäster, man "tvingas" sitta i sin ensamhet och sörpla i sig sin koreanska Guk eller Cchiguk soppa. Och på restaurangen Een-Maal i Amsterdam är du ensam vid ditt bord. Jag har mycket svårt att förstå varför man inte i stället uppmuntrar folk till att äta i gemenskap, vi människor är ju trots allt flockdjur och beter oss som sådana i alla andra situationer, så varför skall vi då avskärmas i en ensamhet med bara smakerna som de enda kompisarna som vi då dessutom inte kan dela med någon annan, nej det är trist att man måste sitta och äta ensam, det tycker jag verkligen.
I England har man också gått så långt som att uppmärksammat ensamätarna och i kedjor som Marks & Spencers och Sainsbury´s säljer man därför halva gurkor för 75 % av priset för en hel. Man har också mindre salladspåsar och t.ex. köttfärs i 250 grams förpackningar för enpersonshushållen, det är då mera förståeligt och på samma gång både klimatsmart och miljövänligt med tanke på den enskilda konsumenten, så det konceptet förstår jag mycket väl, att äta ensam hemma i sin bostad är en helt annan sak.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar