Det officiella Finland har i gastronomiska sammanhang för
avsikt att ”brända” läs marknadsföra sig själv som ett innovativt, självsäkert
och högklassiskt land med mat och råvaror som är, naturliga, rena, friska och
hälsosamma, det här är också alla det elementen som man är förtjusta i på den internationella
marknaden. Finlandsbilden är också starkt representerad i olika sammanhang
internationellt både genom gastronomiska organisationer som stiftelsen för
finländsk matkultur - ELO-stiftelsen som skall samla alla finländska
matkulturens aktörer, visionärer och resurser kring ett och samma bord - och från
statligt håll genom programmet Food From Finland som för övrigt också har den
samma programförklaring för sitt genomförande av den gastronomiska Finlandsbilden
”Finlands-bränden”.Det problematiska i hela denna konstellation är att det saknas fullständig medgörlighet hos en myndighet för att göra Finlandsbilden komplett, fullständigt högklassisk och verkligen auktoritär, nämligen hos, Livsmedelssäkerhetsverket, EVIRA. Denna myndighet borde vara en åtråvärd tillskyndare av den gastronomiska Finlandsbild man vill skapa och som man gör det i de redan nämnda organisationerna + många andra. Om sanningen skall fram så har Livsmedelssäkerhetsverket Evira en betydande roll också i detta sammanhang, Evira är Finlands myndighet med syfte att säkerställa säkerheten hos livsmedel, främja djurens hälsa och välfärd, tillse förutsättningarna för växt- och djurproduktion samt växthälsa och det är den myndighet som övervakar allt av livsmedelsproduktion i landet både på export och import.
Man skulle tro att när nu ändå några av landets mest professionella och högklassiska gastronomiska organisationer har gått samman i en resolution om att skapa en image av Finland som ett land med en högklassisk gastronomisk innovationskapacitet och ett råvaruutbud som bokstavligt talat kunde få vem som helst att gå av skaftet och skapa begeistring hos en var mat nörd så skulle också den myndighet som företräder livsmedelssäkerheten vara välvilligt inställd och behjälplig med sitt kunnande på området och bistå i sammanhanget på bästa möjliga vis. Men när vi synar systemet ”myndighet” lite närmare i sömmarna kan man fort konstatera att det har uppstått stora sprickor i den finländska rustningen som skall föra fram Finland som ett innovativt land på den gastronomiska kartan. Jo, vi har självklart det bästa råvarorna och det bästa förutsättningarna för rena, friska och färska råvaror, men vi har också en myndighet som sätter käppar i hjulet och skapar en slags diskrepans som är för att säga det milt, ganska, rent ut sagt, svår att förstå.
Livsmedelssäkerhetsverket Eviras myndighetsföreskrifter förhindrar i praktiken många goda och smakfulla samt traditionella slakt-delars användande i restaurangkök och det fast det kan beställas från andra EU-land. Myndighetens tolkningar av föreskrifterna är som oftast tveksam och på sitt värsta allt för personlig och man har tydligen ingen fast agenda i sina argument för detta beteende vilket gör att man sträcker på lagens långa arm och synliggör egna svårligen godtagbara tolkningar av lagtexten. Myndighetsföreskrifterna är till för att säkerställa säkerheten hos livsmedlen, det är en sak, som kan och bör kunna anses som en självklarhet, men det är en helt annan sak när myndighetspersoner som övervakar denna föreskrift lägger egna tolkningar och intressen till grund för sina övervakningsmetoder och när något sådant sker borde alla varningsklockor ringa för fullt, speciellt när det ännu till inte finns någon som helst övervakning av de som övervakar systemet.
Det är väl ändå ganska uppenbart att det råvaror vi i Finland konsumerar är både rena, friska, sunda och säkra och att den Finlandsbild vi vill skapa om oss själva utåt är en tämligen odiskutabelt rättfärdig och innovations rik bild som har den förmågan att göra oss kända och nämnda i de stora sammanhangen internationellt. Men då är det också ytterst viktigt att man på myndighetshåll tillrättalägger för att man skall kunna hålla denna image och skapa dessa goda, gammaldags, traditionsrika och smakfulla måltiderna med andra slakt delar än bara det mest vanliga, annars blir den så kallade "fullständiga bilden" av vårt lands "gastronomiska fördel" som vi vill exponera oss med bara en glansbild, dessutom en glansbild helt utan det där pudret av guld som gör bilden så åtråvärd.
Vi kockar har alltid haft för vanan att allt på djuret skall kunna användas, det är en god och respektabel del av arbetet att man använder alla delar av ett slaktat djur, allt från nos till svans och det är samtidigt ett sätt att visa sin vördnad och respekt för det djur man slaktat.
Jag blir inte bara lite sur men ytterst förbannad över det
faktum att man från myndighetshåll inte tycks, eller vill se den stora
helhetsbilden och den potential man kan skaffa sig som en verklig innovationsnation
på matfronten om man bara slapp dessa oförståeliga myndighetsföreskrifter som
anser att allt av det som är definierat som slaktavfall skall kastas på soptippen
och/eller destrueras och får inte användas till mänsklig föda. Jag har full förståelse för att man nu har samlat ett hundra tals finländska kockars namn i ett upprop för att få använda allt och hela kroppen av ett slaktat djur till matlagning, Jag hoppas att alla Finländska kockar skriver under denna namn insamling och att den får några praktiska konsekvenser, för här har nog myndigheten och föreskriften gjort bort sig ordentligt, så här kan vi inte ha det och så får det inte heller bli, detta måste det rättas upp i så fort som möjligt för att vi alla skall kunna samlas kring ett och samma matbord för att njuta det gåvor den, allsidiga, fullständiga och respekterade råvaran kan ge oss.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar