MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Lämna gärna något avtryck eller spår efter dig här i form av en kommentar eller hälsning, det är alltid lika välkommet. Och svar får du alltid. Hälsningar: Christian. Volo placet convivium

tisdag 31 juli 2018

Abborren, Pikadoren och havets riddare.

Den Norska popmusik gruppen VAZELINA bilopphøggers hade på sätt och vis rätt då det i 1984 tillförde världen detta lyriska stycket:


"Torsk og laks, sursill i laka 
er no´dritt je itte vil smaka
Åbbår er mat for mei,
itte torsk o sei.

Orättfärdigt mot både torsk, sej, lax och sill, men konklusionen i texten står sig än i denna dag för abborren är en av det finaste och mest delikata fiskar vi har i det nordiska vattnen. Den är tillgänglig för alla och den trivs i det flesta små pölar och tjärn lika mycket som i det större insjöarna och haven. Abborren är en rovfisk med en omättlig hunger efter byte, den reds ingen och är ständigt på sin vakt, glupsk och dessutom lättlurad och smakar lika gott både sommar som vinter. Barn älskar att meta abborre då den bjuder på både spänning och underhållning.

Abborren blir sällan större än ett kilogram och när den först är på kroken vet den också att göra motstånd, en välvuxen abborre ger sig inte utan en ordentlig fight, därav har den väl också fått sitt smeknamn " havets riddare", men det slutar inte där, abborrens slutliga försvar från att bli fångad gömmer sig i ryggfenan där det sylvassa piggarna finns, och vem har väl inte hamnat ut för dessa små pikadorer.

När fisken äntligen är fångad, flådd och rensad har man en oändlighet av kulinariska möjligheter. Det blir ofta sagt, med ett visst mått av sanning, att abborren är ganska full av ben, men dem kan man ändå avlägsna mycket lätt, lär man sig tekniken med att flå och rensa fisken med några enkla grepp och en sylvass kniv så är den färdig för en kulinarisk upplevelse värdig även kungligheter. Stekt, kokt, grillad eller halstrad gör det samma, den blir ändå alltid lika god.

Min favorit är ändå och packa en färsk, skinn och nästan benfri abborre in i aluminiumfolie, men före det slänga några klickar smör i buken samt lite salt och peppar och kanske lite ramslök och varför inte också lite dill, och som den sista smörjelsen skvättar jag några droppar citronsaft över fören jag lägger den på glöden i högst 7-10 minuter.

Ät abborren med bara fingrarna medan den ännu är varm och du kommer märka att smackljuden kommer av sig själv och du vill ångra som en hund på att du tidigare har gett småabborren till katten.


Bon appetit.

Inga kommentarer: