Potatisen, den gömda skatten.

Potatisen har varit den viktigaste av våra näringskällor i över 300 år och har fortsättningsvis en mycket central roll på middagsbordet. Och ja, den hör till det sundaste råvaror du kan få i dig. Potatisen är glutenfri, har ytterst låg fetthalt, potatisen är också en av det få matvaror som innehåller nästan allt av det vad kroppen behöver. Potatisen innehåller ca 80 % vatten och har mycket mindre mängd kalorier än t.ex. ris och pasta och så har den betydligt mer av viktiga näringsämnen. Potatisen är en särskilt god källa till C-vitamin, järn och kalcium. Den innehåller också fiber, en uppsjö av B-vitaminer, mineraler och lite, men allsidigt sammansatta viktiga proteiner.

Varför tror då så många att potatis är osunt? Bakgrunden till det är nog den att stärkelse kopplas till blodsockerstigning och en ökad risk för diabetes. Potatisens fasta ämne består till största delen av stärkelse och i sin rena råa koncentrerade form ger den en relativt stark stigning av blodsockret, (högt GI = glykemiskt index) mjöliga potatisar mera än stärkelsefattiga och nykokta mera än kalla potatisar.

Den praktiska effekten på blodsockret – den glykemiska belastningen- av potatis är ändå nog så begränsad och det på grund av potatisens höga vattenhalt och att potatisen ofta äts tillsammans med fett, proteiner och fiber som fördröjer blodsockerökningen. Hälsomyndigheterna i de nordiska länderna har därför full täckning för att rekommendera potatis som en del av en varierad kost!

Potatisen är världens tredje viktigaste matplanta och odlas i ungefär samma grad som majs, det är bara vete och ris som odlas i större mängder än potatisen. Potatisen är den matplanta som odlas i flest land i världen, i över 100 land och potatisen är också den matplanta som ökar mest i produktion och då speciellt i Asien och Afrika, Kina producerar mest potatis av alla länder i hela världen. För tio tusen år sedan odlade inkaindianerna ”papa”, som var en tålig gröda, högt uppe i Anderna. Potatisen gav makt och välstånd, man tillbad till och med en potatisgudinna, Axomama. Potatisen kom från syd Amerika till Europa med det spanska erövrarna på 1500-talet och till norden kom den för ungefär så där 350 år sedan.

Den första potatisen infördes till Sverige 1655 och det var Olaus Rudbeck som samma år började att odla potatis i sin anlagda Botaniska trädgård i Uppsala. Men den som oftast får ta åt sig äran av att ha tagit potatisen till Sverige är Jonas Alströmer. På sin gård Nolhaga utanför Alingsås började han att odla potatis år 1724, med potatisutsäde som troligtvis kom från England. Alströmer uppmärksammade också den nya jordfruktens värdefulla näringsinnehåll och möjligheter. Han skriver i sin dagbok följande:

”Att laga eller tillreda dessa rötter äro för de förmögne mångahanda Maner. De hafva nästan samma smak som tryfflar, när de väl äro tillredda och äro mycket delikata att äta till kött och fläsk och fisk, denna rotens godhet och bruk i ett hushåll, är så mångfaldig att den ej nog kan berömmas.”

En av rikets adels fruar, Eva De La Gardie spelade också stor roll för spridandet av kunskap om potatisen. Eva propagerade för alternativ användning av potatisen, nämligen för tillverkning av stärkelse – puder samt till ”brännewins bränning”. För sina insatser att sprida kunskap om potatisen invaldes Eva som första kvinna i Kungliga Vetenskapsakademien. Potatisen blev hjälten under 1700-tals svälten, men den blev också till brännvin och finmat.

-Det sägs att potatisen kom till Finland med tyska plåtslagare på 1730-talet. Plåtslagarna arbetade på Fagervik bruk i Ingå. Användningen av potatis blev först vanligt i Finland efter att finländare som deltagit i det pommerska kriget år 1757-1762 bekantat sig med den i Tyskland- men detta kan härmed bekräftas som felaktigt då vi vet genom dagboksnoteringar och privata anteckningar från 1700-talets början att på både herresäten och gårdar runt omkring i Finland och i bland annat Österbotten och Storkyro hade man små potatis tegar där man bedrev potatisodling, vi kan med all säkerhet också våga påstå att det var general Armfeldt som var bosatt i två omgångar på Liljendal gård i östra rikshalvan av Sverige (senare Finland), första gången mellan 1711 och 1712 och andra gången från 1721 fram till sin död 1736 som tog potatisen till Finland redan 1712, det anmodades i brev att potatisen skulle endast och enbart användes som färdkost och också odlas för att försörja det svenska rikets trogna soldater. Carl Gustaf Armfeldt är begravd i Pernå kyrka i Finland.